Fråga:
Varför ska vi göra Taqlid (följa en Mujtahid) i religiösa frågeställningar?
Svar:
När en person kommer till denna värld, har han inte kunskap om någonting. Det finns därför ingen annan utväg för honom än att lära sig av andras erfarenheter. Detta är anledningen till att en person, vars liv är fullt av upp- och nedgångar kräver kunskap vid varje steg i livet.
I grund och botten bygger livet på två pelare, och de är att först skaffa sig kännedom för att sedan implementera denna kunskap, och för implementerandet är kunskap nödvändigt. Därför börjar livets första skede med att samla kunskap.
Detta är det skede då en persons naturliga instinkter hjälper honom och livet öppnar vägen för dennes perfektion och lycka. Denna instinkt kallas härledning och följe. Som vi alla vet, lär sig ett barn, på grund av utvecklingen av sitt inre, av sina föräldrar hur man pratar, och hur man sitter och står och på detta sätt passerar från ett skede i livet till ett annat. Och allteftersom barnet växer lär han sig och drar fördel av andras kunskap och tankar och försöker således följa dem. Sakta börjar han få kännedom om existensen av denna värld och påbörjar sedan utförandet av sina förpliktelser.
Men här är det viktigt att nämna en grundläggande sak, dvs. att ett blint följe av andras åsikter och seder inte är korrekt. Ett följa någon (taqlid) är snarare av olika typer:
(1) En okunnig person som följer en annan okunnig person
Det är så klart som solen att denna typ av taqlid gör en människas liv eländigt. Tyvärr finns det många sådana människor i vårt samhälle som följer andra människors etik och deras sätt att leva i blindo. De kopierar andra människors sätt att klä sig, att äta och dricka, att namnge sina barn och i andra områden av livet. De följer även de förbjudna sakerna, falska föreställningar och dålig etik under mer attraktiva benämningar, utan att förstå dem även om det onda med denna typ av följe är uppenbar. När det gäller denna typ av taqlid är det sagt:
Nej, de säger tvärtom: ”Vi har förstått att detta var våra fäders tro, och vi följer i deras spår.” (Den heliga Koranen 43:22)
Koranen har starkt tillbakavisat detta tankesätt och fördömt dessa människor.
(2) En ’Alim (en rationell vetare/en lärd) som följer en okunnig person
Det är uppenbart att denna typ av taqlid är värre än den första och den är farligare, eftersom det förväntas av en lärd person att han borde agera i enlighet med sin kunskap för att kunna fullgöra sina skyldigheter. Den värsta formen av taqlid är då en lärd person inte använder sina kunskaper och således följer andra blint.
(3) En ’Alim som följer en annan ’Alim
En ’Alim som är väl insatt inom ett visst område, och har myndighet över det bör inte göra taqlid av en annan person som är av samma kaliber, utan han bör agera i enlighet med sin kunskap, och det är därför rättslärda säger att då en person når stadiet av ijtihad, bör han sedan praktisera i enlighet med det. Detta är anledningen till att det i allmänhet nämns i intyget om ijtihad att: Taqlid är haram för honom.
Och det är nödvändigt att han praktiserar i enlighet med sina kunskaper, även om det inte är något problem om han diskuterar sin syn på religiösa problem med andra akademiker. Målet är att en ’Alim bör skapa en regel och sedan skydda den och inte acceptera andras principer utan djupgående studier.
(4) En okunnig person som följer en lärd person
Denna typ av taqlid godtas av förnuftet och människans natur och denna typ av taqlid begärs av dem. Detta är lika logiskt som att vi vid uppförandet av en byggnad behöver en murare och då vi vill ha kläder sydda behöver en skräddare och när vi är sjuka, går till en läkare. I korthet driver förnuftet och naturen oss mot den person som är mest kunnig inom sitt område.
