Vad är Islams roll i polygami?

Fråga: Vad är Islams roll i polygami? Svar: Islam hittade inte på systemet med polygami, eftersom det existerade århundranden innan islams ankomst, och inte heller upphävde den det, för enligt islams synsätt så skulle svårigheter uppkomma för samhället, vars lösning var helt beroende av polygami. Men islam kom med en rad förbättringar när det gäller polygami. Begränsningar Den första reformen som Islam genomdrev var att den påtvingade begränsningar. Innan Islams ankomst fanns det inga begränsningar för antalet fruar. En man kunde hålla hundratals hustrur och på så sätt etablera ett harem för dem. Islam satte emellertid en maximal gräns för deras antal, och en man var inte tillåten att ha fler än fyra fruar. I berättelser och sägner nämns namnen på de män, som hade fler än fyra fruar när de hade konverterat till islam. Deras tro på islam förpliktigade dem att ge upp det antal som översteg fyra. Av dessa män, som omnämns hette en Ghilan ibn Aslamah och hade tio fruar, och islams Profet befallde honom att ge upp sex av dem. på samma sätt hade en man vid namn Nawfil ibn Mu’awiyah fem fruar. Efter hans omvändelse till islam befallde den heliga Profeten honom att låta en gå. I shi’itiska sägner berättas att en iransk zoroastrirer under Imam Sadiq(A) tidsperiod blev omvänd till islam och han hade sju fruar. Imamen tillfrågades vad mannen, som då var muslim, skulle göra angående sina sju fruar. Imamen svarade att han måste låta tre av dem gå. Rättvisa Den andra reformen som islam genomdrev var att det aldrig får råda någon diskriminering mellan fruarna eller deras barn. Koranen befaller mycket tydligt: “Om du räds att du inte blir jämlik, tag då bara en (hustru).” (Den heliga Koranen 4:3) I den för-islamiska världen fanns det ingen aktning för rättvisa i något avseende, varken när det gäller fruarna själva eller deras barn. I ett föregående avsnitt citerade vi den danske forskaren Arthur Christensen som gick ut på att under den Sasanianska perioden i Iran var polygami traditionell, och folket trodde på diskriminering mellan fruarna såväl som mellan deras barn. De förnämsta fruarna kallades “Padishah-e zan” och de hade fullständiga rättigheter, medan de andra fruarna kallades “Chakire zan” o.s.v. (tjänstehustru), och deras lagliga ställning var lägre. Chakir-e zans barn, om de var pojkar, accepterades som söner i sin faderns hus och om de var döttrar accepterades de inte alls. Islam upphävde alla dessa traditioner och sedvänjor. Den tillät inte en lägre ställning för någon hustru eller för något av hennes barn. I den första volymen av Will Durants “Civilisationens Historia” skriver han angående diskussionen om polygami: “Allt eftersom någons rikedom gradvis nådde ganska stort format och han blev orolig över att hans rikedom skulle delas upp i många andelar, så att andelen för vart och av hans barn bli litet, började denna person att tänka att han skulle särskilja mellan sin ursprungliga älsklingshustru och sina konkubiner, så att hans arv kunde tillfalla enbart barnen från hans första hustru.” Resultatet av allt detta är att diskriminering mellan fruar och deras söner var en allmänt förekommande företeelse i den forntida världen, men vad som är förvånande är att Will Durant sedan säger, med sina egna ord: “Framtill dagens generation så var på det hela taget, äktenskapen av den här typen på den asiatiska kontinenten. Gradvis tog den ursprungliga hustrun rollen av exklusiv hustru och de andra fruarna blev antingen hemliga älskarinnor eller försvann helt och hållet.” Will Durant märkte inte, eller ville inte märka att det nu är fjorton århundranden sedan, som traditionen med diskriminering mellan barnen upphävdes under islams beskydd. Hållandet av en kvinna, som den huvudsakliga hustrun, och de andra som hemliga älskarinnor är en europeisk sedvänja och inte asiatisk. Denna tradition har på senaste tiden smittsamt blivit överförd till Asien. Islam gjorde slut på all diskriminering mellan fruarna eller mellan barnen. Enligt Islam är favoriserande i någon form och på något sätt mellan hustrur inte tillåten. Islams jurister är nästan eniga om den uppfattningen att diskriminering