Vad är hemgiftens verkliga filosofi?

Fråga:
Vad är hemgiftens verkliga filosofi?

Svar:
En av de äldsta traditionerna i relationerna inom den mänskliga familjen är att mannen har erkänt kvinnans rätt till en hemgift (Mahr) vid tidpunkten för äktenskapet. Han brukar betala med någonting värdefullt till kvinnan eller hennes far. Dessutom är han ansvarig under hela äktenskapet för underhållet och underhållskostnader (Nafaqeh) av sin fru och barn.

Vad är ursprunget till denna tradition? Varför och hur blev den till? Vilken utformning har hemgiften? Varför ska mannen betala för underhållet av hustrun? Om det är överenskommet att både mannen och hustrun ska foga sig efter sina naturliga och mänskliga rättigheter och att absolut riktiga och mänskliga relationer ska existera mellan dem och att mannen ska leva med kvinnan fullständigt i sin kapacitet av en mänsklig varelse, finns det då något berättigande för hemgift och underhåll? Eller är hemgift och underhåll en nedärvd kvarleva från de tider då kvinnan brukade vara mannens egendom? Borde hemgift och underhåll avskaffas i enlighet med kraven om rättvisa och jämlika mänskliga rättigheter? Ska kvinnan uppbära sina egna finansiella behov och dessutom dela jämlikt de uppkomna kostnaderna för barnen?

Vi börjar vår diskussionen om hemgiften. Vi skall se hur hemgiften kom till, och vad dess syfte var, och hur sociologerna har tolkat dess tillkomst.

En kort historia om hemgiften
Sociologerna anser att i forna tider levde människor i ett vilt tillstånd. De levde i stammar och av okända anledningar brukade äktenskap mellan nära släktingar anses som tabu. Stammens unga män som ville gifta sig var tvungna att göra sitt val bland kvinnor från andra stammar och av den anledningen måste de annalkas de andra stammarna för att göra sitt val. på den tiden var man inte medveten om den roll mannen spelade i ett barns födelse. Man visste inte att mannens sexuella umgänge med en kvinna var orsaken till ett barns tillblivelse. Man ansåg att barnen var hustrus barn och inte mannens egna. Trots det faktum att han kunde se likheten av sina egna drag i barnen så kunde han inte förstå orsaken till den likheten. Följaktligen så brukade män anse att barnen, likaväl som de själva, var kvinnans barn. Härstamningen var uppbyggd med hänvisning till mödrarna och inte med hänvisning till fäderna. Män ansågs vara ofruktsamma och improduktiva och efter giftermålet så levde de hos kvinnans stam som parasiter och kvinnan behövde honom bara som sällskap och för hans fysiska styrka. Enligt sociologerna är denna period känd som den materiarkaliska perioden.

Det dröjde inte länge innan mannen blev medveten om sin roll i barnens tillblivelse och identifierade sig själv som den riktiga personen till vilken hans barn skulle tillskrivas. Från och med den tiden, så förde han kvinnan under sin kontroll och tog ställningen som familjens överhuvud, den patriarkaliska perioden började.

Också på den tiden ansågs inte äktenskap mellan nära släktingar tillåtna och mannen var tvungen att välja ut sin hustru från någon annan stam och föra henne till sin egen stam. Eftersom det alltid var ett konflikttillstånd och fientligheter bland stammarna skedde urvalet av en hustru genom bortförande. En ung man rövade bort den flicka han valt från en annan stam.

Det hände också att det rådde fred i stället för fientlighet och de olika stammarna kunde leva fridfullt tillsammans. Vid den tidpunkten blev traditionen med bortrövande onödigt och för att få den flickan han valt brukade mannen förpliktiga sig själv att tjäna flickans fader och istället för de tjänster som den blivande svärson utförde gav flickans fader sin dotter till mannen som han sedan förde till sin stam.

Slutligen förbättrades den ekonomiska situationen och mannen kom fram till den slutsatsen att i stället för att arbeta i årtal för sin bruds fader var det att föredra att ge honom en värdefull gåva vid tidpunkten för äktenskapet och på så sätt erhålla hans dotter. Denna tradition blev grunden till dagens hemgift.

