Fråga:
Varför är det nödvändigt att stå vänd mot Qibla under bönen, när Gud är överallt och inte har en särskild plats?
Svar:
Att be mot en specifik riktning innebär inte att Gud befinner sig i den riktningen. Den ärofulla Koranen nämner Qibla och förklara dess faktum sägandes:
”Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds anlete. Gud når överallt och Han vet allt” (Surah Al-Baqarah, 2:115)
I en annan vers säger Gud: ”Öst liksom väst tillhör Gud.” (Surah Al-Baqarah, 2:142)
Det innebär att öst och väst tillhör Gud (och alla platser är likadana för Honom)
I själva verket ber man vänd mot Qiblah eftersom då människan har en fysisk kropp måste hon vara vänd mot någon riktning och Islam vill att för en perfektion av denna dyrkan, bör människan gynnas av det så mycket som möjligt.
Skälet till varför man står vänd mot Ka’ba, är för att den heliga Ka’ba är monoteismens äldsta kärna som vi alla vet. Huset är byggt av händerna av monoteismens pelare, Profeten Ibrahim(A) och var uppmärksamhetens mittpunkt för alla profeter(A) och vägledare av monoteism – det är därför när man vänder sig mot Monoteismens kärna så innebär det att man vänder sig mot Gud. Det är riktigt att inte begränsa Gud, men när en person står vänd mot en mittpunkt, så är hon är närmare Gud och känner sig inom Guds närhet av många anledningar. Muslimernas ställning mot denna heliga plats fem gånger om dagen skapar en känsla av identitet och enhet och resulterar i likheten mellan muslimerna och ett band mellan de som är spridda från Öst till Väst. Det visar deras storsinthet och storhet och när allt kommer omkring presenterar detta syftet och tron av Islams lära för världen.