bland fruarna är i varje avseende förbjudet. Endast några grupper bland islams rättslärda har tolkat hustrurs rättigheter på sådant sätt att det är på gränsen till diskriminering. Jag tvekar inte att säga att denna åsikt inte är korrekt och är emot betydelsen av ovanstående vers från Koranen. Den heliga Profeten(S) sade en sak om det här som både shi’iter och sunniter har hänvisat till och citerat. Profeten(S) sade: “Vem som helst som har två hustrur och inte uppför sig rättvist gentemot dem och visar större stränghet mot den ena än mot den andra, kommer att återuppstå på domedagen, och en sida av hans kropp kommer att släpas på marken tills han slutligen skall inträda i elden”. Rättvisa är den främsta mänskliga förtjänsten. Att göra rättvisa till ett villkor betyder att kravet på människor ska uppnå högsta moraliska nivå. Det är i allmänhet svårt för en man att ha identisk lika känslor för sina hustrur. Iakttagande av rättvisa och att avstå ifrån diskriminering bör betraktas som en av de svåraste uppgifterna för en make. Den heliga Profeten gifte sig med flera kvinnor under de sista tio åren av sitt liv. Det vill säga, under den perioden han var i staden Medina. Detta sammanföll med de islamiska krigen och det fanns många ogifta kvinnor bland muslimerna. De flesta av den heliga Profetens fruar var änkor i hög ålder, och de flesta av dem hade haft barn med sina avlidna män. Den enda jungfrun som han gifte sig med var A’ishah, som brukade skryta inför de andra fruarna angående det och säga att hon var den enda kvinnan som ingen make utom den heliga Profeten, hade rört. Den heliga Profeten iakttog yttersta rättvisa beträffande var och en av dem, och diskriminerade aldrig någon av sina hustrur i något avseende. Urwah ibn Zubayr, sonen till A’ishahs syster, frågade sin moster om den heliga Profetens uppträdande mot sina hustrur. A’ishah sade: “Profeten diskriminerade som regel aldrig någon utav oss. Han behandlade varenda hustru på ett skrupulöst rättvist och enhetligt sätt. Det var mycket sällan som han inte besökte varje hustru dagligen, för att förhöra sig om hennes välbefinnande. Det fanns ett tursystem för var och en av hans fruar men han förfelade inte att förhöra sig om de andras välfärd, och sedan tillbringade han natten i den hustrus bostad vars tur det var. Om det inte var en hustrus turordning, men att det hände sig att Profeten ville stanna med någon annan hustru, så brukade han komma och formellt ansöka om tillåtelse av den hustru vars tur det var. Om hon tillät honom, brukade han gå, annars så gjorde han det inte. Jag personligen var av den inställningen, att närhelst Profeten sökte mitt tillstånd, så avslog jag alltid hans begäran.” Till och med under sin sjukdom som resulterade i hans död, när han inte hade styrka nog att röra sig, så uppträdde den heliga Profeten med hel och fullständig rättvisa. För att iakttaga rättvisa och i enighet med turregeln flyttades hans säng varje dag från rum till rum, tills han en dag samlade alla sina hustrur och bad om tillåtelse att stanna i ett rum och alla tillät de honom då att stanna i A’ishahs rum. Den förste shi’itiske Imamen, Imam Ali(A) som på den tiden hade två hustrur, avstod att göra tvagning om han befann sig i den hustruns hus vars tur det inte var den dagen. Islam är så noga med rättvisan att den inte ens tillåter att man gör ett förbehåll vid upprättandet av äktenskapskontrakt med den andra hustrun, som innebär att hon skulle leva med en ojämlik ställning och på ojämlika levnadsvillkor jämfört med den första hustrun. Detta betyder att enligt Islams synsätt är iakttagandet av rättvisa och likvärdigt uppträdande en plikt från vilken en make inte kan lösas ifrån ens genom en villkorsuppgörelse med den andra hustrun. Varken en man eller en kvinna har rättighet att tillföra något förbehåll i det avseendet i äktenskapskontraktet. Den andra hustrun kan göra så att: hon kan i praktiken avstå sina rättigheter, men hon får inte samtycka till villkoret att hon inte har rättigheter jämlika med den första hustruns rättigheter. på samma sätt kan den första hustrun också frivilligt och spontant avstå från sina rättigheter, men hon kan inte vidta