Svettdropparna på prinsens panna hade blottats. Alla andra var lika oroliga. ”Detta kan inte vara sant, vart håller sheikhen hus?” tänktes det utav många. Under tiden stod ateisten brett smilande. ”Äntligen”, nästan en timme senare än den tid han hade lovat ateisten att debattera med honom anlände han.
”Vad dröjde dig så länge?” frågade ateisten hånande.
”Jag var på min väg hitåt, men lyckades inte hitta en enda båt att ta mig förbi sjön med.” Svarade Sheikhen.
”Plötsligt så, jag såg ett träd falla ner och brytas upp i stycken. Sakteligen rörde sig bitarna och formade en båt tillsammans bara så där. Jag tvekade till en början, men bestämde mig sedan att stiga på båten. När jag väl ställde mig där började båten ro av sig själv och tog mig till andra sidan sjön.”
Ateistens anletsuttryck ändrades drastiskt till en förbluffad en. Sedan började han skratta hysteriskt. ”Är det denna galning som ni sätter upp att debattera mot mig?” skrattade han ut till prinsen. ”Trädelarna formade ihop sig och förvandlades till en båt utan någonting? Bara så där?”
Nu var det Sheikhens tur att smila och le.
”Du vägrar att tro på att en båt skulle kunna komma till existens ur en slump, utan någon skapare…” frågade Sheikhen honom tystlåten. ”Men ändå så förväntar du dig att jag skall tro att denna övermäktiga universum kunde?”
Då ateisten insåg sin förlust utropades ”Gud är större (än allt)!” igenom hela tingsrätten.
Det vore en underdrift att påstå att var och en shia i världen ligger i skuld till Sheikh Mufid(RA-Rahemah-o Allah – må Gud vara honom nådig).
Han föddes som Abu Abdallah Mohammad(RA) son till Mohammad(RA) son till No’man(RA) år 336 e.H(efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina) nära baghdad, Irak. Sheikh Mufid(RA) är utan tvekan en av de mest storslagna bidragsgivarna inom shia kalam (teologisk försvar av shi’ism). Då han bara var några år gammal tog sig hans familj till Baghdad för att han skulle kunna studera under de mest prominenta rättslärda som fanns.
Historia har dokumenterat som minst 60 lärare som han studerade under, bl.a Sheikh Saduq(RA), Mohammad son till Ja’far son till Qawliya Qomi(RA), Ali son till Abdallah(RA) och Ibn Abu Yasir(RA). Titeln ”Mufid” är i sig ett vittne till hans briljans, förstånd och kvicktänkthet.
En dag rådgav hans lärare, Ibn Abu Yasir(RA), honom att delta i föreläsningen till Ali Ibn Isa al-Rammani, den störste Mu’tazalite rättslärde i Baghdad. Under föreläsningen anlände en man från Basra och frågade Ibn Isa om hans åsikt gällande grott incidenten (under Profetens(S) migration till Medina) och händelsen vid Ghadir.
Ibn Isa svarade att då händelsen vid Ghadir räknas som en återberättad händelse, är grottincidenten en bevittnad kunskap, och de bevittnade händelserna står prioriterade över de återberättade momenterna.
Vid denna tid ställde sig den unge Mufid(RA) upp. Han frågade Ibn Isa gällande statusen till den som krigar mot sin tids Imam. ”En sådan person är en Fasiq(skamlös syndare)” svarade Ibn Isa. Mufid frågade honom sedan gällande Ali ibn Abu Talib(A-Alayh as-salam – frid vare med honom), och Ibn Isa svarade att han var Imam över sin tid (under det fjärde kalifatet).
”Vad anser du då om de kompanjoner som krigade mot Ali ibn Abu Talib(A) vid Jamalkriget(kamelernas krig – då ’Aisha krigade mot Imam Ali[A])?” undrade Mufid(RA). Ibn Isa svarade att fastän de hade krigat mot Imam Ali(A) så hade de ångrat sig, och skulle därav förlåtas.
”Det att de krigade mot sin tids Imam är en bevittnad händelse” sade den unge Mufid(RA). ”Medan det att de senare ångrade sig är blott en återberättad händelse.” Ibn Isa lämnades tallös och förbluffad. Han var så häpnad att han bad den unge pojken att sätta sig bredvid honom. Sedan skrev han ett brev till den unge Mufids(RA) lärare, Ibn Abu Yasir(RA), och bemärkte att den unga pojken sannerligen var ”al-Mufid” (välgöraren).
I en tid då teologisk argumentation och debatter var igång för fullt i den Islamiska världen var Sheikh Mufid(RA) huvudstyrkan bakom expanderandet av shi’ah läran. Han debatterade ateister, kristna, judar och sunniter, Mu’taziliter och Ashariter, och varje debatt resulterade i att motståndaren tvingades att erkänna förlust mot den teologiska överlägsenheten av shi’ah tron.
