Vad är tidsbestämt äktenskap? – Del 1

Trots min stora tillgivenhet och djupa tro har jag aldrig känt obehag inför kritik mot islam. Jag känner faktiskt glädje i djupet av mitt hjärta. Detta därför att jag tror att när denna äkta och gudomliga nyckel till livet är angripen, så visar den sig själv med mer styrka, kraftfullhet, klarhet och storslagenhet.

Det utmärkande kännetecken av sanning är att tvivel och misstro hjälper till att göra den ännu mer levande. Tvivel föregår övertygelse, och obestämdhet är källan till utforskning. I al-Ghazali’s bok Mizan al-’amal kan man läsa att: “Nyttan av våra maningar är bara så mycket att du kanske börjar misstro dina tidspressade traditionella begrepp, för obestämdheten är grunden till utforskning och någon som inte ifrågasätter funderar inte heller över saker på rätt sätt. Någon som inte ser på rätt sätt, ser inte saker tydligt, och en sådan person lever i blindhet och förvirring”.

En av de brillianta lagarna i islam, är enligt den jafariska (shi’itiska) läran, vilken är den formellt etablerade riktningen i Iran, är att ett äktenskap kan komma till stånd på två sätt: För evigt eller för en tidsbestämd period.

Permanenta och tidsbestämda äktenskap är likadana i en del av arrangemangen och olika i en del andra. Ett av särdragen som skiljer dem åt, i första instans, är att i ett tidsbegränsat äktenskap så bestämmer sig mannen och kvinnan för att ingå äktenskap för en bestämd tid, och vid slutet av denna period, om de är benägna att förlänga perioden, så kan de göra det, och önskar de inte att förlänga perioden, så kan de separera.

Det andra särdraget är att de har mer frihet att bestäm villkor och överenskommelser enligt sin önskan. Till exempel, i ett permanent äktenskap är mannen ansvarig, vare sig han tycker om det eller inte, för dagliga kostnader, kläder, hus och andra livets förnödenheter, såsom medicin och läkarvård, men i ett tidsbestämt äktenskap, så är paret tillsammans under ett fritt kontrakt som de båda samtyckt till. Det är möjligt att mannen inte vill, eller har råd med, att ha dessa utgifter, eller att kvinnan inte vill använda mannens pengar.

I ett permanent äktenskap så måste hustrun, vare sig hon vill eller inte, acceptera mannen som familjens överhuvud, och genomföra vad han säger i familjesituationens intresse, men i ett tidsbestämt äktenskap beror allting på villkoren i överenskommelsen de har skrivit under.

I ett permanent äktenskap har mannen och hustrun, vare sig de tycker om det eller inte, ömsesidiga arvsrättigheter efter varandra, emedan det inte är så i ett tidsbestämt äktenskap. Den verkliga och viktiga skillnaden mellan det tidsbestämda och det eviga äktenskapet, när det gäller gränser och förhållanden, är att det tidsbestämda äktenskapet är fri från särskilda förpliktelser. Allting hänger samman med parternas överenskommelse. Detta äktenskap är temporärt och ger båda parterna en sorts frihet.

I det permanenta äktenskapet, har ingendera av de båda parterna (utan den andra partens tillstånd) rätt att utöva återhållsamhet med att få barn, eller att praktisera födelsekontroll, men i det tidsbegränsade äktenskapet, så är tillståndet från den andra parten inte nödvändigt.

Barn som föds i ett temporärt äktenskap är inte på något sätt annorlunda från barn i det permanenta äktenskapet.

“Mahr” (hemgift) är en nödvändighet i såväl ett permanent äktenskap som ett temporärt äktenskap, med den skillnaden att i ett tidsbegränsat äktenskap annulleras äktenskapet inte om en specificerad summa inte nämns vid ingående av äktenskap.

