Med denna definition av adl (rättvisa) blir dess motsatthet obefintligheten av rättvisa vilket är dhulm (förtryck – eller ”orättvisa” som i sig faller under förtryck). Man kan utav flera anledningar nå slutsatsen att Gud är rättvis varav några är som följande:
Aql (hjärnan – förnuft, intellekt och logik) har förmåga att urskilja finhet och fulhet i handlingar. Adl (rättvisa) känner aql igen som finhet och dhulm (förtryck) i sin tur som fulhet och med detta är adl i egenskap av en fullkomlighets attribut och finhet gällande för Gud och dhulm är inte det.
Gud är absolut fullkomlighet i alla anseenden och därmed är Han högre än att begå förtryck mot någon eller något.
Den som utför förtryck gör det av två möjliga anledningar; utav eget intresse i sammanhanget eller behov. Varken eller gäller i Guds fall som den allmäktige, den allvetande, den högste, den störste, den förmögne, den existensgivande skaparen… den som står över allt annat och gett allt sin existens.
Gud säger:
”Och boken [där allt i människans liv är upptecknat] skall läggas fram, och du får se de trotsiga syndarna ängslas inför dess innehåll och höra deras rop: ”Vi är förlorade! Vad är detta för en bok, som varken utelämnar små felsteg eller grova överträdelser?” I den skall de få återse [alla] sina handlingar; men din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt” (Den heliga Koranen 18:49)
”Har de inte hört berättas om vad som hände deras föregångare, Noas folk och (stammarna) ’Ad och Thamud och Abrahams folk och folket i Madyan och de ödelagda (städerna)? Deras sändebud kom till dem med klara bevis. Och det var inte Gud som gjorde dem orätt; nej, de gjorde orätt mot sig själva” (Den heliga Koranen 9:70)
”Detta är Guds budskap, som Vi låter framföra till dig (Mohammad) med sanningen – Gud vill ingen i Sin skapelse något ont” (Den heliga Koranen 3:108)