Trosartiklar (Furo-e-Din)

Furo-e-Din är vidare förgreningar som fastställer mer specifikt religiösa förpliktelser och medan de är främst nämnda och föreskrivna i helhet av Gud i den heliga Koranen, har Profeten(S) på Guds befallning anvisat i praktiken om hur man utför dessa och fastställt ramarna.

• Bönen
• Fastan
• Pilgrimsfärden
• Allmosan
• Mana till goda gärningar
• Helig kamp
• Att älska de fromma (Tawalla)
• Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)

Bönen (sallat)
Islam kräver sina anhängare att komplettera tron tillsammans med handlingar. Såsom Gud kommunicerar med oss, så bör vi besvara Honom genom att utföra vissa spirituella och sociala plikter som kommer att föra oss närmare Honom. Människor kan samtala med Gud direkt genom böner. Trots att de kan be var som helst så uppmuntras muslimer till att be tillsammans. Det är obligatoriskt för muslimer att be fem gånger dagligen och bönen är framförda i arabiska. Personliga åkallan kan reciteras i vilket språk som helst med strävan att nå närhet till Herren. Böner skapar en styrka och ingjuter en närmare relation med Skaparen. Muslimer ber mot Ka’ba, belägen i Mekka. Den blev byggd av Ibrahim och Ismael för fyratusen år sedan.

Fasta (saum)
Disciplin är inpräglad ytterligare hos en troende genom fasta. Varje år, under den heliga månaden Ramadan, är det obligatoriskt för muslimerna att fasta genom att avstå från mat samt dryck under dagsljus. Fastan betraktas som en essentiell komponent i den spirituella utvecklingen hos människan. Dessutom hjälper fastan henne att utveckla en viljekraft för att tygla hans begär samt låta en människa att bli mer uppmärksam på den fattiges situation.
Eftersom Islam tror på värden såsom kyskhet och sedlighet, så förbjuder den alla sorts handlingar som leder till moralisk korruption. Knark, alkohol och missbruk av diverse substanser är strikt förbjudna i Islam.

Pilgrimsfärd till Mecka (Hajj)
Muslimer är beordrade att, en gång i livet, fara på Pilgrimsfärd till Mecka, såvida inga ekonomiska eller fysiska förhinder finns. Varje år samlas ca 2 miljoner muslimer från olika delar av världen i Mecka för att utföra Pilgrimsfärden. Det skapar en unik möjlighet för Muslimer från olika nationer och med olika bakgrunder att träffa varandra.
Under ritualerna så bär pilgrimerna vita kläder och står varandra mycket nära i dyrkandet av den Enda: Islam erkänner inga ras – eller etiska skillnader. Hajj är därför ett ypperligt exempel på enheten av människor som oavsett ras eller nation dyrkar och tjänar Gud.
Eid al-adha, en högtid som utmärks i Hajj, kännetecknas av böner och andra spirituella handlingar, utförda av pilgrimer runt om i Mecka. Syftet bakom handlingarna är för att rena den troende invärtes. Denna dag, [eid al-adha] uppmärksammas även i muslimska församlingar runt om i världen som man firar. Tillsammans med Eid al-Fitr, en högtid som markerar slutet av den heliga månaden Ramadan, är Eid al-adha de två största högtider i den muslimska kalendern. Fredag som är muslimernas vilodag är den dag då den gemensamma fredagsbönen äger rum vid förmiddagen.

Allmosor (Zakat & Khums)
Muslimerna anser att all förmögenhet är från Gud, som ska spenderas i Hans väg. Därför ombeds de att rena deras välstånd genom att spendera en del av deras inkomst på dem som är behövande (kallas zakat). En av dem mest meriterande gärningarna är att skänka zakat, särskilt då den stöder den Islamiska visionen att skapa ett rättvist och solidariskt samhälle.
Dessutom så skall 20% av ens ”sparpengar” betalas årligen som khums. ”Sparpengar” är den summa som återstår efter att ha betalat för boende, mat kläder och andra nödvändigheter för sig själv och sin familj.

Mana till goda gärningar och hämma från onda (amr bel ma’roof wa nahy ’an el-monkar)
”Och bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer.” ( Surah Al ’Imran 3:104)

För att sprida religionen och få samhället att växa måste människor ta initiativet och försöka uppmana varandra till de goda gärningarna och hämma från de onda. Denna sort av rådgivning är obligatorisk för varje människa som har sann tro på Gud och Räkningens Dag. Idén bakom att ge råd är inte, som många vill hävda, att lägga näsan i blöt i andras liv utan snarare en värdefull tjänst och en av dem bästa sorterna av välgörenhet.

Jihad (Helig kamp)
Konceptet jihad (felaktigt översatt till heligt krig) syftas på Muslimens plikt att försvara deras tro och den muslimska gemenskapens välstånd vid hot. Koranen tillåter inga aggressioner gentemot någon och Profeten Mohammad(S) ombads att bjuda in folk till religionen genom fredliga metoder. Dock måste det noteras att folk får använda sig av våld när de grundläggande mänskliga rättigheterna är kränkta samt när all försök av fredsamma överenskommelsen blir motarbetade – därför är krigsföring enbart tillåtet i självförsvar.

Att älska de fromma (Tawalla)
Hela denna fras innebär att vara vän och en hjälpare till de rättfärdiga, fromma människorna som är på religionen och Guds sida. Det indikerar speciellt på Profeterna (A) och Imamerna (A) – efterträdarna till Profeterna – såväl dem som arbetar för bibehållning av ordning, rättvisa och religion på denna planet.
”De som söker skydd hos Gud och Hans Sändebud och de troende, dessa Guds trogna är det som [till sist] skall vinna seger.” (Surah Al-Mai’idah 5:56)

Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)
Denna fras är motsatsen till Tawalla. De som uppriktigt tror på Gud måste avlägsna sig själva från de människor som hindrar uppfyllelsen av sanning och rättvisa och förhindrar Guds ljus att skina på andra.