Fråga:
Vad är kvinnans ställning i Islams världssyn?
Svar:
Vilken sorts väsen föreställer sig islam kvinnan? Anser den henne vara mannen jämlik i termerna av värdighet, och respekt tillhörande henne, eller är hon sedd som tillhörande en underlägsen art?
Den speciella islamiska filosofin angående familjens rättigheter
Islam har en speciell filosofi angående familjerättigheterna för män och kvinnor, vilken är i motsats till vad som har pågått i de sista fjorton århundradena och till vad som faktiskt händer nu. Islam tror inte på en sorts rättighet, en sorts plikt och ett sorts straff för både män och kvinnor i varje exempel. Enligt islam är en uppsättning av rättigheter, plikter och straff mer passande för män och en uppsättning mer passande för kvinnor. Resultatet blir då att vid en del tillfällen har islam tagit en liknande ställning för både kvinnor och män, och vid andra tillfällen en annorlunda ställning.
Varför är det så, och vad är dess grund? Är det också därför att islam, som många andra religioner, har ett nedsättande synsätt gällande kvinnor. Är kvinnan enligt islam av en underlägsen art, eller har den några andra orsaker och en annan filosofi?
I väst framställs de islamiska lagarna om hemgift, underhåll, skilsmässor, och polygami som föraktfull mot, och en förolämpning för det kvinnliga könet. De försöker på detta sätt att skapa ett intryck av att dessa bestämmelser bara bevisar att det endast är mannen som blivit gynnad.
De säger att alla regler och lagar i världen före 1900-talet, grundades på den föreställningen att mannen, på grund av sitt kön, är en ädlare varelse än kvinnan, och att kvinnan enbart var skapad för nytta och gagn till mannen. Islamiska rättigheter rörde sig också i samma omloppsbana för mannens intressen och nytta.
De säger att islam är en religion för män, att den inte har erkänt kvinnan som en fullständig mänsklig varelse och att den inte har föreskrivet lagar för henne, som är nödvändiga för en mänsklig varelse. Hade islam bedömt kvinnan som en fullständig mänsklig varelse skulle den inte ha föreskrivit polygami, den hade inte givit mannen rätten till skilsmässa, den hade inte gjort vittnesbörden från två kvinnor till det samma som från en man, den hade inte givit mannen ledarskapet för familjen, den hade inte gjort en kvinnas arvsrätt hälften av mannens arvsrätt, den hade inte tolererat att en kvinna blir “prissatt” i hemgiftens namn, den hade inte tillgodosett hennes ekonomiska och sociala oberoende, och den hade inte gjort henne till mannens “piga”, som han är tvungen att “hålla”. Enligt denna uppfattning har islam förmjukande åsikter om kvinnan, och anser henne bara vara en tillgång för avel av fler människor, och en nödvändig grundförutsättning för det. De tillägger att även om islam är en religion av jämlikhet och har bibehållit verklig jämlikhet i andra situationer har den inte observerat det i fallet man och kvinna.
De säger att islam har tillgodosett diskriminerande och prioriterande rättigheter för män. Om den inte hade i åtanke de diskriminerande och prioriterande rättigheterna för män hade den inte föreskrivet de ovanstående lagarna. Om vi bryter upp dessa argument till ett aristoteleskt logiskt mönster skulle det ha följande form: Om islam hade ansett kvinnan vara en fullständig mänsklig varelse hade den föreskrivet jämlika och likartade rättigheter för henne, men den har inte föreskrivet jämlika och likartade rättigheter för henne. Därför anser den inte kvinnan vara en fullständig mänsklig varelse.
Jämlikhet eller likhet?