några lagliga åtgärder i det avseendet att hon inte skall ha några rättigheter. Imam Baqir(A) tillfrågades huruvida det var möjligt för en man att göra det till ett villkor för sin hustru att han skulle besöka henne enbart en timma om dagen eller bara träffa henne en gång per månad eller en gång i veckan eller göra det till ett villkor för henne att han inte skulle ge henne fullt underhåll jämfört med sin andra hustru och övertyga hustrun att samtycka till dessa villkor? Imamen svarade, “Nej. Villkor som dessa är inte tillåtna. I och med att äktenskapskontraktet undertecknas får kvinnan fullständiga rättigheter som gäller för alla hustrur. Det enda som är tillåtet är att efter vigseln kan vilken hustru som helst i praktiken av egen fri vilja ge upp, alla eller delar av sina rättigheter, för att behaga mannen så att han inte må förskjuta henne.” Polygami med dessa strikta och stränga moraliska villkor tar, i stället för att vara en sensualitetskälla för mannen, form och gestalt av ett pliktförättande. Sensualism och lättfärdighet är endast förenliga med fullständig frihet och fri hängivelse åt begäran. Sensualism tar den handlingsformen när mannen överlämnar sig själv till sitt hjärtas befallningar, och hans hjärta är övermannat av lockande lustar och begär. Hjärtat och dess begär lyder inte logiken och räknar inte med begränsningar. När frågan om disciplin, rättvisa och utförandet av en plikt kommer upp, bör man göra sig av med sensualism och utsvävningar. Dessa är anledningarna till varför polygami, med dess islamiska villkor, inte på något sätt kan betraktas som en källa till utsvävningar. De som har gjort polygami till en källa för hängivelse åt sensualism har använt islamisk lag som en ursäkt för en missgärning. Samhället har rättighet att ta dem i upptuktelse, straffa dem och ta den ursäkten ifrån dem. Faran med orättvisa Det är faktiskt så att de individer, som kan iakttaga fullständig rättvisa med ett antal hustrur, är mycket få. I islamisk rättsvetenskap sägs det: “Om du är rädd för att det kan skada dig att använda vatten, tvätta dig inte. Om du är rädd för att det kan skada dig att hålla fasta, så fasta inte. “Dessa två rättsvetenskapliga regler är kända för alla. Ni kanske har hört folk säga: “Jag är rädd för att vatten kan skada mig, skall jag göra tvagning? Jag är rädd för att fastan kan skada mig, skall jag fasta? “Dessa frågor är absolut giltiga. Dessa människor bör inte tvaga sig och inte fasta. Koranen kommer med raka besked i detta avseende: “Om du räds att du inte kan uppträda rättvist ibland dina fruar, ha inte mer än en kvinna som din hustru. “Trots detta, har ni någonsin under ert liv hört från en enda individ: “Jag vill gifta mig med en andra hustru, men jag är rädd för att jag inte kan iakttaga rättvisa och jämlikhet mellan mina hustrur, bör jag gifta mig? “Jag har aldrig hört någon säga det, och jag är säker på att ni inte heller har hört det. Det är så lätt. Vårt folk, som har full kännedom och helt i avsikt med att de inte kommer att uppträda orättvist, gifter sig med flera hustrur, och gör det i islams namn och under islams beskydd. Det är människor som förvränger och vanhedrar islam genom sina skadliga gärningar. Om dessa personer som agerar enligt polygamins seder, åtminstone kunde uppfylla detta enda villkor vore det inte någonting motbjudande med det. Harem Någonting annat som har föranlett mycket kritik emot islam på grund av polygami, är kalifernas och kungarnas inrättande av harem förr i tiden. Ett antal kristna författare och missionärer har framställt polygami i islam som att vara det samma som inrättande av harem, med alla dess skamliga manifestationer och gränslösa grymheter, och har låtit det vara underförstått att polygami i islam egentligen betyder samma sak som kalifernas och de muslimska kungarnas harem. Det är synd att en del av våra egna författare ord för ord upprepar västerlänningarnas föreställningar, övertygelser och attityder. Närhelst de nämner polygami så likställs det med harem. De har inte tillräcklig karaktärsstyrka eller självständighet i tanken för att kunna särskilja mellan dessa två ting. Andra villkor och möjligheter Förutom rättvisa