Myten om att diamanter lade förbannelser över själar och förgiftade kroppar hade tagit sin plats i massornas hjärtan och tankar. Filosofen bestämde sig för att smida en strategisk plan till att införstå vikten och användbarheten av diamanter till folk. Han krossade diamanterna i smulor och spred de på ett kött. Köttet lade han på marken framför massorna och sade ”Tag i akt!” medan en hund sakta närmade sig köttet, nosade på det och småslickade för att sedan börja tugga på det och äta upp det. Då djur, och speciellt hundar, var kända för att ha ett starkt sjätte sinne blev massorna förbluffade över faktan att hunden åt utan problem. Därmed eliminerades myten om förbannelser, och timmar senare då de märkte att hundens hälsa inte hade försämrats förgjordes även myten om dess giftiga fara.
Liv
Hans kiv är känd till oss genom auktoritativa källor. En autobiografi täcker hans första 30 år och resten är dokumenterade av hans lärling al-Juzajani, som var också hans sekreterare och vän.
Abu Ali Hossein son till Abdullah son till Sina(RA-Rahemah-o Allah – må Gud vara honom nådig), i väst känd som “Avicenna” medan han är känd som Ibn Sina i den muslimska världen, föddes 370 e.H i sin moders by Afsane nära Bokhara, Turkistan som nu tillhör Uzbekistan. Hans modersmål var persiska. Hans fader, som arbetade för Samanid administrationen, fick honom vaksamt utbildad i Bokhara. Medan hans fader och broder påverkades av Isma’ili (en sekt utanför Islam) propaganda stod han på stabil grund gällande sin Islamiska tro, fast han var välbekant med dess punkter.
Hans intellektuella självständighet visade upp en otrolig intelligens och minne, vilket resulterade i att han vart överlägsen sina lärare vid 14 års ålder. Det var han som fick lov att förklara och införstå logik till sin mästare al-Natili(RA). Han hade varken lärare i naturvetenskap eller i medicinlära; kända fysiker fick jobba under hans befäl då han var blott 16 år gammal. Däremot fann han det utmanande att förstå sig på Aristoteles Metafysik, vilket han enbart bemästrade med hjälp från al-Farabis kommentatorie.
Då han botade amiren över Khorasan från en seriös sjukdom tilläts han att använda sig av Samanid prinsarnas spektakulära bibliotek. Vid 18 års åldern hade han bemästrat alla de tio kända vetenskaperna. Hans konstanta och extremt hastiga framgångar var enbart i enlighet med hans personliga iakttagelser. Hans övningar igenom kontakt med liv var åtminstone på samma nivå som hans utveckling i intellektuell spekulation. Vid ålder 21 skrev han sin första filosofiska bok.
Det följande året vart han däremot tvungen att ta över efter sin bortgångna fader i administrationen för att fortsätta ha ett leverne. Hans omdöme lärdes uppskattas inom kort tid. Efter att ha rådfrågat honom i medicinska frågor sökte även prinsarna sina tillflykter hos honom i politiska frågor. Han var en flerfaldig minister, vars råd alltid lyssnades till; dock blev han med det offer för andras avundsjuka, då han ibland kränktes av sina fiender och andra gånger då han eftertraktades utav prinsar som hade fiendskap mot de som han önskade vara lojal mot.
Han tog till flykt och tvingades gömma sig flera gånger, tjänandes sitt levebröd genom medicinska rådgivelser. Han fängslades, flydde, levde fjorton år i relativ frid i Esfehan och dog i staden Hamedan under prinsen ’Ala al-Dawlas tid, år 428 e.H (1037 e.K). Han begravdes där och ett monument skapades för att hylla hans Islamiska födelsedatum.
För att hans verk skall förstås bör de ej betraktas som tillhörande en filosof som levde i sina böcker. Han var upptagen statsfrågor hela dagarna, och på nätterna arbetade han på sina grandiösa verk, som han skrev med sådan förbluffande kvickhet. Han var aldrig säker ifrån fara och tvingades jämt till att flytta; han skrev och arbetade vissa gånger ridandes på hästar, medan andra gånger i mörka fänelsehålor, och hans enda källa till referens var minnet.
Han skiljer sig från Aristoteles i sina verk: fast han citerade honom utan att repetera hans ord, och absolut viktigast, hans sinnes självständighet fick honom att presentera sin egna personliga arbetade tanke, istället för att blott upprepa det verk tillhörande någon annan. Hans personliga uppbyggnad var dessutom annorlunda. Han var en man med fötterna på jorden, mötandes extrema svårigheter konstant, och en överskicklig fysiker som behandlade speciella situationer.
Aristoteles logik verkade otillräcklig för honom, för den kunde ej användas på ett sätt som var tillräckligt nära livet. Många snara dispyter har höjts sedan studie på hans verk har förökats. Fast det troligaste perspektivet på hans personlighet är fortfarande följande; han var en vetenskapsman som sökte bringa de Grekiska teorierna upp till den uttalade nivån genom högre studier av ett storslaget sinne.
Däremot kommer hemligheten bakom hans magnifika evolution att kvarbli förseglad från oss så länge som vi inte har sådana viktiga verk så som ”Kitab al-Insaf” och ”Book of Impartial Judgment” som investigera i över 28 000 frågor och fall, och så hans ”Eastern Philosophy” vars existens vi blott har en fragment av.
Verk
skriftsamlingen på Ibn Sinas(RA) verk som har underrättats oss är ovärderligt betydelsefull, fast okomplett. Till de många frågor som ställdes honom svarade han hastigt, utan att skriva noter i många fall. Al-Juzajani(RA) har bevarat flertalet av dessa; andra har skrivits ned med olika titlar, medan många andra har förlorats.
Manuskriptet Insaf försvann i Esfahan under hans egen livstid. Basbibliografin är den som al-Juzajani(RA) inkluderat i hans biografi, men den är inte tillräcklig. G. C. Anawati(RA) räknar upp till 276 av verken, inkluderande skrifter som har noterats som tveksamma och några apokryfiska verk, i sin bibliografi 1950. Mahdavi(RA), 1954, räknar upp till 131 autentiska och 110 tveksamma verk.
Ibn Sina(RA) var allmänt känd som filosof och läkare, men han bidrog även till utvecklandet av alla vetenskaper som var tillgängliga under den tiden: naturhistoria, fysik, kemi, astronomi, matematik, musik. Ekonomi och politik gagnades av hans erfarenhet som en statsman. Moraliska och religiösa frågor, Korantolkande, uttalanden om sufi doktriner och betéende distribuerade mindre skrifter. Han skrev poesi med utlärning som syfte, för han versifierade sammanfattningar gällande logik och medicin.
Men han hade även en sann poets egenskaper, målandes sina filosofiska doktriner i bilder, både i vers (som hans dikt gällande själen) och prosa-skrifter, i symboliska narreranden vilkas betydelsen har givit stånd till ordväxlingar.