Det är samma logik som leder människor till rättslärda för religiösa instruktioner och andliga lagar, vilka är experter på att förstå Guds befallningar. Dessa rättslärda har med sina speciella talanger och kunskaper arbetat hårt under flera år och uppnått en hög nivå av ijtihad. Och detta betyder att de har förmågan att härleda den ursprungliga frågan bakom de andliga befallningarna och förmedla den till de vanliga människorna. Dessa mujtahids som är religiösa ledare och vägledare för människor, erhöll denna stora position från Imamerna(A), så att de skulle kunna vägleda människorna till godhet i alla religiösa områden.
Här bör vi inte bortse från att det finns olika fakulteter för mänsklig vetenskap och det är möjligt att en person kan ha en särskild kunskap och expertis inom ett visst område, men kan vara helt omedveten om andra och som ett resultat av detta är det nödvändigt för honom att, vid de frågor där han är helt okunnig, kontakta dem som är experter inom just detta område, och följa dem. En läkare eller en ingenjör, som är experter inom sina respektive områden, skall till exempel åka till en stad och vill besöka ett visst område och en viss gata, som de inte känner till, utan bara fått adressen till. I syfte att nå slutmålet kommer de att tvingas söka vägledning hos människor som bor i detta område.
Om en miljövetare till exempel blir sjuk, är han tvungen att gå till en läkare, och trots att denna person känner miljön har han inte kunskap om sjukdomar och deras botemedel. Det finns inget sätt förutom att gå till en läkare och ta medicin eller en injektion. Han kommer inte att dra sig för detta och kommer följa instruktionerna noga, och han frågar inte varför läkaren har föreskrivit sådana och sådana läkemedel.
Om vi lägger dessa två exempel på minnet, blir det tydligt att även om personen är en expert inom sitt eget område måste han följa riktlinjerna av en Mujtahid. Anledningen är att en Faqih (rättslärd) är expert inom sitt område. Han är en expert inom många discipliner, vilket är grundläggande i rättspraxis. (Sarf, Nahv, arabisk litteratur, logik, tolkning, kunskap om traditionalisterna, källor, traditioner, rättspraxisens rötter, samtalande, etc.).
Genom att se en liten bok som kallas för Tauzihul Masael kanske du inte vet att det är resultatet av en mujtahids livslånga slit. Han har med blod svett och tårar och ett närvarande hjärta skrivit den och först efter detta har han lagt fram den till folket. Ijtihad är ingen barnlek. Ijtihad innebär att förvärva kunskap om alla de Islamiska lagarna, som berör en person eller hela samhället, och inom livets alla områden.
Sheikh Morteza Ansari(RA), som var en stor mujtahid och en stolt son av Islamisk rättslära och som själv lade ned mycket möda och hårt arbete för att bli en mujtahid säger i sin bok Rasael: Allah(SWT) har gett oss möjligheten av Ijtihad, som är hårdare än kontinuerlig Jihad och mycket mer smärtsamt.
Det är nödvändigt att tillägga att taqlid av en mujtahid inte rör trosartiklarna, utan den relaterar till praktiska lagar. Med andra ord är det nödvändigt att följa en mujtahid gällande regler och grenarna av religionen (Furo-e-Din) och inte rötterna av religionen (Usol-e-Din). Det är på detta sätt eftersom Gud, den Högste och erkännandet av den heliga Profeten(S) är grunden för religionen, och att känna dem genom logik och argument är nödvändigt. Så efter att ha accepterat rötterna av religionen med logik och argument, måste vi i de grenar av religionen (vars religiösa källa är den ärorika Koranen och traditionerna och förståelsen för andra bevis, är det nödvändigt att känna till olika grenar av kunskap och att vara expert inom dessa) hänvisa till mujtahids som är experter och auktoriteter inom området.
Islam etablerade lagar och befallningar såsom bönen, hajj och zakat (skatt), vilka är obligatoriska. Att påbjuda det goda och att avstå från det onda genom, att inte ljuga, att inte bryta löften, att inte baktala, att inte dricka vin, etc., är självklara saker som inte kräver att vi följer en mujtahid eftersom de är kända av alla, därför är taqlid begränsat till de lagar och beslut som inte är helt etablerade.