finns det andra villkor och plikter som mannen är skyldig att iaktta. Vi vet alla att en hustru har en rad rättigheter, både ekonomiska och sexuella, som mannen måste tillmötesgå. En man har rätt att besluta att ha ett antal hustrur förutsatt att hans ekonomiska situation tillåter honom att vidtaga den åtgärden. En stabil ekonomisk situation är ett villkor när det bara finns en hustru också. Fysisk förmåga och uthållighet är också ett annat villkor som mannen måste uppfylla. I “al-Kafi” och “Wasa’il” finner vi följande uttalande från Imam Sadiq(A): “Om någon man samlar ihop ett antal kvinnor runt omkring sig, och inte är förmögen att ge dem fullständig sexuell tillfredsställelse, och, som ett resultat därav, dessa kvinnor blir förledda till äktenskapsbrott och promiskuitet är den personen ansvarig för synden i dessa illegala gärningar. “Haremhistorier innehåller så många berättelser om unga kvinnor som begåvats med heta instinktiva passioner, och som brukar få ta sin tillflykt till ett promiskuöst uppförande, efter vilket promiskuösa mord och andra brott ibland förövades. Efter en genomläsning av vad jag har skrivit om polygami bör läsaren ha förstått ursprunget, orsakerna till och tillfällena för rättfärdigandet av polygami. Man bör också ha förstått varför islam inte upphävde det, likaväl under vilka villkor, begränsningar och inskränkningar det är tillåtet. Det bör också vara klart att avsikten med att tillåta polygami inte har varit att degradera kvinnan, i stället har den gjort henne en stor tjänst. I ett samhälle där antalet giftasvuxna kvinnor i behov av äktenskap överstiger antalet giftasvuxna män där polygami inte är tillåtet kommer kvinnorna i detta samhälle att bli männens lägsta leksak. Männens uppförande gentemot dem blir värre än gentemot en slavinna. Anledningen till det är att i fallet med en slavinna så hedrar mannen sitt åtagande åtminstone i sådan utsträckning att han erkänner hennes barn som sina barn, medan i fallet med en flickvän, så finns det inte ens så här mycket avsikt med något åtagande. Den moderne mannen och polygami Den moderne mannen tar avstånd från polygami. Varför? Är denna attityd hos den moderne mannen ett resultat av hans önskan att förbli sin hustru trogen och att vara nöjd med en hustru, eller är det i syfte att till den yttersta gränsen tillfredsställa sig själv på ett syndigt sätt? Idag har synden tagit polygamins plats. Det är därför som männen känner en sådan stark förbittring mot polygami. Den skapar vissa skyldigheter och plikter för honom. Han har pga detta en stark motvilja gentemot det. Om en man förr i tiden önskade omväxling och sökte prostituerade var hans möjligheter mycket små och begränsade. Han var hjälplös och måste pga polygamin ge efter för sensualiteten. Trots att männen brukade smita undan från sitt ansvarstagande kunde de inte undvika en del av de ekonomiska och mänskliga förpliktelserna gällande sina hustrur och barnen. Dagens män konfronteras inte med någon förpliktelse eller tvång och känner sig inte bundna till något åtagande. De ägnar sig istället åt sin sensualism och sina förströelser. Den moderne mannen utnyttjar kvinnan och den finansiella bördan faller på staten, kommunen, firman, eller på stiftelsen där han är anställd, utan att han behöver spendera ett öre ur egen ficka. Den moderne mannen byter sina flickvänner med jämna mellanrum utan något behov av hemgiftens formaliteter, underhåll eller skilsmässa. I Bertrand Russells självbiografi, som är en av de mest egensinniga motståndare till polygami, läser vi att i hans yngre liv, gjorde frånsett hans mor, två kvinnor ett starkt intryck på honom. En av dem var Alice, hans första hustru, och den andra hans vän Lady Ottoline Morell, en välkänd kvinna på den tiden, och vän till många av det tidiga 1900-talets författare. Naturligtvis kunde inte en sådan man vara välvilligt inställd till polygami. Det verkar som om det var hans kärleksaffärer som medförde slutet på hans relationer till sin hustru. Russell själv har skrivit att han en eftermiddag beslutade sig för att cykla till ett av lantställena nära staden, och att “plötsligt kände jag att jag inte längre älskade Alice”.