Den grundläggande punkten som används i dessa argument är att det nödvändiga resultatet av att män och kvinnor delar den mänskliga hedern och ärbarheten är att deras rättigheter ska vara samma identiska. Vi måste dock bestämma exakt vad som är det nödvändiga resultatet av att män och kvinnor delar den mänskliga värdigheten. Är den nödvändiga slutsatsen att var och en utav dem skulle ha jämlika rättigheter med den andra, så att där inte skulle bli några privilegier eller prioteringar till förmån för någon utav dem? Eller är det nödvändigt att rättigheterna för män och kvinnor, förutom att ha jämlikhet och jämställdhet, också skulle vara exakt detsamma, och att det inte skulle vara någon skillnad som helst för arbete och plikter? Utan tvivel så kräver mannen och kvinnan lika delar i mänsklig värdighet, och deras jämlikhet såsom mänskliga varelser, att de har jämlika mänskliga rättigheter, men hur kan det bli identiska rättigheter?
Om vi kan börja med att sätta åt sidan imitationer och det blinda följandet av den västerländska filosofin, och tillåta oss själva att tänka och fundera över de filosofiska idéerna och åsikterna som har kommit till oss från dem, så måste vi först se huruvida identiska rättigheter är eller inte är nödvändigt för jämlika rättigheter.
Jämlikhet är annorlunda från likvärdighet. Jämlikhet betyder jämställd och jämlika, och likvärdiga för att de är exakt likadana. Det är möjligt att en fader fördelar sin rikedom jämlikt och jämställt bland sina söner, men han kanske inte fördelar det likvärdigt. Det är exempelvis möjligt att en fader har olika slags rikedomar: Han kanske äger en firma, en del odlad mark och dessutom en del fasta egendomar, men, på grund av att han har granskat sina söner och funnit olika begåvningar bland dem, till exempel, så kanske han upptäckte att en utav dem hade en begåvning för affärer, och den andra hade förutsättningar för jordbruk, och den tredje hade förmåga att sköta fasta egendomar. När han då ska fördela sina rikedomar bland sina söner under sin livstid, och med tanke på att han måste ge jämlikt till sina söner, värdemässigt sett, och att där inte får bli någon favorisering och ej heller diskriminering, så testamenterade han sina rikedomar enligt de begåvningar som han hade funnit hos dem.
Det är skillnad mellan kvantitet och kvalité. Det är skillnad mellan jämlikhet och att vara exakt likadana. Vad som är säkert är att islam inte anser det vara identiska eller exakt likadana rättigheter mellan man och kvinna, men den har aldrig trott på prioritering och diskriminering till männens fördel. Islam har också observerat principen om jämlikhet mellan man och kvinna.
Islam är inte emot jämlikheten mellan man och kvinna, men den samtycker inte till att de har identiska rättigheter.
Orden “jämlikhet” och “likställdhet” har fått en sorts helighet över sig, därför att de omfattar innebörden av jämlikhet och frånvaron av diskriminering. Dessa ord är lockande och får respekt från åhörarna, speciellt när dessa ord är sammankopplade med ordet “rättigheter”. “Jämlika rättigheter” så vacker och helig denna ordkombination är! Kan det finnas någon med ett samvete och ett naturligt moraliskt sinne, som inte vårdar dessa två ord?
Men hur kommer det sig att vi, som en gång var fanbärare för kunskap, filosofi och logik, har hamnat i en sådan ställning att andra vill påtvinga oss sina åsikter om identiska rättigheter för män och kvinnor i det heliga namnet av jämlika rättigheter. Det är precis som någon som vill sälja kokta rödbetor och kallar dem päron.
Vad som är säkert är att islam inte har beviljat samma rättigheter för män och kvinnor i allt, på samma sätt som den inte har påbörjat samma plikter och straff för båda vid alla tillfällen. Är då den totala summan av alla rättigheter som har etablerats för kvinnor mindre värda än de rättigheter som beviljats männen?
Varför har islam beviljat olika rättigheter för män och kvinnor vid vissa tillfällen? Varför tillät den inte samma rättigheter för båda? Hade det inte varit bättre för männen och kvinnornas rättigheter om de hade varit både jämlika och identiska, eller är det att föredra att rättigheterna bara skulle vara jämlika men inte samma?
