Muslimer har enligt Islamisk lag blivit förbjudna att konsumera vissa ingredienser i livsmedel.
Då icke-muslimska livsmedelstillverkare begripligt nog inte behöver avstå från att använda dessa ingredienser i sina produkter, är muslimerna förpliktigade att vara försiktiga och vaksamma – inom shari’ah lagarnas ramar – när de använder dessa produkter.
Nedan följer en del information ur Seyyed Sistanis(HA) bok, ”A code of practise for muslims in the west”, just angående dessa otillåtna (haram) ingredienser i livsmedelsprodukter. Seyyed Sistani(HA) har medvetet inta valt att gå in i detaljer i syfte att undvika – inom ramarna för de Islamiska lagarna) – att komplicera muslimernas liv som redan är utsatta för prövningar genom att leva i icke-muslimska länder. Den Islamiska lagen är, trots sin noggrannhet och rigorösa natur, fortfarande en simpel och enformig form av praktiserande. Därför är den användbar att döma mellan två ting vid dess början.
Först och främst går vissa råvaror, som används vid tillverkningen av mat och dryck, igenom otvetydiga kemiska förändringar som radikalt ändrar deras ursprungliga egenskaper. Detta sker på ett sådant sätt att den vanliga människan uppfattar det som ett helt nytt och annorlunda ämne. En sådan förvandling skulle ta bort ämnet från listan över förbjudna varor och detta är känt i de Islamiska lagarnas manualer som ”al-istihala”, vilket är en av reningsagenterna enligt Shari’ah.
Om till exempel ett ämne som utvinns från en otillåten (haram) animalisk källa förändras till ett annat ämne (genom kemisk förändring), kommer det senare ämnet att bli tillåtet.
För det andra, så finns det ingredienser vid tillverkningen av livsmedel som möjligtvis kommer från ett antal olika källor, varav en del är halal medan andra är haram. I dessa fall, utan någon kunskap om ursprunget för dessa ämnen, är det inte nödvändigt att utreda detta och således är det tillåtet att äta dessa tveksamma ämnen. (Denna princip gäller självklart inte kött när det råder tvivel om huruvida det kommer från ett djur som slaktats i enlighet med Islamiska lagar eller inte.) Skulle ni därför påträffa ”mono och diglycerider” i listan över ingredienser, vilket är ett ämne som kan härstamma från både animaliskt fett eller vegetabilisk olja och då etiketten inte specificerar dess ursprung, åligger det inte på personen att undersöka detta vidare, utan det kan således betraktas som halal.
Vi kommer nu att tillhandahålla information om otillåtna (haram) ingredienser och nämna deras svenska namn.
1. Olja och matfett (smör, margarin): ”Smör” och ”fett” extraheras normalt sätt från animaliskt fett. Ibland adderas vegetabiliska oljor till dessa ämnen. Varhelst ni påträffar ordet ”ister”, bör ni veta att detta kommer från grisfett. I amerikanska livsmedel, kan man finna uttrycket ”vegetabiliskt matfett” vilket i själva verket inte är ett faktiskt utlåtande eftersom den amerikanska lagen tillåter tillverkare att beskriva deras produkter som ”vegetabiliskt matfett” så länge som 80-90 % av matfettet är av vegetabiliskt ursprung. De fraser vi skall nöja oss med är därför ”äkta vegetabilisk smörolja” eller ”äkta vegetabiliskt matfett” eller ”äkta vegetabilisk olja”.
2. Smör: tillverkas från mjölk och därför är det inga problem att använda det.
3. Ost: I motsats till vad vissa tror, används inte ister vid osttillverkning. Men däremot används vid framställningsprocessen ett enzym som extraheras ur djurmagar (från till exempel ko, kalv eller gris). Detta enzym kallas ”löpe”, ”renin” och ”pepsin”. Eftersom ”pepsin” är ett enzym som extraheras ur grisar, är det haram. Däremot är de enzym som extraheras ur ko och kalv (dvs. löpe och renin) som inte slaktats på ett Islamiskt sätt betraktade som rena (tahir) och är således tillåtna att använda. Men magen blir oren om den kommer i kontakt med andra blöta delar av djuret. Så om man är osäker huruvida denna orena ”enzymbehållaren” använts vid tillverkningen av ost, är det tillåtet att äta.
Man bör även känna till att vissa andra ingredienser används vid tillverkningen av ost, där vissa är vegetabiliska medan andra är kemiskt producerade likt mikrobiska enzymer. Det råder inget tvivel om dess renhet såväl som dess tillåtenhet att använda dessa ämnen. Om det råder tvivel huruvida de enzymer som använts vid ost tillverkningen var från naturliga råvaror eller kemiskt producerade, skall de betraktas som tillåtna (halal).
4. När det handlar om gelé, används det vid tillverkningen av gelatin. I de flesta fall är det en geléliknande substans som extraheras från en animalisk källa. Men man kan även erhålla gelé ur vegetabiliska källor eller sjögräs och då är det tillåtet.
5. När det handlar om icke-alkohol haltiga drycker såsom Cola, Pepsi, Seven Up och Canada Dry, innehåller de inte några ämnen av animaliskt eller alkoholbaserat ursprung.
Notera: Vid sammanställningen av denna information har Seyyed Sistani(HA) främst hänvisat till en uppsats av Dr. Ahmad Hasan Sakr från Chicago, USA, som ursprungligen använt sig av följande källor:
1. Al-Mawsou’s fi Uloom al-Tabi’a, Edward Chalib, Beirut 1965-66
2. Le Guide marabout de la peche en mer Michel van Haver – 1982 – FRANCE.
3. Les Poissons D’eau Douce Jiri Cihar 1976 – FRANCE.
4. Guide des Poissons D’eau Douce et Peche Bent J. Muvs et Preben Dahistrom 1981 – SUISSE.
5. Encyclopedie Illustree des Poissons Stanislav Frank – PARIS.
6. Encyclopedie du Monde Animal Tome 4 (Les Poissons et Les reptiles) Maurice Burton. Bibliotheque Marabout – PARIS.