I ett permanent äktenskap är hustruns moder och döttrar samt mannens fader och söner förbjudna till äktenskap och därmed “mahram”, (Inom den islamiska familjen, är de som inte är tillåtna att gifta sig med varandra på grund av släktskap, eller, som i detta fallet, närbesläktade, “mahram” för varandra) samma sak gäller i fallet med ovanstående relationer i ett temporärt (tidsbegränsat) äktenskap. Dessutom är det förbjudet att fria till en permanent gift kvinna, liksom till en temporärt gift kvinna. Liksom att äktenskapsbrott med en permanent gift kvinna gör henne förbjuden för evigt för äktenskapsbrytaren, så är det likadant i fallet med en temporärt gift kvinna. En permanent gift kvinna måste iakttaga en tidsperiod av “iddah”, en period som sträcker sig över tre menstruationer, under vilket hon inte bör gifta om sig efter en skilsmässa, på samma sätt måste en tidsbegränsat gift kvinna också iakttaga en period av “iddah” efter utgången av den överenskomna tid för äktenskapets varande, eller dess upplösning. Det är bara den skillnaden, att tidsperioden för “iddah” efter skilsmässa för en permanent gift kvinna omfattar tidsperioden för tre menstruationer, men för en temporärt gift kvinna är det tiden för två menstruationer eller fyrtiofem dagar. I fallet med en permanent gift kvinna, så kan inte mannen, så länge hon lever, gifta sig med hennes syster. Likadant är det i fallet med den temporärt gifta kvinnan, där kan inte två systrar vara gifta med samma person samtidigt.

Detta är en del av de viktigaste principerna för tidsbestämda och eviga äktenskap såsom nämnts i shi’iternas rättsvetenskap, vilken Irans civila lagstiftning har följt dem bokstavligen.

Naturligtvis försvarar vi denna lag. Om en del människor missbrukar lagen är det inte själva lagen som det är fel på. Missbruket försvinner inte med att vi upphäver lagen. Det kommer att fortsätta i andra former. Dessutom skulle det resultera i hundratals fördärvligheter om denna lag annullerades. Vi ska inte sätta igång ett anfall mot själva andemeningen i lagen när vi borde omvända och väcka människan.

Låt oss nu undersöka hur nödvändigt det är med en lag för ett tidsbegränsat äktenskap, när det redan finns en lag för permanenta äktenskap? Ar ett tidsbegränsat äktenskap oförenligt med värdigheten hos kvinnan såsom människa, och emot själen i de mänskliga rättigheternas stadgar? Är inte tidsbegränsade äktenskap, om det någonsin har varit nödvändigt över huvud taget, en nödvändighet från en svunnen tid? Och är det inte sant att den nutida livsstilen, förhållandena och kraven av idag, argumenterar emot det?

Vi skall undersöka denna punkt under två rubriker:
A- Det nutida livsstilen och tidsbestämda äktenskap.
B- Defekter och fördärvligheter med tidsbestämda äktenskap.

A- Det nutida livsstilen och tidsbestämda äktenskap
Som vi redan vet, så skapar det permanenta äktenskapet en hel del ansvar och plikter för paret. Det är därför som en pojke och en flicka i sin ungdom, när de påbörjat den period då den naturliga puberteten trycker på instinkten, inte är färdiga för ett permanent äktenskap. Det karaktäristiska draget i vår moderna tid är förlängningen av tidsrymden mellan den naturliga puberteten och social mognad, dvs när man blir kapabel att skaffa familj. Förr i tiden, när det var enklare, kunde en pojke i början av sin pubertet lära sig ett yrke, som han fortsatte med hela livet ut. Detta är inte längre möjligt. En studerande, som lyckats klara av sin utbildning i grundskolan, gymnasiet och högskola utan något avbrott, och får sin studentexamen, och klarar inträdesprovet till universitetet, tar examen vid tjugofem års ålder. Säkert tar det då ytterligare tre till fyra år för att arrangera allt för att gifta sig för permanent. Likadant blir det med en studerande flicka, som måste passera igenom alla dessa steg i studierna.

