I Sverige har vi rätt till yttrandefrihet enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Yttrandefrihet innebär att varje person har rätt att i tal, skrift eller bild meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det är en nödvändig grundsten i ett demokratiskt samhälle, men det finns ändå vissa begränsningar kring vad som är tillåtet att säga och lagar att ta i beaktning. Ett exempel på brott som inte skyddas av YGL är hets mot folkgrupp, likaså uppvigling till bland annat våld, hatbrott, och direkta hot mot allmän säkerhet. De rättsliga gränserna för yttrandefriheten är inte alltid definitiva. På senare tid har hets mot folkgrupp genom till exempel koranbränningen utmanat lagstiftningen kring vad som kan anses vara hets eller inte.
Islam har också sina regler för yttrandefrihet. Ahl al-Bait(A) har lärt oss var och när vi bör höja våra röster. Under en tidsperiod då kvinnan var förtryckt i det arabiska samhället gav den heliga Profeten(S) henne sina rättigheter tillbaka, så som Gud har föreskrivit dem. Detta banade vägen för hans dotter, Fatima Zahra(A), att ta en framstående roll i samhället. Hon besatt en retorik av visdom och uppriktighet vilket möjliggjorde hennes aktivitet på flera fält. Hon är känd för att ha haft en stark röst i hela det islamiska samfundet. Hon använde denna röst för att bekämpa orättvisor och lära oss om civilkurage. Civilkurage är viktigt då människor inte alltid kan förvänta sig att folkvalda politiker och makthavare alltid väljer att stå upp för vad som är rätt. Dessa kan vara jäviga och ha andra intressen eller lojaliteter som står i vägen. Om medborgare i ett land enbart agerar när makthavarna manar till det så är risken stor att agerandet endast gynnar makthavarna. Civilkurage kan påverka makthavare, företag och institutioner att agera rätt. Om vi till exempel har ett svenskt företag som tjänar pengar på olagliga bosättningar på Västbanken i ockuperade Palestina är det av yttersta vikt att människor går ihop, protesterar och sätter press.
Ett starkt exempel på civilkurage är när afroamerikanen Rosa Park vägrade sätta sig längst bak i bussen, som var regeln i USA år 1955. Genom hennes civilkurage att bryta mot diskriminerande lagstiftning i USA avskaffades till sist denna lag. Hennes enskilda agerande ledde slutligen till en bussbojkott och flera former av civil olydnad som expanderade till en nationell civilrättsrörelse.