Ett léende visades långsamt på sheikhens ansikte. Efter en lång och uttröttad resa, visades tecken på bosättning. Efter att ha passerat ett par mindre hus, anlände den lilla husvagnen nära ett litet mausoleum i mitten av bosättningen. Tårar flödade nedför hans ansikte, och sheikhen föll ned vid Imam Alis(A-Alayh as-salam-frid vare med honom) grav. Istället för att mista hoppet tänkte han för sig själv att det skulle byggas ännu ett seminarium. Istället för Baghdad, bestämde han sig att ”vi nu ska söka kunskap vid Baab ul-Ilm – kunskapens port”.
Abu Ja’far Mohammad(RA-Rahemah-o Allah-må Gud vara honom nådig) son till al-Hassan at-Tusi(RA) föddes år 385 e.H (efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina) i Tus, Iran. Några utav hans många lärare var Sheikh al-Mufid(RA) och Seyyed Murtadha(RA). Efter bortgången av Seyyed Murtadha(RA), erkändes Sheikh Tusi(RA) som den största auktoriteten i den shiamuslimska världen. Utav hans undervisningar blev nästan 300 studenter rättslärda, och den shiamuslimska tron växte sig stark och fick popularitet i Baghdad.
Shiamuslimernas fiender kunde inte uthärda att se på medan tron spreds, så de planerade olika sätt att förhindra detta på. Flera upplopp uppstod i shiamuslimska områden. Sheikh Tusi(RA) uppmanade till lugn. Medan fienderna såg att deras planer misslyckades tog de till brutalare åtgärder. Hela Karb området brändes, inklusive Sheikh Tusis(RA) bibliotek. Biblioteket innehöll cirka 90,000 böcker, en otrolig samling som innehöll originella manuskript och återberättelser från flera av Ma’sumeens(De felfrias[A]) kompanjoner och elever, så väl som flera oersättliga material av kunskap.
Efter denna brutala grymhet mot den shiamuslimska akademin insåg Sheikh Tusi(RA) att det inte längre var säkert i Baghdad. Så han och hans elever beslöt sig för att migrera till Najaf, som då var en liten by runt Imam Alis(A) viloplats. Seminariet som han grundade i Najaf har fram till idag fortfarande producerat framstående rättslärda som Ayatollah Seyyed Ali Sistani(RA).
En briljant Islamisk jurist och rättslärd, Sheikh Tusi(RA) producerade två av de största läroböcker som än idag används vid seminarier – Al-Istabsar och Tahdheebul Ahkaam. Dessa böcker innehåller återberättelser från Ma’sumeen (De felfria[A]).
Det berättas att en annan bok Sheikh Tusi(RA) skrev sågs som kontroversiell bland de rättslärda på hans tid. Tre rättslärda i Najaf fann stora fel med Sheikh Tusis(RA) arbete, och de beslöt sig slutligen för att fasta i tre dagar och sedan rådfråga Imam Ali(A) att ge ett omdöme. Imamen(A) förekom i deras drömmar och han gav stöd för Sheikh Tusis(RA) böcker, och han sade exakt samma ord till var och en av dem. När de generade rättslärda gick fram till Sheikh Tusi(RA) för att be om ursäkt, sade han, ”Ni trodde inte mig när jag sade till er, men jag förmodar att ni tror mig nu när Amir al-Mo’menin(A) säger till er!”
Sheikh Tusi(RA) och hans berömmelse växte runt om i seminariet. Han blev känd som den kunnigaste och frommaste rättslärde under sin tid, och andra rättslärda vägrade att utfärda några fatawa så länge som Sheikh Tusi(RA) gjorde det. År 460 e.H gick denna stora beskyddare av shia Islam bort. I erkännande av hans överlägsna kunskap och visdom fanns det inte en enda rättslärd som kunde sätta en framåt riktad åsikt emot honom för de resterande 80 åren efter hans död!