Storhet åtföljd av skam

Att hålla en balans mellan de inre känslorna och yttre uppförandet möjliggör för individen att bibehålla sina positiva drag under upp och nedgångar i livet. Detta återvänder till möjligheten att varken bli egocentrisk eller att förlora sin personliga värdighet och självkänsla.

Att hålla en sådan balans är en kapacitet hos en dygdig människa. Men hur ska man uppnå den balansen? Att återvända till de åkallelser som vi har från Ahl al-Bait(A) är en av  de vägarna som vi kan gå för att lära oss metodiken för de moraliska principerna inkluderat den inre balansen.

En av de magnifikaste samlingen av åkallelser som är tillgängliga för muslimerna är Sahifa Sajjadiyyah som består av 54 åkallelser från Imam Sajjad(A). Imam Sajjad(A) introducerar i åkallelsen som är känd som ”Makarem al-Akhlaq” den inre skammen eller med andra ord ödmjukheten som ett bot för egocentrism. Ödmjukhet nämns i åkallelsen:

O Allah, skicka dina välsignelser över Mohammad och Ahl al-Bait och höj inte min rank bland människorna såvida du inte likvärdigt gör att jag känner mig oviktig för mig själv.”

Vi kan dra slutsatsen från den här raden att världslig rank eller i andra ord yttre glans kan orsaka egocentrism och leda till att man glömmer anspråkslösheten som man en gång åtnjöt då man var en vanlig person bland människorna och detta kan leda till att man tittar ner på andra människor.

Följande är berättelsen om en troende militär som hade några frågor efter att ha läst den raden. Han besökte en av de lärda och frågade:

”Efter morgonbönen satt jag och läste Marakrem al-Akhlaq åkallelsen och denna rad fångade min uppmärksamhet. Den nämner ”rank” som på vårt jobb är ett kriterium och del av en persons status; militärer når högre positioner genom att uppnå en ny rank. Jag undrar om militärens rank är på något sätt relevant för betydelsen av den här raden i åkallelsen?”

Den lärda svarade: ”Rank i den här åkallelsen är den världsliga prakten och respekten som en elit åtnjuter bland människorna. Men man kan framställa konceptet som är underförstått i den här raden av Imam Sajjad(A) i ditt jobb på följande sätt:

Om du är en brigadgeneral så bör du stå ödmjukt och skaka hand med vanliga människor som kommer till ditt kontor, du ska sen sitta ner med dem. Om du blir befordrad och blir en överste så bör du bli ödmjukare och mer respektfull gentemot dem. När de vänder sig till dig så bör du lämna ditt skrivbord för att ta emot dem och skaka hand med dem och sätta dig efter att de har satt sig.

Om du befordras mer och blir en major så bör din ödmjukhet öka ännu mer. Ställ dig upp från din sittplats, kom till mitten av ditt kontor och skaka hand med dem. När de sätter sig så ska du sätta dig bredvid dem och inte gå tillbaka till ditt skrivbord för att sitta.

I korthet kan man säga att ju mer världslig rank du når så bör du bli ödmjukare för varje gång i ditt sinne. I det avseendet kommer då din världsliga framgång inte att hindra din stig mot dygdighet och din mänskliga plikt och storhet.”

Därför är prakt och världslig popularitet i livet en av Guds välsignelser. Den som åtnjuter den här välsignelsen måste vara tacksam och handla i enlighet med ens religiösa och förnuftiga plikt och samtidigt komma ihåg att precis som med andra välsignelser så är världslig rank också temporär. Därför måste man komma ihåg dess obeständighet och be Gud att göra en likvärdigt ödmjuk inifrån.

Den största meriten med prakt som är balanserad med sådan ödmjukhet är att det inte kommer att leda till stolthet och ignorans; detta eftersom man är medveten att med en liten vändning så kan allt förändras radikalt.

 

(Ovan är ett urvalet taget från ”Explanation and interpretation of Prayer Makarem” av Hujjat al-Islam Mohammad Taqi Falsafi)

POST CATEGORIES