Fråga:
Hej!
Jag har en liten fråga om islam. Jag läste på sidan http://islam.se/terrorism/misstolkade-koranverser ”döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem” enligt sura 9:5. Detta uppfattas som våldsbejakande.
Men sen står det om fortsättningen av denna sura:
”Men om de visar ånger och [villighet att] förrätta bönen och betala allmoseskatten, lämna dem då i fred – Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig”.
Och detta ska uppfattas som förlåtande enligt Islam.
Men… detta betyder ju att om en person INTE visar villighet att förrätta den islamska bönen och betala skatter så ska han/hon dödas. Den ENDA anledningen till att INTE bli dödad är ju att man går med på Koranens/islams villkor.
Annars ska man dödas. Det finns ju inget annat sätt att uppfatta denna sura. Tittar vi på fortsättningen av denna så står det:
”Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet. De är nämligen människor som inte vet”.
Jättefint att få skydd så att dessa får höra Guds ord. MEN… Guds ord får ju inte motsäga sig själv och början på denna sura gäller ju fortfarande.
Så… om denna avgudadyrkare får skydd och får höra Guds ord MEN inte tar emot detta och förrättar bönen och betalar skatten så måste ju denna person dödas… det säger ju början av suran.
Kan ni snälla ge mig ett svar på detta? Hur vi än vrider och vänder på denna sura så måste ju följande gälla:
Om en avgudadyrkare INTE ångrar sig, förrättar islams bön och betalar skatt så ska denne person dödas.
Eller hur?
Tacksam för alla svar.
Svar:
I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige
Salam (fredshälsning) och hej
All tacksamhet och lovprisande hör till Gud för Hans otaliga välsignelser i synnerhet den oerhörda välsignelsen av vägledning.
Det är väldigt bra att du ställer frågan. Allmänt sett, när man läser den heliga Koranen är det väldigt viktigt att ta en del saker med i beräkningen för att förstå vad som velat sägas korrekt. Bl.a. gäller det att ta hänsyn till kontexten som verserna finns i, se verserna i ljuset av en helhet – både hela Koranen samt Profetens(S) sunnah (förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling) som Gud i Koranen angett utgör källan tillsammans med Koranen – samt se alla detaljer som en vers innehåller och som inverkar på dess innebörd. Exempelvis kan ett litet tecken i ett litet ord ibland ändra hela betydelsen av en vers. Därför är ett av de grundläggande kunskaper som Korankommentatorer måste behärska för studerandet av den heliga Koranen, språkkunskap och insyn i det arabiska språkets egenheter och självfallet kunnighet inom grammatik och begreppsinnebörd samt begreppsrot. Detta är som sagt bara några av de kunskapsfält som är involverade.
En annan språklig faktor som man behöver ta i beaktande är det faktum att de översättningar av Koranen som finns, är långt ifrån täckande i jämförelse med Koranen. Utöver att en översättning aldrig blir exakt samma som original p.g.a. naturliga olikheter och egenheter av olika språk, så är Koranens språk extra speciell och har en unik ställning även inom arabiska allmänt sett. Det gör att översättningar är aldrig helt tillräckliga för att bara läsas ensamt och helt basera en förståelse på.
Lite mer kring allt detta kan du läsa på följande länk: http://heligakoranen.se/?p=about
När det gäller de verser du frågar om mer specifikt, behöver dessa likaså ses utifrån alla de ovannämnda aspekterna och mer därtill.
För att besvara din fråga förklaras en del kring det hela kortfattat. Till att börja med har denna surah sin speciella historia och ett sammanhang i samband med vilket den nedsänts. Detta är bl.a. synligt även av att det är den enda surah i den heliga Koranen som inte inleds med ”Bismillah ar-Rahman ar-Rahim” (I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige), vilket är av samma anledning och har att göra med den frånsägande och avståndstagande som den kungör och fastslår.
Det som anges i början av denna surah är alltså ett kungörande om upplösningen av ett avtal med en grupp av avgudadyrkare som själva hade tagit steg som bröt mot avtalet, vilket framgår bl.a. i vers 7-8. Därmed fastslår Gud att avtalet är upplöst och de har fyra månader på sig för att ändra inställning eller förbereda sig för strid. Detta till skillnad från andra grupper som Profeten(S) hade avtal med och vars avtal förblev gällande och respekterat. Ett exkluderande av de grupperna som inte gått emot de slutna avtalen och därför ska avtalen med dem vidhållas enligt överenskommelse, framkommer tydligt i den fjärde versen.
Således finns det en grund till upplösande av avtalet och fristen på fyra månader som Gud ger till avgudadyrkarna är till för att de under den tiden ska reflektera, omvärdera sin ställningstagande igen och se efter vilken väg de slutligen vill välja, och ifall de fortsatt vill följa sitt gamla spår har de möjlighet att förbereda sig för strid. Alltså även när det handlar om en ”stridsläge” kommer det inte helt utan förvarning utan fienden ges möjlighet att tänka om in i det sista eller samla sig för att försvara sin ståndpunkt; om de nu verkligen tror på det så pass att de är beredda att stå för det oavsett pris. I vers 3 understyrks även att detta är ett offentliggörande som görs i samband med en högtidlig dag på en plats där många människor samlas. Detta så att det tas på allvar, att det finns tid och möjlighet för alla att reflektera och så att ingen missar det och inga ursäkter återstår.
