Kalifens konspiration

Han fruktade ljuset som en tjuv. Uppenbarligen var han rädd för det välgörande och soliknande närvaron av Imam Kadhim(A) bland folket. Därför bestämde han sig för att gripa Imamen(A).
Den mäktigaste av de Abbassidiska kaliferna, Harun al-Rashid, kom till Medina för att uppnå sin lömska plan samtidigt som han passade på att lura massorna genom att ursäkta sig med att det var Hajj säsong.

Människorna från Medinas förorter kom för att hälsa på honom.

Vid det tillfället var Imamen(A) i Profetens(S) moské och bad.

Harun gick för att besöka Profetens(S) grav efter att ha gått in i moskén. Sedan gick han in i hans Rawdah. Han startade första delen av sin lömska plan då han stod vänd mot graven och sade högt: ”O Allahs Profet! Jag ber om ursäkt innan jag påbörjar min plan. Jag har bestämt mig för att fängsla Musa Ibn Jafar (din son). Han vill så splittring bland folket och orsaka blodsutgjutelse. För människornas säkerhet så har jag inte funnit någon annan lösning än att sätta honom i fängelset.

Han sade detta högt så att folket skulle höra honom. Fruktan och terrorn tvingade de till tystnad. När han därför inte såg någon seriös reaktion från folket så insåg han att situationen var ypperlig för att gripa Imam Kadhim(A).

Detta banade vägen för Harun att implementera den andra delen av hans plan. Genom att utnyttja människornas tystnad till maximum så gav han order om att Imam Kadhim(A) skulle gripas medan han genomförde sin bön. De lät honom inte ens avsluta denna gudomliga dyrkan, utan de avbröt honom och ledde honom ur moskén.

Harun som fortfarande var rädd för reaktionen från Imam Kadhims(A) följeslagare implementerade den tredje delen av sin plan. Konspirationen där han gav order om att komma med två Howdajs[1] för att i hemlighet föra bort Imamen(A). Den ena skickades till Bagdad och den andra, med Imamen(A) i, skickades till Basra.

Haruns slutliga mål var att beröva folket deras Imam(A) så att de skulle leva i mörker. Harun, den största härskaren i världen, med ett imperium som sträckte sig till världens hörn, kunde inte ens tolerera Imam Kadhims(A) närvaro som en medborgare bland folket. Det var därför han gav order om att fängsla honom i Basra.

Musa Ibn Jafar(A) hölls där i nästan ett år. Efteråt flyttades Imamen(A) från Basra till Fazl Ibn Rabi’s[2] fängelse i Bagdad. Han var kvar där tills kalifen nåddes av informationen om att Fazl Ibn Rabi’ hade försett Imamen(A) med förmåner och att Imamen(A) varken torterades eller stördes. Därför flyttades Imam Kadhim(A) till Fazl Ibn Yahyas fängelse och hölls där ett tag.

Denna praxis om att flytta Imamen(A) från ett fängelse till ett annat höll på i flera år. Hur som helst så ledde Haruns konstanta rädsla för Imamens(A) närvaro honom till att skicka Imamen(A) till fängelset tillhörande juden Sindi Ibn Sahak som var befälhavaren i Bagdad och som var känd för sin grymhet och omänsklighet. I detta fängelse placerades Imam Kadhim(A) under de svåraste förhållandena. Sindi Ibn Sahak brukade kedja fast Imam Kadhim(A) och tortera honom.

Slutligen bestämde sig Harun, efter åratal av oerhörda störningar, att beröva folket från den nyttiga existensen av deras Imam(A). Han beordrade Sindi att förgifta Imamen(A). Slutligen så förgiftades Imam Kadhim(A), som fick lida på grund av den värsta tortyren i fängelsets mörker, av en av de mest inhumana människorna under alla tider och han lämnade den här världen för att möta sin Skapare.


(Ovan är ett urval taget från ”The Smell of the Mohammadi Flower” av Ayatollah Mohammad Zia’Abadi) 
Fotnoter:
[1]. Howdaj var ett litet flyttbar rum som den resande satt i och folket kunde utifrån inte se in.
[2]. En av Haruns ministrar.

Kontakta oss


Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss

  • info@dvv.se

© 2017 Islamportalen