Predestination eller fri vilja

Bland de frågor som står nära frågan om gudomlig rättvisa är predestination och fri vilja.

Enligt fatalisterna har människan ingen fri vilja i sitt handlande. De liknar människans handlingar vid en robots olika rörelser. Hur kan då denna uppfattning hänga ihop med gudomlig rättvisa? Det var kanske p.g.a. detta som de sunnitiska teologerna, de s.k. ash’ariterna, trodde på predestination.

Rättvisan blir någonting meningslöst om man tror på predestinationen.

För att klargöra detta måste vi granska en rad frågor på ett närmare sätt:

1. Varifrån härstammar tron på predestination

Varje människa anser att hon är fri att bestämma över sina handlingar. Det är hon själv som bestämmer att t.ex. låna en summa pengar till en god vän eller inte, eller att dricka ett glas vatten när hon känner sig törstig eller inte, eller om hon skall förlåta någon som har gjort något fel mot henne. Eller att man skiljer mellan de rörelser som en frisk människa gör med sina händer av egen vilja och en gammal människas darrningar p.g.a. hög ålder och sjukdom.

Varför förnekar en del människor den fria viljan, som ändå de flesta intuitivt tror på, och istället väljer att tro på predestinationen?

Det finns många förklaringar och bakomliggande orsaker men vi skall nämna några av dem. Man kan se att människorna tar intryck av sin omgivning, så uppfostran kan vara en annan orsak. Kulturella betingelser som exempelvis vidskepelser är andra orsaker som utan tvivel påverkar människorna. Den ekonomiska situationen kan ibland påverka människornas attityder. Man kan heller inte förneka ärftlighetens betydelse i det här sammanhanget. Allt detta gör att man tror att människan inte har någon fri vilja, utan att det är inre och yttre omständigheter som gör att vi fattar våra beslut, och om dessa omständigheter vore annorlunda skulle vi också agera annorlunda.

Man skulle kunna kalla dessa omständigheter för omgivningens determinism, ekonomins determinism, uppfostrans determinism och ärftlighetens determinism. Dessa faktorer är de viktigaste hos den fatalistiska skolan.

2. Fatalisternas främsta misstag

De som tänker i dessa tankebanor glömmer en väsentlig punkt och det är att diskussionen inte gäller “motiven” och “biorsakerna” utan de grundläggande orsakerna.

Ingen kan förneka omgivningens, kulturens och de ekonomiska faktorernas delaktighet i människans tänkande och handlande. Vad frågan gäller är att alla dessa faktorer till trots, så är det människan som till sist beslutar om sitt handlande.

Det står klart att i ett felaktigt samhällssystem, likt det tidigare iranska samhällssystemet under monarken och diktatorn, dvs. Shahen, fanns det möjligheter för avvikelse från islam, men ingenting kunde tvinga en till avvikelse. Detta gäller inte enbart den aktuella perioden. I samma korrupta system och under samma period kunde vi avstå från exempelvis ocker och annat fördärv som var så vanligt och påbjudet under denna period.

Man måste p.g.a. detta skilja mellan vad som anses vara “biorsaker” och den huvudsakliga orsaken. Det är just p.g.a. detta som man hittar människor som har vuxit upp med olämplig uppfostran, eller i välbärgade familjer, eller med avvikande kultur och mentalitet, eller ärvt vissa olämpligheter, men samtidigt skiljer sig från sin omgivning och t.o.m. gjort revolt mot samma omgivning. Om det skulle vara så att alla människor skulle vara produkter av sin omgivning, kultur och trender, skulle vi inte kunna se några som helst avvikelser eller revolutioner i världen. Då skulle alla på ett eller annat sätt ha vant sig vid sin omgivning och ingen skulle kommit på tanken att utveckla någonting nytt. Allt vad vi har sagt här visar att ingen av dessa faktorer är avgörande, utan bidragande, orsaker. Det är människan själv som ytterst fattar det avgörande beslutet. Det är som om man under en het sommarmånad bestämmer sig för att fasta under fastemånaden Ramadan, som är ett gudomligt påbud i islam och varje frisk och vuxen muslim bör göra detta. Man känner sig törstig och kroppen behöver vätska, men på samma gång vägrar man hörsamma kroppens begär för att i stället lyda Guds påbud, samtidigt som det finns människor som bestämmer sig för att hörsamma kroppens begär och inte fasta.

Den slutsats man kan dra av detta är att människan äger en vilja som står över allt annat.

 

3. Den fatalistiska skolans sociala och politiska faktorer
Sanningen är att frågan om determinism eller predestination och fri vilja har varit föremål för missbruk under historiens gång. En rad argument har använts som slagträ i denna kampanj för att förneka människans fria vilja och hålla fram idén om determinism. Några av dessa är följande:

 

A. Politiska argument:
Många despotiska och egoistiska envåldshärskare och statsmän har använt detta argument för att tysta de förtryckta och fortsätta sitt orättmätiga makthavande. Man ville göra gällande att människan inte hade något val och att det var ödet eller historiens determinism som bestämde över människorna. Om en del människor är härskare och andra undersåtar så är det i överensstämmelse med ödet eller historien! Det är klart vilken missvisande effekt denna tankegång har på människorna, och den tillåter makthavarna att fortsätta sina illdåd. Förnuftet och religionen säger att människans öde ligger i hennes egna händer och att det inte finns någon predestination och absolut determinism. Det gudomliga “ödet” avgörs genom våra handlingar, vår vilja, vår tro och våra strävanden.

 

B. Psykologiska argument:
En del människor, speciellt de som inte vill eller förmår engagera sig i någonting och är likgiltiga inför det som händer, drabbas ofta av motgångar i livet och vill aldrig erkänna den beska sanningen att det är de själva som är orsaken till sina motgångar. För att slippa ansvar så skyller de på ödet och det förutbestämda, och dövar därmed sin ångest.

 

C. Sociala faktorer:
En del människor vill vara obundna i allt, för att kunna göra vad som än faller dem in och ändå kunna svära sig fria från allt ansvar. Dessa människor söker sig till determinism och vill förklara, eller rättare sagt bortförklara, sina handlingar med att de inte har någon fri vilja.

Vi vet dock att detta är fel, även de själva inser att och är medvetna om att vad de säger är grundlöst och ingenting annat än dåliga ursäkter, men deras intressen tillåter inte sanningen att komma fram. För att bygga ett friskt och sunt samhällssystem måste man bekämpa den fatalistiska och deterministiska tanken, som är en produkt av kolonialtiden i u-länderna, för att den på falska grunder försöker förklara motgångar och hinder som finns i samhället som förutbestämda eller oundvikliga. Detta trots att alla framgångsrika nationer har övervunnit många hinder och svårigheter under sin utveckling.