Vidare anges fyra befallningar som reglerar hur de ska bestridas – efter att fyra månaders fristen gått ut – och vilket av dessa som gör sig gällande beror på omständigheter, tid, plats, personer och vad situationen kräver. Går det med ena så behövs inte det andra, men om det blir nödvändigt så är det tillåtet att strida mot dem till döds. Alltså är syftet inte ett blint dödande eller skadande utan att motarbeta, sluta och stänga igen det spår som avgudadyrkarna följde. Och det är därför som det följs av befallningen om mottagande så fort de skulle överge det spåret eller vilja tänka om. Anledningen till att det är sådan betoning på att de ska tänka om berodde på att många bara följe strömmen och gamla spår som funnits utav vana och tjurskallighet och inte utav övertygelse.
Denna klara bestämda linje i frågan har att göra med Islams grundläggande princip d.v.s. tawhid (Gud enhet och enhetlighet) och med det utrotande av avgudadyrkan som är en motpol. Detta då avgudadyrkan varken är en religion eller logisk livsåskådning utan bygger snarare på vidskepelse och är en vantro och fördärv som skadar hela samhället och mänskligheten och därav behöver utrotas. Men detta hårdhänthet innebär självfallet inte att vägen är stängd för de personer som följt den och det hela kompletteras med nästa befallning som visar hela syftet och målet som är att sprida tawhid och rättvisa och kalla till övertygelse baserad på förnuft och reflektion och inte blint följe av vad man funnit sina fäder på. Därför befalls det att de ska tas emot så fort de ändrar sig, och även då de söker kunskapen och vill höra budskapet för att sedan reflektera kring den så är de också välkomna att göra det och ska förses med lugn och säkerhet för att komma till ett klart beslut. Detta då många av dem vägrade ens höra och t.o.m. bokstavligt satte bomullstussar i öronen för att inte höra. Många av dem höll alltså fast vid gamla vidskepliga uppfattningar utan att ens tänka igenom dem och utav ren ignorans och envishet. Gud och Profeten(S), Islam, är ute efter att så många som möjligt finner vägledning och följer en väg utav ren övertygelse och inte utav ignorans och försummelse och utan att tänka igenom ens och medvetet välja det. Därför görs det yttersta i samtliga insatser för att in i det sista möjliggöra kunskapssökande och uppmana till reflektion så att människor ska nå en övertygelse med hjälp av reflektion och eftertanke.
Som sagt, är detta bara en sammanfattning som inshaAllah gör saken klarare och gör det tydligt att innebörden är mycket vidare än vad som möter ögat i en översättning eller ett otränad öga för den delen när det kommer till originalet. Detta då vi inte ens gått in på språkliga aspekter av det hela och hur bl.a. dessa backar upp ovannämnda förklaring. Eller för den delen, hur det hela stämmer överens med det som faktiskt hände historiskt till följd av det.
Slutligen bör det poängteras att i fråga om i princip varenda regel har det dels i själva Koranen angetts framförallt huvudsakliga riktlinjer samt huvudsakliga villkor som behöver beaktas tillsammans med en del omgivande faktorer som behöver tas hänsyn till. Dels ska detta i enlighet med Guds angivelse i Koranen, kompletteras med vad Profeten(S) angett och tydliggjort i fråga om vad som gäller i praktiken och utifrån diverse omständigheter. Med andra ord har Profeten(S) genom sina ord och sitt handlande kompletterat dessa riktlinjer med konkreta steg samt förgrenande detaljer som inte angetts direkt i den heliga Koranen. På så vis måste samtliga verser, oavsett vad de handlar om, däribland verser i fråga om strid, krigsförklaring och bemötande av andra, ses utifrån sitt sammanhang och hela helheten – både Koranen och Profetens(S) sunnah – för att det ska bli klart vad som gäller. Exempelvis finns det verser i den heliga Koranen som anger att: dödande av en människa är som att döda hela mänskligheten och räddande av en människa är som att rädda hela mänskligheten. Där specificeras inte vad det är för människa eller vilken tro den har utan det handlar om människa som människa. Således medföljs detta, med tanke på det värde som ett människoliv har inom Islam som en grundläggande princip, att alla regler som reglerar strid eller straff där människoliv involveras ramas in av klara linjer och många begränsande villkor. Vad som gäller vart och i vilken situation och enligt vilka villkor slutleds utav Profeten(S) och, i hans följe, hans av Gud utvalda efterträdare, Imamernas(A) praktiserande baserat på Guds befallningar i den heliga Koranen.
Må Gud vägleda och välsigna oss alla till att alltid vara lyhörda för sanningen, känna igen den när vi ser den och lyckas följa den stadigt inshaAllah!
Med vänliga hälsningar
Den Väntades Vänner