Således levde mannen i den första perioden som en parasit och en tjänare till kvinnan. I den perioden brukade kvinnan härska över mannen. I den efterföljande perioden rövade mannen bort kvinnan från hennes stam. I den tredje perioden brukade mannen gå till kvinnans far och arbeta åt honom under åtskilliga år. I den fjärde perioden betalade mannen en summa pengar som en gåva till kvinnans fader och härifrån började traditionen med hemgift.

Sociologerna anser att från det att människan släppte det materiarkaliska systemet och införde det patriarkaliska har mannen gjort kvinnan till sin slav eller åtminstone sin tjänare eller arbetare och sett på henne som ett ekonomiskt redskap som också emellanåt kan tillfredsställa hans sexuella behov. Han gav henne inte någon social eller ekonomisk självständighet. Produktionen av hennes arbete var menat för andra nämligen fadern eller maken. Kvinnan hade ingen rätt att själv välja make eller att på eget initiativ, eller för sin egen förtjänst, inleda några affärer för ekonomiska eller finansiella förbättringar.

Pengarna som mannen betalade henne som en hemgift och pengarna han förbrukat för hennes uppehälle var en ersättning för den ekonomiska vinst som han erhåller under den tid som han var gift med henne.

Hemgiften i det islamiska rättighetssystemet
Det finns också en femte period, om vilken sociologerna och teoretikerna är tysta. Det är den perioden i vilken mannen, vid tidpunkten för giftermålet, skänker en gåva till kvinnan själv. Ingendera av föräldrarna har någon del i eller rättighet till den gåvan. Inte förrän kvinnan mottager gåvan från mannen uppnår hon sin sociala och ekonomiska självständighet. Först och främst väljer hon sin make av egen fri vilja och inte i samtycke med sin faders eller broders vilja. För det andra, så länge som hon är i sin faders hus, och likaså, så länge som hon är med sin make, så har ingen rätt att utnyttja henne till sin egen fördel. Vinsten av hennes arbete och slit är hennes egen, och när det gäller hennes rättigheter, så behöver hon inte beskyddas av mannen.

När det gäller “utnyttjande” har mannen bara rätt till sexuellt umgänge med kvinnan under den tid som hon är hans hustru och så länge som äktenskapet varar. Har mannen sexuella relationer med henne är han ansvarig för att anordna livets bekvämligheter för henne så långt som hans resurser tillåter.

Denna period är just den perioden som islam erkänner på vilken den har lagt grunden till den äktenskapliga konstruktionen. Det finns ett antal verser i Koranen som föreskriver att kvinnans hemgift tillhör henne och inte någon annan, och att under den tid som äktenskapet varar ska mannen också vara ansvarig för att bära kostnaderna för sin hustrus underhåll. Dessutom har kvinnan rätt till den förtjänst som hon får, som ersättning för sitt arbete. Det är hennes egen inkomst och ingen annan varken fadern eller maken har någon rätt till den.

Det är nu som frågan om hemgift och underhåll blir något av ett pussel. på den tiden då hemgiften brukade tillhöra flickans fader och flickan brukade gå som slav till sin makes hus och maken brukade utnyttja henne var skälet till hemgiften att betrakta flickan som ett förvärv från fadern. Detta rättfärdigades med att varje herre skulle uppbära kostnaderna för sin slav. Men varför fortsatte man att kräva hemgift när man övergick till att inte överlämna någonting till flickans fader och maken miste rätten att utnyttja sin hustru och kvinnan blev ekonomiskt självständig? Varför fortsatte man att kräva hemgift när kvinnan hade uppnått den grad av självständighet att hon inte var i behov av beskydd, tillåtelse och övervakning av sin make?

En blick på historien
Om vi vill förstå tanken bakom hemgiften och underhållet i den femte perioden är det nödvändigt att avleda vår uppmärksamhet ett tag till de fyra perioderna som fanns tidigare. Faktum är att vad som än sagts om detta ämne har vi att göra med en rad antaganden och gissningar. Dessa är varken historiska realiteter eller vetenskapliga fakta erhållna från experiment. Några idéer ihopsamlade här och några filosofiska antaganden om människan och universum där och dessa antaganden och gissningar blir till. Vi ska nog inte ha för bråttom i att tro på allt som sagts om den materiarkaliska perioden ej heller alla de saker som sagts om fädernas försäljning av sina döttrar och kvinnans utnyttjande av sina män.

I deras antaganden och gissningar är det två saker som är speciellt anmärkningsvärda. Först och främst så har man bemödat sig om att tolka människans tidigare historia som ovanligt grym, rå och tom på alla mänskliga känslor. För det andra har man totalt ignorerat naturen och dess underbara förmåga till planering för att nå sitt mål.