Till och med en guvernörsofficer i Abbasid regimen imponerades så mycket av Sheikh Mufids(RA) överlägsna kunskap att han faktiskt bestämde sig att finansiera det första shia seminariet i Baghdad, som senare producerade sådana magnifika rättslärda som Sheikh Abu Ja’far Tusi(RA), Seyyed Murtadha(RA) och Seyyed Radhi Sharif(RA).
Förutom sitt bistånd till shi’ah läran var Sheikh Mufid(RA) även en storslagen faqih (jurist). En intressant incident som demonstrerar hans kvicktänkthet och havsdjupa kunskap är när en man frågade honom hur många ghusl (religiösa kroppstvagningar) som kunde rent hypotetiskt vara obligatoriska och rekommenderade för en man vid en tid.
Sheikhens(RA) svar var 20. Då mannen undrade hur det kom sig förklarade Sheikhen(RA) utan dröjsmål att;
”Den första Ghusl är obligatorisk för att personen hade haft en våt dröm.
Den andra är obligatorisk för att han hade samlag med sin fru igår kväll.
Den tredje är obligatorisk för att han hade rört vid ett lik innan det hade tvättats.
Den fjärde är rekommenderad för att han hade rört vid ett lik efter att det hade tvättats.
Den femte är rekommenderad för att mannen faktiskt är en resenär på väg mot Medina, och det finns en rekommenderad Ghusl för inträde till Medina.
Den sjätte är rekommenderad för att han planerar att besöka Profetens(S) grav.
Den sjunde är rekommenderad för att han planerar att besöka graven till Imamerna(A) i Baqi.
Den åttonde är rekommenderad för att det är ’Eid al-Adha idag.
Den nionde är rekommenderad för att det även är en fredag.
Den tionde är den rekommenderade ta-igen Ghusl som han missade att göra igår, som var Yaom al-Arafa (Arafa dagen och Muslim ibn Aqeels martyrdom).
Den elfte är obligatorisk för att det hände en komplett solförmörkelse tidigare idag.
Den tolfte är rekommenderad för att han missade sin Salat al-Ayat (tecknets bön – som blir obligatorisk vid sol/månförmörkelse, naturkatastrofer etc.), som han nu skall ta igen för; därav finns det en rekommenderad Ghusl för Salat al-Ayat. Den trettonde är rekommenderad för att han planerar Salat al-Hajat (bön att be för ens speciella önskan eller begäran).
Den fjortonde är rekommenderad för att han planerar att göra Istikhara (rådfråga Gud om en fråga).
Den femtonde är rekommenderad för att han planerar att göra en Mubahala(inkalla Guds förbannelse) mot en motståndare.(Det är gällande denna Mubahala som han behöver göra Salat al-Hajat och Istikhara.)
Den sextonde är rekommenderad för att han planerar att be om förlåtelse i Medina, och det är rekommenderat att uträtta Ghusl innan man gör det.
Den sjuttonde är rekommenderad för att han såg en man hängd på sin väg till Medina.
Den artonde är rekommenderad för att han hade dödat en specifik ökenödla på sin väg till Medina som det rekommenderas att uträtta Ghusl för.
Den nittonde är rekommenderad för att det inte har regnat i Medina på ett tag, och innan han uträttade Istisqa (den speciella åkallelsen för regn) är det rekommenderat att uträtta Ghusl.
Den tjugionde som är rekommenderad för att han igår lade sig och sov påverkad.”
Folk häpnade i tallöshet.
En annan gång frågades han en väldigt klurig fråga gällande ärftlighet utav flera av sina anhängare.
”En kvinna gifte sig med fyra män, en efter en,” frågade de honom. ”Men, efter det att den fjärde dog har hon hittills ärvt halva deras kombinerade förmögenhet istället för en fjärde del, som är vad shari’ah föreskriver. Hur är detta möjligt?”
”Enkelt,” svarade Sheikh Mufid(RA) omedelbart. ”De fyra männen var bröder. Deras totala förmögenhet var, till exempel, 18 dinar; den första hade åtta, den andra hade sex, den tredje hade tre och den sista hade en.
När hennes första make dog ärvde hon en fjärde del, t.ex två dinar, och de resterande sex delades jämnt ut bland hans yngre bröder.
Nu hade den andra åtta, den tredje fem och den fjärde tre.
Hon beslutade sig att gifta sig med den andra brodern. Strax därefter dog han också. Av hans åttar dinar ärvde hon två dinar (en fjärde del av hans förmögenhet), vilket innebär att hon har totalt fyra nu, och de resterande sex dinar delades jämnt ut till hans yngre bröder.
Den tredje hade alltså åtta nu medan den fjärde hade sex.
Sedan gifte hon sig med den tredje brodern, och även han dog kort därpå. Av hans åtta ärvde hon två, vilket resulterar totalt i sex. De resterande sex dinaren fick den yngste brodern, alltså hade han nu totalt tolv dinar.