Modern ungdom, tiden vid puberteten, och början på sexuella aktiviteter
Om du frågar en manlig studerande i artonårsåldern, vars sexuella glöd naturligt är på sin höjdpunkt, om att gifta sig permanent, så skulle folk skratta åt dig. Samma sak i fallet med en studerande flicka i sextonårsålder. Det är inte praktiskt möjligt för denna kategori av människor att betunga sig själva vid en sådan ung ålder med ansvaret för ett permanent äktenskap och förbinda sig för ett liv med de många plikter och skyldigheter mot varandra, och också mot barnen som de kommer att få.

Klosterliv för en bestämd period, sexuell kommunism, eller tidsbestämt äktenskap
Frågan är hur vi skall göra under dessa omständigheter? Är naturen beredd att fördröja väntan på puberteten tills vi har slutfört vår utbildning, och stanna upp vår sexuella instinkt, därför att vårt moderna levnadssätt inte tillåter att vi gifter oss vid sexton eller sjuttonårsåldern?

Är de unga färdiga att undergå en period av tillfällig avhållsamhet och underställa sig själva pressen av sträng återhållsamhet till en tidpunkt då det blir tillfälle för ett permanent äktenskap? Antag att en ung person är beredd att underkasta sig en tillfällig avhållsamhet, kommer naturen att vara färdig att försaka den formation av det hemska och farliga psykologiska straff som finns i medvetandet om abstinens från instinktiv sexuell aktivitet och som nu upptäckts av psykiatikerna?

Då återstår det bara två alternativ. Vi kan lämna de unga åt sig själva, och strunta i vad de gör. Vi kan tillåta en pojke att ha olagliga sexuella förbindelser med hundratals flickor, och tillåta en flicka att ha olagliga förbindelser med tiotals pojkar och genomgå lika många aborter. Med andra ord, i praktiken, accepterar vi sexuell kommunism, och därför har vi givit frihet till den unge mannen och den unga flickan jämställt, och därmed har vi tillfredsställt andemeningen i de mänskliga rättigheternas stadgar! Vi säger detta i enlighet med många personer som saknar förutseende, därför att andemeningen i de mänskliga rättigheternas stadga är att om ifall en kvinna och en man ska hoppa ner i helvetet, så ska de hoppa tillsammans, hand i hand, skuldra mot skuldra.

Kan sådana unga män och kvinnor, som har haft sexuella relationer med ett stort och oräkneligt antal under sin studietid, bli sanna män av livet och kvinnan i familjen när de ingår ett permanent äktenskap?

Den andra vägen är tidsbestämda fria äktenskap. Tidsbestämda äktenskap sätter en gräns för så att hon inte kan vara gift med två män samtidigt. Uppenbarligen medför en sådan restriktion för kvinnan själv, en restriktion för mannen. När varje kvinna enbart har bundit sig till en speciell man, blir varje man nödvändigtvis bunden till en speciell kvinna, med undantag av fall där antalet på ena sidan kan vara mer, dvs polygami. Med detta arrangemang kan en ung man och kvinna genomleva tiden för sin utbildning utan att falla tillbaka på temporär asketism och uthärda dess straff, och utan att falla i avgrunden för sexuell kommunism.

Experimentellt äktenskap
Tillfället för ett sådant äktenskap gäller inte bara studietiden. Det kan komma upp under andra omständigheter också.

I princip är det möjligt för en man och kvinna som vill gifta sig permanent, men inte haft möjligheten att lära känna varandra nog, att gifta sig temporärt för en specifik tidsperiod, som ett experiment. Om de är hel t säkra och nöjda med varandra, kan de göra äktenskapet permanent, annars kan de separera.

En fråga som kan ställas är varför européer tycker att det är nödvändigt och oundvikligt att underhålla ett antal protistuerade i ett särskilt område (5) i varje stad, under statens kontroll och observation? Finns det någon annan anledning än för att vara säkra på att det antal ungkarlar som inte har råd att gifta sig, inte blir en fara för familjerna.