Denna tolkning och dessa teorier om människan och naturen accepteras av en västerlänning men för en österlänning, förutsatt att denne inte är under västerländsk förtrollning, så har den inget värde. på grund av vissa speciella omständigheter har en västerlänning inte en god förståelse för mänskliga känslor, hon kan inte naturligt tro att gnistan av mänskliga känslor och känslomässig värme spelar en grundläggande roll i den mänskliga historien. En västerlännings karaktäristiska sätt att tänka är att när hon stiger upp från den ekonomiska sidan av sin säng och när hon ser på historien från den ekonomiska vinkeln ser hon bara sitt uppehälle. I hennes ögon är historien en maskin som inte rör sig ur fläcken om du inte ger den näring. När hon ser mänskliga angelägenheter i relation till kön, mänsklighet och människosläktets historia, med alla dess litterära, artistiska, moraliska och religiösa aspekter och manifestationer av ära och intellektuella storslagenhet är det ingenting utom ett spel av förädlade sexuella utformningar. Västerlänningen kan också se på historien genom människans vilja till dominans och överlägsenhet. på så sätt består människans historia helt och hållet av blodsutgjutelse och grymhet.

På medeltiden utsattes den västerländska människorna för tortyr i religionens namn, upplevde fasansfulla förföljelser och bevittnade fall där människor brändes levande. Det är därför som de är rädda för Guds namn, för religion och allt som är förknippat med den. Så trots det faktum att de ser rikliga tecken på och klart bekräftade indikationer på övernaturliga fenomen och att universum inte är lämnat åt sitt öde är det sällan som västerlänningar riskerar att erkänna den verkliga slutliga orsaken.

Vi kräver inte att de skall erkänna Profeter som har framträtt genom historien, förkunnat rättvisa och bekämpat orättvisor att tro på Profeternas existens. Vi önskar bara att de inte bara går förbi och ignorerar naturens medvetna roll.

Det råder inget tvivel om att det har begåtts otaliga grymheter under historiens gång i relationerna mellan män och kvinnor. Koranen har skildrat de hemskaste utav dem, men det kan ändå inte sägas att hela historien har varit grymhet och barbari.

Hemgiftens verkliga filosofi
Vi tror att hemgiften har uppstått som ett resultat av en mycket vis plan, som används vid uppbyggnaden av skapelsen för att hålla balans i mäns och kvinnors relationer och hålla dem förenade.

Hemgiften är grundad på det faktum att mäns och kvinnors sätt att älska är olika. Sufierna tror att denna lag har genomsyrat hela existensen. De säger att kärlekens lag, bandet av tillgivenhet, dragningskraft och attraktionen dominerar alla varelser och alla saker som existerar, med den säregenheten att alla varelser och alla saker som existerar är olika på så sätt att varje varelse måste fullgöra en särskild roll. Således är en ivrig längtan hos en och en lugn likgiltighet hos den andra helt i enlighet med skapelsens plan.

Den berömde persiske poeten, Fakhr al-Din Araqi skrev.

Vem vet vad kärlekens extatiska harpa är
Vars plektrum sätter den sjunde himlen i spinn?
Det finns en hemlighet bakom slöjan, om du vet den
Så förstår du bakom vilken allegori verkligheten kan grundas.
Det är kärleken som varje ögonblick färgar allting annat,
På ett ställe, prakt, på ett annat, underkastelse och nöd.
Vem som än kommer då älskaren brinner av glöd
Vem som än är klädd då den älskande tålmodigt väntar.

Vi har tidigare skildrat skillnaderna mellan man och kvinna. Mäns och kvinnors känslor för varandra är inte av samma natur. Skapelsens lag har föreskrivet skönhet, värdighet och ett inslag av likgiltighet från kvinnans sida, och nöd, bönfall, kärlek och serenader från mannens sida. Den fysiska svagheten hos kvinnan har således blivit harmoniserad med den fysiska styrkan hos mannen, och det är just detta som föranlett mannen att alltid ta initiativet i anhållandet om en kvinnas hand till äktenskap. Vi har förut sett att det alltid var mannen som gick ut och sökte kvinnan, även under de materiarkaliska och patriarkaliska perioden.