För att grundligt kunna studera denna punkt, är det nödvändigt att vi diskuterar den i tre delar:
1- Islams åsikt om kvinnans mänskliga ställning från skapelsens synpunkt.
2- Vad är orsaken till skillnaderna som existerar i skapelsen av man och kvinna. Är dessa skillnader orsaken till att det är olikheter i deras naturliga rättigheter, eller inte?
3- Den grundläggande filosofin bakom de skillnader som finns i islamisk lag för män och kvinnor. Är dessa filosofiska orsaker fortfarande berättigade och håller de fortfarande eller inte?
Kvinnans ställning i islams världssyn
Koranen är inte bara en samling lagar. Den innehåller inte enbart en rad av torra befallningar och lagar utan förklaringar. Den innehåller lagar, återger historiska skeenden, förmaningar och förklaringar av skapelsen samt oräkneliga andra ämnen.
Koranen lägger fram regler för handlingar i form av lagar för en del tillfällen, så förklarar den också existensen och varandet. Den förklarar hemligheterna med skapelsen av jorden och himlen, växter, djur och människan, och hemligheten med liv och död, storhet och lidande, tillväxt och förfall, rikedom och fattigdom.
Koranen är inte en filosofisk avhandling, men den har rättframt förklarat och uttryckt sina synpunkter angående de tre grundläggande filosofiska ämnena: universum, människan och samhället. Koranen lär inte bara ut lagarna för de troende, den ger inte bara förmaningar och råd, utan begåvar också sina efterföljare med ett särskilt sätt att tänka, en speciell syn på världen, med dess förklaringar av skapelsen. Det grundläggande hos alla islamiska budord om sociala ärenden, till exempel, ägarskap, regeringen, familjerättigheter och så vidare, är samma förklaring som Koranen ger om skapelsen och förhållandena i världen.
Ett av de ämnen som tas upp i den heliga Koranen är skapelsen av kvinnor och män. Koranen var inte stillatigande på denna punkt. Den förser heller inte de som pratar nonsens med någon chans att lägga fram sina egna filosofier om lagar om män och kvinnor, och sedan anklaga islam för att ha en förringande attityd mot kvinnorna. Islam har redan lagt fram dess åsikter angående kvinnan.
Om vi vill se vad Koranens åsikt om skapelsen av kvinnan och mannen är, är det nödvändigt att se på frågan om deras skapelse såsom det är behandlat i andra religionens böcker. Koranen var inte stillatigande på denna punkt heller. Vi skall se huruvida Koranen anser mannen och kvinnan vara av en natur eller två.
Med andra ord, huruvida kvinnan och mannen har en natur och ett väsen, eller två. Koranen lägger mycket klart fram i flera Koranverser att: “Vi skapade kvinnan från mannens natur och från ett väsen samma som mannens väsen”. När det gäller den första, Adam, säger Koranen: “Som skapade dig från en enda själ, och skapade från den dess maka” (Den heliga Koranen 4:1). Med avseende på alla män säger Koranen på flera ställen: “Allah skapade din maka av din egen natur”.
Det finns inga spår i Koranen av vad som finns i en del andra heliga böcker: Att kvinnan skulle härstamma från någonting annat som var lägre än mannen, att kvinnan skulle vara en parasit och av underordnad ställning, att Adams maka, Eva, skulle vara skapad av Adams vänstra revben. I islam finns ingenting som förringar kvinnan i islam.
En annan av de föraktfulla synsätt som existerade förr i tiden och som har lämnat en oönskad effekt i världslitteraturen är att kvinnan är upphovet till synden och att hennes existens är källan till synd och frestelse. Kvinnan beskrivs som en liten djävul. Enligt dessa ligger en kvinna bakom varje synd och brott som en man har utfört. Enligt dem är mannen i sig själv oskyldig till någon synd, det är kvinnan som drar honom mot synden. De säger att Satan inte kan hitta vägen till mannen. Det är bara genom kvinnan som Satan kan vilseleda mannen. Satan frestar kvinnan och kvinnan frestar mannen. De säger att Satan lyckades lura Adam genom en kvinna. Satan frestade Eva och Eva frestade Adam.