Russells åsikter om tidsbestämda äktenskap
Den välkände brittiske filosofen Bertrand Russell skriver i sin bok “Äktenskap och moral” “Så länge som en respektabel kvinnas dygd bedöms som en sak av största vikt, så måste den äktenskapliga institutionen kompletteras av en annan institution, som verkligen kan anses som en del utav det jag menar institutionen av protistuerade. Alla känner till det berömda avsnittet där Lecky pratar om protistuerade som skyddsvakter av hemmets helgd och om det oskuldsfulla hos våra fruar och döttrar. Åsikten är viktoriansk, och uttrycksstilen är gammalmodig, men faktumet är oförnekligt. Moralister har fördömt Lecky därför att hans kommentarer fick dem att känna ilska och de visste inte riktigt varför, men de har inte lyckats visa att det han sade var osant. Moralisterna hävdar, naturligtvis helt sanningsenligt, att ifall männen följde hans lära skulle det inte finnas protistuerade, men han vet mycket väl att de inte följer den, så övervägandet av vad som skulle hända om de gjorde det, är onödig.”

Detta är den västerländska metoden för att finna ett hjälpmedel för män och kvinnor som inte har råd att gifta sig permanent, och dessförinnan såg vi metoden som islam fört fram. Om denna västerländska metod blir accepterad och genomförd praktiskt och en grupp av olyckliga kvinnor är speciellt fördelade för att fullgöra denna “social plikt”, kommer då kvinnan att stiga till sin verkliga ställning och givna mänskliga respekt, och kommer själen i de mänskliga rättigheternas deklaration att bli nöjd?

Bertrand Russell har skrivit ett helt kapitel om ämnet experimentellt äktenskap i sin bok “Äktenskap och moral”. Han säger: “domare Ben B. Lindsey, som för många år var ansvarig för ungdomsdomstolen i Denver, och i den ställningen hade makalösa tillfällen att fastställa fakta, föreslog en ny institution som han kallade “kamratligt äktenskap”. Olyckligtvis har han förlorat sin officiella ställning, för när det blev känt att han hellre använde den för att uppmuntra de ungas lycka än att ge dem ett medvetande om synd, så kastade Klu Klux Klan och katolikerna tillsammans ut honom. Kamratligt äktenskap är ett förslag från en vis konservativ. Det är ett försök att introducera lite stabilitet i de sexuella relationerna hos de unga, istället för den nuvarande promiskuiteten. Han påpekar det uppenbara faktum att det som hindrar de unga att gifta sig, är brist på pengar, och att pengar är nödvändiga i äktenskapet, dels för barnens räkning, men också för att det inte är hustruns sak att förtjäna sitt eget uppehälle. Hans åsikt är att unga människor ska ha möjlighet att påbörja ett nytt sorts äktenskap, skilt från vanliga äktenskap genom tre karaktärer:

Först, bör man avstå, för en tid, med att skaffa barn, och därför ska bästa möjliga information i födelsekontroll ges det unga paret.

För det andra, så länge som det inte finns några barn, och hustrun inte är gravid, så är skilsmässa möjlig efter ömsesidigt samtycke.

Och för det tredje, i händelse av skilsmässa, så är inte hustrun berättigad till underhåll. Han påstår, och jag tror rätteligen, att ifall en sådan institution skulle etableras i lagen, så skulle ett mycket stort antal unga människor, till exempel studenter på universitetet, inleda jämförliga permanenta kamratskap, innebärande ett gemensamt liv, fritt från den dionysiska ska karaktären i deras nuvarande sexrelationer. Han lägger fram bevis som visar att unga studenter som är gifta studerar bättre än de som är ogifta. Det är verkligen uppenbart att arbete och sex är lättare kombinerad i en skenpermanent situation, än i trängseln och upphetsningen på fester och med alkohol stimulering. Det finns ingen anledning i världen till att det skulle vara dyrare för två unga människor att bo tillsammans än att leva separat, och därför är de ekonomiska skälen, som för närvarande leder till en fördröjning av äktenskapet, inte längre giltiga. Jag hyser inte det minsta tvivel om att domare Lindseys plan, om förankring i lagen, skulle ha ett mycket förmånligt inflytande, och att detta inflytande skulle bli sådant, som kanske alla håller med om, nämligen en vinst från den moraliska sidan sett.