Forskarna säger att mannen är mer sensuell än kvinnan. Enligt den islamiska tradition är mannen inte mer sensuell än kvinnan, utan snarare raka motsatsen. Kvinnan är emellertid skapad med mer självkontroll mot sin passion, med mer viljestyrka. Resultatet av båda är detsamma: mannen är svagare än kvinnan i att ha kontroll över sina instinkter. Denna egenhet har alltid gett kvinnan möjligheter att inte jaga mannen, och att inte så lätt överlämna sig själv till honom. Tvärtom hon har alltid tvingat mannen att uppvakta henne och vidtaga åtgärder för att vinna hennes hjärta. Ett av de första stegen är att bereda henne glädje och som ett tecken på aktning för hennes godtagande så gav han henne gåvor.

Vad beror det på att individer av det manliga könet konkurrerade tvistade och slogs sinsemellan för en kvinnas hand och vad beror det på att individer av det kvinnliga könet aldrig visade några tecken på begär eller otålighet att bemäktiga sig det manliga könet? Det är av just den anledningen, att rollerna som är tilldelade det manliga och det kvinnliga könet inte är likadana. Det har alltid varit den manliga rollen, inte den kvinnliga, att vara den som frågar, och det kvinnliga könet har aldrig, med någon brinnande önskan, rastlöst jagat det manliga könet. Hon har alltid visat sig själv vara oberörd och likgiltig.

Hemgiften är förbunden med kvinnans ärbarhet och kyskhet. Kvinnan har en medfödd medvetenhet om att det är nödvändigt för hennes ära och respekt att hon inte fritt ska ge upp sig själv till mannens auktoritet.

Dessa är orsakerna som har gjort det möjligt för henne trots alla hennes fysiska svagheter att dra männen till sin tröskel och tvinga dem att tävla med varandra. Genom att hålla sig själv utom räckhåll för mannen skapar hon romans. Det har funnits så många män som har sprungit efter sina älskade och när hon anförtror mannen sin kropp i äktenskapet accepterar hon en present och en gåva från mannen som ett tecken på hans uppriktighet.

Bland några vilda stammar brukade flickor, som var eftersökta av flera rastlösa friare och älskare, övertala dem att duellera med varandra. Den som besegrade eller dödade sin rival fick flickan.

För de personer som anser kraft vara begränsat bara till fysisk styrka, och anser historien om mäns och kvinnors relationer enbart vara en historia av mäns grymhet och utnyttjande, så är det ofattbart att kvinnan, en svag, späd varelse har kraften att hetsa medlemmar av det starka och kraftfulla könet mot varandra. Om någon bara har lite insikt i skapelsens skickliga plan och den underbara dolda kraften som uppfanns i kvinnan förstår man att detta inte är så underligt.

Kvinnan har en hel del inflytande över mannen. Kvinnans inflytande över mannen har varit större än mannens inflytande över kvinnan. I de flesta av hans bedrifter hans tapperhet, hjältemod, genialitet och individuella karakteristik står mannen i tacksamhetsskuld till kvinnan och hennes spröda självkontroll, i tacksamhetsskuld till kvinnans ärbarhet och kyskhet, i tacksamhetsskuld till hennes tilldragandehet. Kvinnan har alltid byggt upp mannen och mannen samhället. När ärbarheten, kyskheten och självkontrollen hos kvinnan försvinner och kvinnan strävar efter att spela mannens roll kommer mannen först och främst ta bort kvinnans hemgift, och sedan kommer mannen att glömma sin manlighet, och samhället kommer att förstöras.

Samma kvinnliga styrka, genom vilken hon kunde behålla sin värdighet genom historien, genom vilken hon kunde attrahera honom att söka efter henne vid hennes tröskel, genom vilken hon kunde förmå män att slåss med varandra om hennes hand, genom vilken hon kunde pressa männen till den grad att de dödar varandra, genom vilken hon kunde vakta sin anständighet och kyskhet och kunde hålla sin kropp täckt från mannens blickar, genom vilken hon kunde visa sig själv såsom någonting mystiskt, genom vilken hon kunde vara en källa till inspiration för mannen, och ett upphov för mannens kärlekskänslor, genom vilken hon kunde vara drivkraften för hans skicklighet, och ge inspiration till hans mod och sinnrikhet, och genom vilken hon kunde skapa sådana känslor i honom så det får honom att lovsjunga henne i sånger om kärlek och tillbedjan, och förminska sig själv till ödmjukhet, underdånighet och obetydlighet inför henne, just denna kraft förmår mannen att skänka henne det som kallas hemgift.