Koranen skildrar berättelsen om Adams och paradiset, men säger aldrig att Satan eller en orm frestade Eva och att hon frestade Adam. Inte heller beskriver Koranen Eva som den huvudansvarige personen. Koranen frikänner inte henne från synden heller. Koranen säger: “Å Adam, ärv, du och din hustru, Trädgården, och åt av den var du vill” (Den heliga Koranen 7:19). Närhelst koranen beskriver ämnet om Satans frestelse, använder den uttalandet i tvefaldig form (refererar till två personer). Den säger. “Satan frestade dem båda”. (Den heliga Koranen 7:20) “Han ledde dem båda i villfarelse”. (Den heliga Koranen 7:22) ” Och han edsvor dem båda. I sanning, jag är för er båda en uppriktig rådgivare” (Den heliga Koranen 7:21).
På detta sätt motbevisar Koranen starkt missuppfattningen som var allmänt förekommande på den tiden och fortfarande finns i vissa områden och bland vissa människor i denna värld. Koranen befriar kvinnlig från anklagelsen att hon skulle vara källan till frestelse och synd, och till hälften en djävul.
Ett annat föraktfullt synsätt som finns om kvinnan är hennes själsliga förmåga. De säger: “En kvinna kan inte komma till himlen. En kvinna kan inte genomkorsa de själsliga och gudomliga stegen för upplysning. En kvinna kan inte uppnå närhet till Gud såsom en man kan. “Koranen har gjort det fullkomligt klart i ett stort antal verser, att belöningar i livet efter döden och närheten till Gud inte beror på könet, utan på tron och gärningar, vare sig det är man eller kvinna. För varje stor och gudfruktig man nämner Koranen en stor och gudfruktig kvinna bredvid honom. Makarna till Adam och Abraham, och mödrarna till Moses(A) och Jesus(A) är nämnda med stor högaktning. Även om Koranen refererar till fruarna till Noa(A) och Lot(A) såsom ovärdiga sina män, sa ignorerar den inte hustrun till Farao som en kvinna av betydelse under kontrollen av en avskyvärd man. Det kan sägas att Koranen medvetet söker att hålla en balans i dess berättelser och att huvudrollen inte är begränsad till män.
Om Moses mamma säger Koranen: “Så vi uppenbarade för Moses moder: Så amma honom, då, när du ängslas för honom, kasta honom i vattnet, och räds inte, ej heller sörj, för Vi skall återföra honom till dig” (Den heliga Koranen 28:7)
Om Maria säger Koranen att hon uppnådde en sådan hög själslig nivå att änglarna brukade besöka henne i hennes bönenisch och konversera med henne. Föda var tillhandahålla genom en osynlig källa. Hon hade uppnått en sådan hög ställning av Gudomlig ynnest att det högeligen förvånade profeten från den tiden, och översteg hans egen nivå. Zakaria (profeten) var förstummad när han såg på henne.
I islams tidiga historia figurerar många gudfruktiga och utmärkande kvinnor. Det kan vara få män som kan nå den höga ställningen som Khadijah(RA)(Profetens(S) fru) och ingen man utom den heliga profeten(S) själv och Imam Ali(A) kunde uppnå samma ställningen som Fatimah Zahra(A). Zahra(A) överträffade sina söner, imamer, och alla profeter, med undantag av sin fader, Profeten Mohammad(S). Islam gör ingen skillnad emellan man och kvinna på resan från denna värld mot Gud, al-Haqq. Den enda skillnaden som islam gör är resan från al-Haqq till denna värld, i återvändandet till människosläktet och medförande det profetiska budet, och här är det erkänt att mannen är mer passande.
