Bevisen på Guds existens

Att det finns endast en Gud kan man härleda genom flera bevisningar som i sin tur är väldigt nära sammanknutna till beläggen för Guds existens. De har delats in i främst tre huvudområden och Gud påpekar och påminner oss om alla tre även i Koranen.

 

1. Den inhemska instinktiva härledningen (borhan al-fitrah):
Inom varje människa finns en medfött inhemsk instinktiv del som kallas för ”fitrah” som vittnar om Guds existens och enhet. Den finns där trots att den i vardagen oftast är dold och inte märks men vid extrema situationer, som till exempel extrem rädsla och förskräckelse, träder den fram starkt på ett sätt som det inte går att ta miste på. Gud säger:

 ”GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tron som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan – ingenting kan rubbas i Gud skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet ingenting. [om detta]” (den heliga Koranen 30:30)

Om man exempelvis befinner sig på ett skepp mitt ute i vida havet, eller i moderna dagar, i ett flygplan mitt uppe i skyn och plötsligt hörs en explosion och planet börjar skaka och tappa höjd och är på väg att störta; just i det ögonblicket och i den extrema förskräckelsen och upplevelsen och tron att ens sista ögonblick i livet passerar och man går sin död till mötes – vad har man för känsla då? Vem söker man sig till? Vem vänder man sig till i sitt inre? och Vem ber man om räddning?

Utan tvekan är svaret och en och samma för alla; just då vänds alla blickar mot en och samma enhetliga Källa och Kraft. Det är instinkten inom oss som gör sig påmind och träder fram och visar oss den instinktiva tron inom oss på en Gud, en Frälsare när ingen annan finns att ta till. Den som är större och högre än alla svårigheter och råder utöver alla naturlagar och fenomen.
Tyvärr är det oftast så att efter att det extrema är över och man blivit räddad så går den instinktiva tron och känslan tillbaka till sitt vanliga tillstånd och med det även de flesta människor tillbaka till sitt gamla beteende. Gud säger:

”När det [skall företa en sjöresa och] går ombord, ber de om Guds [beskydd] med ren och uppriktig tro; men när Han har låtit dem [oskadda] stiga i land, sätter de gudar vid Hans sida.” (den heliga Koranen 29:65)

 

2. Enhetlighet och harmoniskt samspel i skapelsen (borhan al-nathm)
 När man ser sig om i skapelsen kan man inte undkomma att se en harmoni och sammanlänkningen mellan dess olika fenomen och varelser, som vackra toner i en melodi eller ett klockverk, komplicerad i höjden av sin enkelhet, förfinad i allra minsta detalj och samspelt i sitt komplex, sammantvinad till att utgöra en enhet.

Utöver att detta vittnar om En Allvetande Allmakt så tyder det även på dess enhet. Enheten i skapelsen tyder och vittnar om enheten av Skaparen. Det råder en enhetlighet i skapelsen som går att finna i de största komplexen och i de allra minsta enheterna. Exempelvis lyder solsystemet och galaxerna under samma lagar och krafter som den lilla atomen gör. Samma krafter som finns mellan galaxerna återfinns i sammanhållningen inom den lilla atomen. Atomens beståndsdelar – protoner och neutronerna i kärnan samt de kretsande elektronerna – hålls samman av samma dragnings- eller attraktionskraft som håller planeterna i sin kretsbana runt solen och galaxerna i ständig rörelse.

Ett annat exempel är att alla grundämnen i grund och botten består av samma minsta beståndsdel; av en atom som i sin tur består av samma tidigare nämnda beståndsdelar och det är variationen i antalet eller bindningarna av dessa som ger alla dessa olika ämnen deras olika egenskaper som hårdhet och mjukhet, färg och smak. Ett av de vackraste och insiktsgivande exemplen är en genomskinlig kristall som för övrigt är världens hårdaste, vackraste och dyraste grundämne; diamanten som egentligen är inget annat än det svarta mjuka grundämnet kol som under högt tryck och värme omvandlats till den vackra hårda genomskinliga diamanten.

På samma vis består alla levande varelser, djur och växter, av samma grunddesign och byggnad, nämligen celler med en rad gemensamma delar och huvudsakligen liknande funktion.

Vidare kan man ta var och en av ljud och ljus som exempel; även här bygger de olika variationer för varje på en egen gemensam grund. När det gäller ljud till exempel så har det visat sig att alla dessa höga och låga, vackra och öronbedövande ljuden bygger på samma grund och skillnaden ligger bl.a. i frekvensskillnaden. Likaså ljus och de olika färger vi ser – i grund och botten samma enhetliga grund.
Denna enhetlighet som återfinns i varje hörn och vinkel i skapelsen tyder på Skaparens enhet. Gud uppmanar oss att se oss om i och undersöka världen, använda intellektet och förnuftet och dra vår egen slutsats baserad på detta, Han säger:

”[Det är ] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] ser du någon spricka? Lyft blicken ännu en gång och ännu en gång och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmatad [av att spana efter fel].” (den heliga Koranen 67:3-4)

 

3. Vägledningens härledning (borhan al-hedaya)

”Men om det i himlen eller på jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle världsalltets ordning ha brutit samman” (den heliga Koranen 21:22)

Detta är ännu en härledning till Guds enhet. Skulle det ha funnits andra gudar eller skapare skulle de ha tillkännagivit sig. Det skulle ha framkommit på något sätt genom skapelsen eller budskapen. Hur man än ser på saken kan inte hjärnan godta att det finns fler än en Skapare som är Allmäktig, Allvetande, Oändlig… för att skulle det finnas fler så skulle det uppstå oordning och båda skulle vara ändliga; det vill säga den enas väsen måste sluta någonstans för att den andras ska börja eller ta vid och om det skulle vara fallet skulle de bindas till att ta plats för att där den ena finns så finns inte den andra.

 Fotnot:
1. Allah är det Gud kallar sig själv i Koranen – det är ett namn och samtidigt den arabiska benämningen, så när man säger ”det finns ingen Gud utom Allah” menar man inte att Allah är en annan Gud än vad man inom andra språk eller religioner kallar för Gud. Det vore alltså rättare att säga: ”det finns ingen gudom utom Gud” men eftersom det första uttrycket och översättningen är den vanligast förekommande så väljer vi att hålla oss till samma och använda den i alla fall.

Kontakta oss


Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss

  • info@dvv.se

© 2017 Islamportalen