Skärselden

Ordet “skärseld” betyder ett intervall. Den Heliga Koranen tolkar livet mellan döden och Domedagen som Skärselden.

“De skola säga: Herre vårt elände överväldigade oss och vi voro människor som foro vilse. Herre för oss ut härifrån, ty om vi återfalla så varda vi förvisso orättfärdiga. Han skall svara: Försvinn därborta i Skärselden till Återuppståndelsens dag”. (Den heliga Koranen 23:108-110)

Detta är den enda vers som kallar intervallet mellan döden och den Sista Domen, Skärselden. Islamiska forskare har på grundval av denna vers betecknat stadiet mellan döden och

Domedagen som Skärselden

Denna vers hänvisar till livet efter döden endast i så motto att den nämner att en del människor är ångerfulla efter döden och ber att få bli återförde till denna världen, men att de nekas detta. Den avslöjar uttryckligen, att efter döden lever man ett slags liv, där ens önskan att återvända avslås.

Det finns många andra verser som bevisar att man kommer att ha ett slags liv mellan döden och Uppståndelsen där man upplever känslor, konversation, känner glädje, lidande och sorg och slutligen ett slags lycka.

Det finns femton verser sammanlagt som på ena eller andra sättet skildrar ett slag liv och som bevisar att man lever ett fullständigt liv mellan döden och Domedagen. Dessa verser indelas enligt följande:

Först finns det flera verser som hänvisar till konversation mellan de odygdiga och de goda eller de korrupta, onda människorna och änglarna direkt efter döden såsom de tidigare nämnda verserna, [4:99] och [23:108-110].

För det andra finns det verser som i likhet med ovannämnda verser bekräftar att efter konversationen säger änglarna åt de dygdiga och goda människorna att åtnjuta Guds välsignelser, det vill säga, de behöver inte vänta till Domedagen. De följande verserna uttrycker denna åsikt:

“Dem änglarna taga hädan som goda människor, i det de säga: frid vare över er. Träden in i Paradiset till lön för vad ni uträttat.” (Den heliga Koranen 16:34)

“Man sade: Gå in i Paradiset. Han svarade: 0, att mitt folk visste varför min Herre förlåtit mig och satt mig bland de ärade.” (Den heliga Koranen 36:25-26)

I verserna som föregår den sistnämnda utspelar sig en diskussion mellan en troende ur familjen Yasin och hans folk. Han uppmanar dem att lyda budbärarna i Antioch (en stad) som övertalar människorna att endast dyrka Gud och ingen annan än Honom. Han förklarar sin tro på budbärarna och uppmanar dem att följa honom. Verserna berättar om en person som dör emedan människorna ännu inte hade övertygats att följa honom. När han upplevde Guds förlåtelse och generositet i den andra världen önskade han att hans folk som fortfarande levde kunde få veta hur lycklig han var. Dessa händelser utspelade sig uppenbarligen före Domedagen när det ursprungliga och det sista kommer att mötas och ingen kommer att vara kvar på jorden.

En annan punkt är att det finns flera himlar för de välsignade, inte endast en. Det vill säga, det finns olika himlar i enlighet med den troendes närhet till Gud. Dessutom deklarerade profeterna och deras efterföljare att några av dessa himlar är knutna till Skärselden och inte till Återuppståndelsen. Som en följd av detta bör ordet himmel i ovan nämnda verser inte förknippas med Återuppståndelsen.

För det tredje antyder dessa verser inte någon konversation mellan änglarna och människan. De berättar tydligt om de lyckliga och välvilliga människornas liv och deras välgång, och om de dömda, onda människornas tortyr och lidanden i intervallet mellan döden och Återuppståndelsen. De följande två verserna är av denna typ:

“Man betraktar ej dem som dödats för Guds sak som döda. Nej, de äro levande och försörjde av sin Herre. Glädjande sig över vad Gud givit dem av sin ynnest och fröjdande sig över dem, som ej upphunnit dem, därför att ingen fruktan skall råda över dem och de ej behöva varda bedrövade.” (Den heliga Koranen 3:163-165)

“Men Gud bevarade honom för deras onda stämplingar och det värsta straff drabbade Faraos folk. Till elden skola de föras fram både morgon och afton, och den Sista Dagen skall det heta: Låten Faraos folk undergå det värsta straff.” (40:48-49)

Denna heliga vers talar om två slags straff för Faraos folk. Det ena kommer att bli på Domedagen, när de kommer att föras fram till elden två gånger om dagen utan att bli kastade i den. Det andra blir efter Domedagen, då folket kommer att kastas i Elden. Det andra straffets längd framgår inte i motsats till det första, där orden morgon och afton nämns.

Enligt imam Alis tolkning av denna vers hänvisar det första straffet till Skärselden, där det existerar morgnar, kvällar, veckor, månader och år, medan det andra straffet hänvisar till Ateruppståndelsen, vilken är tidlös.

I berättelserna om den helige profeten och Ali betonas ständigt Skärselden och de troendes och de ondas liv.

Efter muslimernas seger i slaget vid Badr dödades en grupp av de arroganta Quraish-ledarna och kastades i en brunn nära Badr. Guds Profet talade till ledarna från brunnens öppning och sa: “Det som Gud hade lovat oss har blivit verklighet, har detta även hänt er?’

Några av Profetens följeslagare sa: “Talar du till de döda? Hör de vad du säger?” Profeten sa: “De har nu större varseblivningsförmåga än vad ni har.” Enligt denna berättelse (Hadith) och andra så är själen inte helt och hållet avklippt från sin förbindelse med kroppen med vilken den varit förenad och levt med i åratal fastän döden separerar kroppen från livet.

Imam Hussein talade till sina följeslagare i Moharram och sa: “Ha tålamod och ståndaktighet, döden är inget annat än en bro vilken leder en från smärta och lidande emot lycka och generositet”.

Enligt berättelserna är livet som en sömn och man vaknar upp samma minut som man dör. Det vill säga, efter döden finns det ett högreoch mer fullständigt liv. På samma sätt som en sovande människa förnimmer mindre än en som är vaken så lever man efter döden ett fullständigare liv än vad man gör i detta livet.

Här bör vi nämna två punkter: För det första, liksom det slås fast av de religiösa ledarna och i berättelserna, kommer man att bli förhörd endast i frågor angående tron i Skärselden, medan övriga frågor kommer att tas upp vid Återuppståndelsens Dag.

För det andra kommer de döda att uppleva glädje och välsignelse genom sina efterlevnads fromma gärningar avsedda för dem. Alla slags försoningsåtgärder och offer till förmån för döda föräldrar, vänner och andra, räknas som gåvor som resulterar i deras lycka. Till dessa räknas beständiga offergåvor såsom grundandet av välgörenhetsinstitutioner vilka består till folkets förmån, likaväl som tillfälliga offer. Samma resultat ger bön, bedjande om förlåtelse, pilgrimsfärd till Mecka eller cirkulerandet omkring Kaban, eller andra pilgrimsfärder.

Gud förbjuder, men en del barn kanske gör sina föräldrar besvikna. Men efter det att föräldrarna dör kan barnen gott göra sig och på så sätt göra sina föräldrar förnöjsamma. Motsatsen kan också vara fallet.

You might also like

Kontakta oss


Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss

  • info@dvv.se

© 2017 Islamportalen