Problemet med ”ondska” och Guds rättvisa är något som diskuterats av våra filosofer och mystiker (’Urefa) i flera sekel nu. Även långt innan de tre stora monoteistiska religionernas tillkomst diskuterades detta av de antika grekerna. Det är ett problem som inte är lätt att förstå, men med lite reflektion kan sanningen nås. Annas bör man erkänna sin svaghet och ärligt be till den Nåderike,
”O Gud! Öka min kunskap!” (Den heliga Koranen 20:114)
Vi ska med Guds hjälp försöka ta en titt på hur Islam försöker besvara detta problem genom att sammanfatta kort våra olika lärdas (Ulema) teorier i en rinnande text.
Vad är Ondska?
Ett av många argument som används mot Guds rättvisa är den spridda ondskan i våran värld. Om Gud skapade allt, varför skapade Han då också ondska?
Men sanningen är att ondska egentligen inte existerar och är därför inte heller skapad. För att förstå detta kan man dra en liknelse med solen. Inom solen finns inga skuggor och det är källan av allt ljus. Ju längre ifrån solen du kommer, desto svagare blir ljuset samtidigt som fler skuggor syns. Skuggor i sig är inte skapade utan de innebär att på en plats finns det lite eller inget ljus.
Bara Gud är absolut perfekt utan några som helst defekter. Hans fulländade godhet kan liknas likt solen, och Hans skapelse alla de föremål som är placerade bortom perfektion men strävar efter den (som människan). Eftersom de inte är perfekta och på avstånd från den Gudomliga solen, har deras existens vissa defekter som kan kallas skuggor, där lite eller inga solstrålar når. Ondskans verkliga natur är icke-existens, en ”skugga”, där inget eller lite ljus finns. Guds ljus som likt solen saknar skugga har även ingen ondska i Sig, dock det som skapas är inte helt perfekt och har en skuggig sida där ondskan kan träda in. Detta är vad som menas med versen,
…”Allt (gott och ont) är från Gud.”… (Den heliga Koranen 4:78)
Ondska är relativt
Ondska är även relativt och definieras från person till person. Oftast innebär ondska att den tar död på liv. T.ex. vargen är ond i fårets öga, medan vargen endast kämpar för sin överlevnad. Ormens gift kanske ses som något ont för den bitne medan den bara är en försvarsmekanism hos själva ormen. Ondska är alltså relativt och vad som är ont och gott varierar från fall till fall.
Varför inte en perfekt värld?
Man kan fråga varför Gud inte skapade en värld där även denna relativa ondska inte fanns. För att besvara detta kan man dela upp gott och ont i fem världar. Dessa skulle vara:
1. En värld bestående av endast gott där ingen ondska finns, som änglarnas värld.
2. Hela världen består av endast ont och du inte kan hitta något gott (vilket är en omöjlighet för som sagt är ondska icke-existens och kan därför inte skapas, precis som bara ljuset kan skapas medan skuggan är en biprodukt).
3. En värld som består utav mer ont än gott, men detta skulle inte vara logiskt och det skulle vara utan ände.
4. En värld med lika mycket ondska som godhet, men detta är heller inte rationellt och utan anledning.
5. En värld med mer godhet än ondska på så vis att naturen och de olika elementen samspelar med varandra där vissa ser ut att vara skadliga och till sist når allt ett slut. Låter skapelsen sannolik med denna beskrivning? Ska Gud ignorera massor av gott för att lite ondska inte ska finnas eller ska Han förse med mycket gott trots det lilla onda som kommer att finnas? Sannerligen, om Gud misslyckas att skapa mycket gott för saknaden av lite ondska, skulle tredje teorin bli sann vilket inte är logiskt?
För, att ignorera mycket gott är lika med att ignorera mycket ondska; och att ignorera lite ondska är lika med att ignorera lite godhet. Och som sagts tidigare är det inte resonligt att acceptera extrem godhet eller ondska.
På så vis är det enda logiska en värld med mycket godhet och lite ondska.
Satan
Sagan om satan kan rättfärdigas på samma sätt. Satan ses som god för att han existerar, men han ses som ond för att han är källan till vilseledning och oftast orsaken till att människan gör fel. Som förklarades innan är alltså hans ondska relativ och beror på hur du ser på det hela (jämför med vargen och fåret eller ormens gift). Dock överstiger hans goda aspekter hans onda. Han testar människan, utmanar henne, stärker hennes tro och tränar hennes själ. Ett exempel kan dras med en bakterie. Utan bakterier skulle människans immunförsvar och resistans vara väldigt låg vilket skulle resultera i att man föll offer för många sjukdomar och ens livstid skulle förkortas väsentligt. Bakterier hjälper till att stärka människans kropp och göra henne motståndskraftig. På samma sätt stärker Satan människans själ och vilja.
En delikat gnostisk (Irfani) punkt
Inom gnosis, andlighet och mystik (Irfan) ses Satan som en vakthund som står utanför Guds hus och vaktar. Varje gång en främling eller inkräktare försöker närma sig skäller han och släpper inte personen nära. Men när en Guds vän kommer i närheten håller han tyst och personen kan lugnt stiga in i Guds närhet. Som Satan själv säger i Koranen,
[Iblis] sade: ”Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse utom [sådana] bland dem som är Dina hängivna (mukhlesin) tjänare!” (Den heliga Koranen 38:82-83)
På så vis är alla Awliya, Guds vänner, profeter, rena tjänare osv. fria från synd och ofelbara då de i sin kärlek och dyrkan till Gud är ärliga så Satan inte har någon makt över dem utan de kan lugnt stiga in i Guds hus och njuta av Hans varma närhet.
Sista ord
En del ondska strömmar från oss själva och våra val. Det är vårat fel som gör Guds välsignelser till ondska. En kniv kan användas till att göra en underbar måltid och mätta hungern på några Guds tjänare, men den kan också användas till att döda dessa. Detta är vad som orsakat de flesta problem som finns i världen idag, och som beskriv med Koranen i dessa ord,
”Det goda som du får del av är från Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig själv.” (Den heliga Koranen 4:79)
Må Gud rädda människan från hennes ego där hon i sin svaghet söker efter att skylla på någon annan när hon begår minsta felsteg, istället för att öppna ögonen och inse den oändliga nåden som strömmar från den Nåderike, väntandes att svepa bort människans misstag i en evig tröst där Han fyller henne med Sin givmilda förlåtelse, och må Hans kärlek för alltid strömma över människans räddare, den perfekta, skapelsens mästare, Muhammad(S) och hans rena familj(A).
All pris är till Gud och till Honom återvänder vi.