Som förväntat gifte hon sig sedan med den fjärde brodern, också han dog strax därefter. Utav hans tolv dinar fick hon en fjärde del (t.ex. tre dinar), alltså hade hon nu totalt nio dinar medan de resterande tre fjärde delarna fick hans andra släktingar. Därmed slutade det upp med att hon ärvde allt som allt halva brödernas förmögenhet istället för en fjärde del som förväntades inträffa istället.”
Samtliga som lyssnade förhäpnades. Däremot utropade de samtliga ut ”Gud är större (än allt)” och ”Å Gud, välsigna Mohammad(S) och hans Hushåll(A)” igenom hela moskén då de frågvisa avslöjade att de egentligen hade spenderat månader till att komma upp med den frågan för att pröva Sheikh Mufids(RA) intelligens.
Den viktigaste punkten med Sheikh Mufids(RA) liv var hans speciella relation till den tolfte Imamen(AJ-Ajjal Allah ta’ala Farajah – må Gud påskynda hans återkomst). Rättslärda idag skämtar ofta om hur Sheikh Mufid(RA) var den mest ”uppassade” juristen i Shi’i historien!
Han träffade Imam Mahdi(AJ) konstant, och mottog jämt brev och instruktioner från honom, som ofta tilltalade honom som ”min broder”, ”min anförvalt” och ”min vän”.
Sheikh Mufids(RA) relation med den tolfte Imamen(AJ) bevisar även Imamens(AJ) godkännande och support till Idjtihad(det att jurister ger rättsbeslut baserade på Koranen och återberättelser) och Taqlid(det att efterfölja en rättslärd) koncepterna. Många människor säger idag mot Marja’iyya(det att efterfölja kvalificerade rättslärda) systemet i basis att vi inte bör följa några andra än de felfria(A). Men en incident ur Sheikh Mufids(RA) liv besvarar denna objektion rätt så bra.
Sheikhen(RA) närmades av en man en gång som talade om för honom att hans gravida hustru som var på väg att ge födsel dog. Frågan var ifall barnet borde avlägsnas från liket eller begravas med det. Sheikh Mufid(RA) sade att Islam inte tillåter vanhelgande av liket, så fostret borde begravas med kroppen.
Flera år senare återvände mannen och tackade Sheikh Mufid(RA) för att ha räddat hans sons liv. Sheikhen(RA) var förvirrad, i hur han hade beordrat att barnet borde ha begravits med modern. Däremot, fick han reda på av mannen att, fastän han i början hade beordrat det, hade Sheikhens(RA) ”budbärare” vid ett senare tillfälle anlänt och informerat att fatwan (beslutet) hade ändrats och att barnet verkligen borde avlägsnas från liket.
Sheikh Mufid(RA) insåg genast att det enbart kunde ha varit den tolfte Imamen(AJ), Imam Mahdi(AJ), som hade rättat till hans misstag. Fastän han gladdes över barnets överlevnad vart han orolig över risken att ge ut felaktiga rättsbeslut fler gånger, faktiskt till den nivå att han beslöt sig och informerade att han inte skulle fortsätta med Idjtihad.
Trots folkets fortsatta insisterande vägrade han att ändra på sitt beslut, ända tills Imamen(AJ) själv, har rapporterats, besökte honom.
”Ditt uppdrag är att ge ut rättsbeslut” sade Imamen(AJ), ”medan vårat är att rätta till dig ifall nödvändigt.”
Denna incident hjälper i att avvisa många myter gällande processen till Taqlid och Idjtihad som folk idag har. Efter detta återupptog Sheikh Mufid(RA) ansvar som den ledande juristen till shi’ah samhället. Utav hans många bistånd till shi’ah litteraturen, har hans Kitab al-Irshad och al-’Amali översatts till engelska.
Den första innehåller Profetens(S-Salla Allah-o alayh wa aleh – frid vare med honom och hans Hushåll) och hans Ahl al-Baits(A) biografier medan den andra består av ahadith (återberättelser) från de felfria(A) som är väldigt insiktsfulla och specifikt ämnad för liven till de sanna följarna av Islam. Sheikh Mufid(RA) gick hädan i Baghdad den 3 i Ramadhan månaden år 412 e.H.
Begravningsceremonin hölls i av hans spektakulära student Seyyed Murtadha(RA) och det har narrerats att hela staden Baghdads befolkning deltog i sorg över förlusten av denna stora rättslärd.
Som en sista dedikering till hans höga status och station sägs ett lovtal ha skrivits av den tolfte Imamen(AJ) på hans grav sägandes ”Idag, må tystnad råda, ty din avfärd är dedikerad till Profetens(S) Hushåll(A). Du befinner dig nu under jorden men Tawhid och ’Adl lever i din personlighet, ty al-Mahdi brukade själv fira för var gång en student studerade under dig.”
”Dessa artiklar skrevs ursprungligen på engelska i Islamicinsights.com.
De har översatts och producerats om här med författarens tillstånd”