Det som domare Lindsey och Russell kallar “kamratligt äktenskap”, även om det är en liten skillnad från temporära islamiska äktenskap, visar klart att tänkare som dem har gått till grunden med problemet, och är tillfredsställda i så motto att det vanliga permanenta äktenskapet inte är i sig självt tillräckliga för sociala behov.

Specifieringen av lagen om tidsbegränsade äktenskap, nödvändigheten av en sådan lag, och otillräckligheten med det permanenta äktenskapet att möta människans behov, speciellt nu för tiden, har format det sakliga ämnet i vår undersökning. Nu vill vi presentera den andra sidan av saken. Vi skall se vilka skador det är möjligt att göra sig av med. Som en introduktion skall jag ge en kort historia om författarens övertygelse.

Bland alla de ämnen, problem, aktualiteter och saker som föredragits och som har funnits och nu finns för människan, finns det inget ämne eller område för konversation som ens är i tillnärmelsevis så komplicerat och förvanskat som historien om mänsklig vetenskap, övertygelser, traditioner, vanor och uppförande. Och det är anledningen till varför människan har pratat mer strunt om dessa ämnen än om något annat ämne, och det är om dessa ämnen, mer än om några andra, som människan har ett omåttligt begär att få uttala sina åsikter.

Den som varit i kontakt med islamisk filosofi, sofism och teologi, eller känner till en del moderna skrifter kommer att förstå vadjag menar. Detta liknar orientalisternas förfaringssätt. De har inte något ordentligt grepp och förståelse av de problem de avser undersöka. Ett typiskt exempel är de islamiska sufiernas tankegångar kring “Wahdat ‘l-wujud” (enhet för existerande). Vilka saker de inte har skrivit om detta? Det som saknas i deras skrifter är vad “Wahdatu ‘l-wujud” är för någonting, och vilken uppfattning de stora i sufierna Muhyi’d-Din ibn al-Arabi och Mulla Sadra, hade om “Wahdatu ‘ l-wujud.”

När jag läste en del av artiklarna med några idéer angående tidsbestämda äktenskap i speciella utgåvor av tidskriften Zan-e ruz, kunde jag inte låta bli att tänka på “Wahdatu ‘l-wujud. “Jag såg att alla tänkbara saker hade diskuterats, utom det sak som är själva andemeningen med lagen, och grundtanken för lagstiftaren.

Eftersom denna lag är en del av det “österländska arvet”, så har den naturligtvis fått ett kyligt mottagande. Om den hade varit en souvenir från väst, hade det varit annorlunda.

Helt klart är att om denna lag hade importerats från västra jordklotet skulle det ha blivit konferenser och seminarier om hur restriktionen av äktenskap till permanenta äktenskap inte passar in i den andra halvan av nittonhundratalet, hur nuvarande generation inte kan begränsa sig till restriktionerna i permanenta äktenskap, hur den nuvarande generationen vill vara fri, och leva fritt, och inte vill acceptera någonting annat än ett fritt äktenskap, där de individuellt väljer alla restriktioner och begränsninar.

Av denna anledning, nu när detta rop har klingat ifrån väst och någon som Bertrand Russel har föreslagit ämnet “kamratligt äktenskap”, så kan man säkert förespråka att denna idé, i större utsträckning än islam vill och den kommer att bli välkomnad och eviga äktenskap kommer att bortfalla helt och hållet, och vi blir tvingade att i framtiden försvara, och propagera för eviga äktenskap.