Hemgiften är en av artiklarna i traditionernas allmänna stadga, vars grund är fastställt i själva skapelsen och har ställts till förfogande av naturen.

Hemgiften i Koranen
Koranen uppfann inte hemgiften i den form som vi har talat om här ovan, i diskussionen kring det femte stadiet. Orsaken är att hemgiften i denna form uppfanns av naturens skapelse. Det enda arbetet Koranen gjorde var att återupprätta hemgiften till dess naturliga form.

Den heliga Koranen, säger med ojämförlig förfining och känslighet: “Och ge kvinnorna deras hemgift såsom en spontan gåva”, (Den heliga Koranen 4:4) dvs, kvinnornas hemgifter som tillhör dem själva och inte till deras fäder eller bröder.

Koranen har refererat till tre grundläggande punkter i denna vers: För det första nämns hemgiften med begreppet “saduqa” och inte med det vanliga begreppet “mahr”. “Saduqah” härstammar från grundformen ” sadaq”, och hemgift är således “sidaq” eller “saduqah”, för det är ett tecken på mannens trohet och uppriktighet i sin tillgivenhet. En del kommentatorer, som författaren till “al-Kashshaf” har klargjort denna punkt. Begreppets utformning visar på vissa språkliga nyanser som tyder på att det är ett tecken på uppriktighet av själslig tro. För det andra pronomet “hunna” (tredje person feminin plural) som förekommer i denna Koranvers tyder på att att hemgiften tillhör kvinnan själv och inte hennes fader eller moder. Hemgiften är inte någon lön för dem som har uppfostrat henne, tagit hand om och gett henne mat.

För det tredje, ordet “nihlatan” (villigt, spontant, och inte motsträvigt) gör det fullkomligt klart att hemgiften inte har något annat syfte än att vara ett erbjudande, en present eller en gåva.

Två sorters känslor hos djur
Detta är inte något unikt för människor. Bland alla djur är hannen född som den mer behövande. Känslomässigt står han i större beroendeställning. Detta är anledningen till att hannen tar till många åtgärder för att attrahera honan och få henne att acceptera vid tidpunkten för parning. Det är också en bidragande orsak till att balansera relationerna mellan de båda könen så att hannen inte missbrukar sin styrka så att han behåller en attityd av ödmjukhet och undergivenhet.

Presenter och gåvor i olagliga relationer
Presenter är inte begränsade till äktenskapet och den lagliga relationen mellan man och hustru. När en man och en kvinna vill njuta av varandra i strid med den gudomliga lagen, och vill ha fri kärlek, även då är det mannen som ger presenter till kvinnan. Om de händelsevis äter eller dricker ute vet mannen att det är hans uppgift att betala notan. Kvinnan anser det vara en sorts förolämpning att behöva betala för en man. En ung man måste ha pengar och ekonomiska resurser för att “roa sig”, och för en ung flicka är det ett sätt att få presenter. Dessa vanor leder till olagliga relationer och grundorsaken till detta är olikheterna i känslornas natur som män och kvinnor har gentemot varandra.

Europeiska kärleksaffärer är mer naturliga än deras äktenskap
I västerlandet har man i jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas namn ändrat familjens rättigheter från deras naturliga form. Man har försökt, trots naturlagen, att sätta man och kvinna i samma situation. De skall spela samma roller och utföra samma plikter i familjen. När “fri kärlek” uppstår och konventionerna inte ändrar mannens och kvinnans naturliga sätt att vara så utför mannen ändå samma funktioner som är naturliga för honom, dvs förfrågan, givande någonting av värde och att spendera pengar. Mannen ger gåvor till kvinnan och står för hennes kostnader trots det faktum att det i europeiska äktenskap inte finns någonting som en hemgift, och, när det gäller underhåll, så är det tunga ansvaret lämnat på kvinnans lott. Det betyder att de s.k. fria kärleksaffärerna i Europa står i större överensstämmelse med naturen än europeiska äktenskap.

Hemgiften visar att man och kvinna är skapade med olika anlag och att skapelsens lag har tilldelat dem olika egenskaper enligt deras naturliga och medfödda rättigheter.

You might also like

Kontakta oss


Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss

  • info@dvv.se

© 2017 Islamportalen