Ett annat förringande synsätt som hålls i samband med sexuell återhållsamhet och att vara ensamstående och leva i celibat. Hos en del religioner uppfattas sexuellt umgänge som någonting orent. Enligt dessa religioner kan bara de som lever i celibat uppnå själslig ställning.
En religiös ledare, känd över hela världen, sade: “Gräv upp äktenskapets träd med oskuldens spade. “Samme religiöse ledare tillåter bara äktenskap som något ont att skydda mot större ondska. Med andra ord, de upprätthåller att, eftersom majoriteten av människorna inte kan utstå prövningen att förbli i celibat, och kan förlora självkontrollen och på så sätt bli offer för fördärvelse och ge efter för sexuella kontakter med många kvinnor är det bättre att de gifter sig och inte har sexuella relationer med fler än en kvinna. Grundorsaken till sexuell avhållsamhet och celibat är en känsla av motvilja emot det kvinnliga könet. Dessa människor anser att kärlek till kvinnor är en av det största moraliska fördärvet.
Islam har kämpat våldsamt emot denna vidskepelse. Den anser äktenskapet vara heligt och total avhållsamhet mot den mänskliga naturen. Islam anser kärleken till kvinnorna vara en del av den profetiska moralen. Profeten har sagt: “Kärleken till kvinnorna är del av profeternas moral”. Profeten brukade säga: “Tre saker är kära för mig: parfym, kvinnor och böner”.
Bertrand Russel säger: “I alla lagsamlingar om moraliskt uppförande så finns där en sorts motvilja för sexuella relationer utom i islam. Islam har föreskrivet regler och begränsningar med hänvisning till dessa relationer av sociala orsaker, men har aldrig ansett det vara en avskyvärd och oren sak.”
En annan förringande åsikt angående kvinnor var att hon är bara ett medel för att föra mannen till existerande, och att hon var skapad för mannen. Dessa idéer kan man aldrig finna i islam.
Islam har mycket utförligt förklarat grunden för den slutliga orsaken, den säger helt klart att jorden och himlen, molnen och vinden, växterna och djuren alla hade blivit skapade för mannen. Men den säger aldrig att kvinnan var skapad för mannen. Islam säger att man och kvinna var och en är skapade för varandra:
“De är en skrud för dig (man) och du är en skrud för dem”. (Den heliga Koranen 2:187) Om Koranen ansåg att kvinnan hade skapats för män skulle den säkert ha tagit hänsyn till detta faktum i sina lagar. Eftersom islam inte anser kvinnan vara en parasit på mannen kan man inte finna något spår eller spegling av denna idé i dess speciella föreskrifter gällande man och kvinna.
Ett annat förringande synsätt som existerade förr i tiden var att kvinnor ansågs vara ett oundvikligt och nödvändigt ont. Många män, trots alla förtjänster och fördelar de erhöll från kvinnor, betraktade dem föraktfullt och ansåg dem vara en källa till olyckor och elände. Den heliga Koranen har speciellt poängterat det faktum att kvinnan är en välsignelse för mannen, och en källa till tröst och lindring för hans hjärta.
Ännu ett förringande synsätt var att kvinnan spelade en mycket obetydlig roll i att föra avkomma till världen. Araber från den för-islamiska tiden, och vissa andra människor, såg på kvinnorna som en förvaringsplats för mannens sperma. Enligt dessa var mannens sperma det verkliga fröet till barnet. Kvinnans uppgift bestod av att förvara säden säkert och att ge näring åt fosteret. Koranen säger i flera verser att: “Du är skapad från man och kvinna”.
Sammanfattningsvis kan man säga att både från en filosofisk synpunkt och från dess förklaring av skapelsen har inte islam några förringande idéer angående kvinnor. Snarare har den sett till att alla de ovannämnda kränkande åsikterna är förkastade.