Fråga:
Varför skall vi be på arabiska, medan vi kan åkalla Gud på vårt eget språk? Motsäger inte detta att Islam är en himmelsk religion?
Svar:
Att recitera böner på arabiska är ett av tecknen på att Islam är en himmelsk religion, eftersom de människor som står i rad upptagna i en gemensam bön behöver förstå varandra, vilket innebär att det förutom modersmålet och det lokala språket bör finnas ett gemensamt och universellt språk och utan det skulle ett enat samfund inte kunna bildas.
Nuförtiden finns det många intellektuella som tror att om inte hela världen går ihop till ett land, kommer de inte att kunna uppnå lycka. För att göra detta praktiskt, har de planer på att göra ett språk universellt.
Kort sagt kan man säga att den bön som alla muslimer ber med ett och samma språk är ett tecken på enhet och det pekar på enheten bland folket, och med detta i åtanke säger de intellektuella att det arabiska språket är det mest omfattande och heltäckande språket i hela världen. Denna verklighet blir tydligare då alla muslimska sekter accepterar den som ett internationellt språk och således kan dra nytta av den för ömsesidig förståelse och likhet.
Bortsett från att utföra bönerna på ett liknande sätt, skyddar den från all form av botrtagande eller tillägg, alla typer av ändringar, eller tillsatser av misstänkta ting och skyddar även från grundlösa betydelser (på grund av den översättning till andra språk som oförmögna människor beblandar sig med) och på grund av detta förblir andan bakom denna dyrkan intakt. Därför är det nödvändigt för varje muslim att så mycket som möjligt vara medveten om detta religiösa språk eftersom man bör veta vad man säger till sin Herre. När det för övrigt handlar om att lära sig översättningen av bönerna (som kan skrivas på en enda sida) är det så enkelt att det är möjligt att lära sig det på en timme (för att sedan minnas för resten av livet).
Kort sagt så vet vi att Tawhid (trosbekännelsen) är roten och grenarna av religionen och att vända sig mot en Qibla vid en specifik tid, i ett specifikt språk är ett tecken på Enhet.
Om vi befinner oss i Mecka vid tiden för Hajj och observerar församlingsbönen i vilken hundratusentals människor från hela världen, av olika raser och stammar deltar, kommer alla av dem att säga: Allaho Akbar tillsammans. Vid denna tidpunkt kommer vi förstå dess vishet och djup och om varje person skulle ha reciterat på sitt eget språk i bönen, skulle det ha funnits skillnader.