Frågan om varför slumpmässiga spel är förbjudet (haram) kan besvaras ifrån ett filosofiskt och moraliskt perspektiv såväl som från en medicinsk och härav psykologisk synvinkel.
Slumpmässiga spel, hur roligt de må vara, påverkar den mänskliga psyken och även människans ”al-naseyah” (på arabiska eller prefrontal cortex, på latin), vilket är hjärnsubstansen i vår pannlob (som nämns i den Heliga Koranen Surah al-Alaq 14-15-16):
I Allahs, den Nåderikes den Barmhärtiges Namn.
[96:14] Vet han inte att Gud ser [allt]
[96:15] Nej! Om han inte upphör [med detta] skall Vi helt visst gripa honom i luggen –
[96:16] luggen på hans lögnaktiga, syndiga [panna] –
Verserna ovan säger att vi kommer att dras ifrån al-naseyah (som straff bl.a.) på Domedagen om vi inte slutar ljuga och begå synder.
Människans pannlob (eller prefrontal cortex) ansvarar för planering, resonering, bestämmande att bli arg,… och även att ljuga enligt medicinska studier, vilken är även undervisad inom medicin på universitet.
Med andra ord, är al-naseyah ”regeringen”, i vårt nervsystem, som ger order till våra andra kroppsdelar att begå synder genom att t.ex. slå någon, bli arg på någon och svära som följd etc. eller även bestämma att begå goda gärningar.
Än så länge är det för tidigt att kasta sig i ämnet om slumpmässiga spel för att kopplingen mellan ämnet samt ”al-naseyah” är inte solklart än; därför krävs en annan vetenskaplig aspekt för att möjliggöra detta.
Ett av många studier (bl.a. http://www.springerlink.com/content/jh03052567745235/) har visat att de som spelar mycket videospel och som tittar mycket på TV får en minskning av aktivitet i hjärnans ”al-naseyah”, viket är en anledning till varför när vi suttit vid TV tillräckligt länge inte kan ”koppla sig ifrån” (lämna) TV:n för att göra viktigare saker, såsom att göra sina läxor eller utföra sina böner som exempel. Vid sådana tillfällen brukar vi istället varje gång säga: ”Ahh… Jag reser mig upp lite senare.” Detta svepskäl brukar människan alltid använda och orsaken är att så fort aktiviteten i hennes pannlob sjunkit kommer Satans viskningar in och distraherar henne så att hon inte skall kunna tänka, planera och därmed prioritera med viktigare saker i livet. Detta är varför ungdomar blir lättast beroende av videospel och TV; för deras tanke-, planerings- och bestämmande förmåga inaktiveras och därmed ”underkastas” de till TVs underhållande roll.
Nu kan vi hoppa in i ämnet berörande slumpmässiga spel.
Låt oss ta kortspel som exempel, där det är slumpen som avgör allt.
Det finns några medicinska studier (bl.a. http://www.gresham.ac.uk/event.asp?PageId=108&EventId=371) som visar att varje gång människan vinner belönas hennes pannlob genom att den aktiveras, medan så fort hon förlorar inaktiveras pannloben. Detta tyder på att varje gång vi förlorar så går vi längre in i en ”nerförsbacke” som inte bidrar till någon belöning till hjärnans hormonella aktivitet men istället leder till att vår positiva tänkande och bestämmande inaktiveras.
Detta är en av många anledningar till varför ett kortspel tas på allvar trots att inga pengar satsats och att inga fiender spelar runt bordet heller (utom endast kompisar).
Minskningen i ”al-naseyah”-aktiviteten leder till att man inte tänker klart längre och vill få tillbaka belöningskänslan som man fick innan varje gång man vann. Men när man inte får den så blir man desperat, börjar bli mer och mer avundsjuk (på den/de som vinner) och som följd blir man arg. Det är just här som Satan kommer in i bilden genom att viska i människan till att agera verbalt eller till och med fysisk och bli våldsamma. Centret i människans intellekt är ”al-naseyah”. Just när människans intellekt inte styrs av ens egen nafs (ego) utsätts hon för risker att begå synder pga. att de ovanstående negativa känslorna dominerar hjärnans aktivitet.
Detta är anledningen till varför man säljer sin klocka, sina möbler, sin bil och även sitt eget barn (vilket har setts i extrema fall) efter att ha förlorat mer och mer pengar och fallit i stora skulder.
Visst pratar vi inte om pengar här men, via detta exempel, förstår vi nu väl varför vår sjätte Imam, Imam Sadiq(A), sade: ”Ta inte ’vägen’ som leder till att synda” [hellre än att säga: ”Synda inte”]
Små synder, eller rättare sagt handlingar som leder människan till ett område eller tillstånd (där synd brukar göras eller resulteras) skall undvikas så att en serie av efterföljande och växande synder inte begås.
Syftet med denna analys är inte nödvändigtvis att dra slutsatsen att slummässiga spel är helt och hållet haram (förbjudet) utan däremot visar det sig inte finnas någon tvekan att det är hakroh med avseende på konsekvenserna man får i hjärnan och de efterföljande negativa moraliska handlingar som brukar ofta utföras.
Men trots detta låt oss säga att en person ändå väljer att spela kort för att hon anser sig kunna hantera sitt humör genom att undvika att bli avundsjuk och arg varje gång hon förlorar. Så frågan är: Om hon lyckas inte bli arg vad garanterar att de andra runt bordet inte blir det efter varje förlust?
Detta kan jämföras med en av Fatima Zahras(A) sägelser: att hon inte bar libas al-taqwa (dvs. hijab) endast för Allahs(SWT) skull och för sig själv; hon bar den också för att andra människor inte skall kunna se henne och som följd själva falla i synd. Så hon tänkte även på de konsekvenserna som brist på hijab kunde resultera lokalt i ett samhälle.
Därför, genom att ta hänsyn till den medicinska samt psykologiska aspekten av ämnet och även innebörden bakom Zahras(A) sägelse, borde vi bestämma att klassificera slumpmässiga spel åtminstone som makroh (orekommenderad handling som avråtts från) eller helst haram (förbjudet) för att undvika en rad av synder som kan resulteras i vår omgivning eller även oss själva.