IMAM HOSSEIN(A)

Titlar: Ash-Shahid, Syyed ul Shuhada (martyrernas mästare)
Födelse: 3 sha’ban år 4 e. H. (efter Hijrah – då Profeten(S) lämnade Mecka och flyttade till Medina) i Madina Far: Imam Ali(A)
Mor: Seyyeda Fatima(A)
Martyrdöden: Ashuradagen (10 muharram) år 61 e. H. i

Karbala
Imam Hossein(A), Imam Ali(A)s och Seyyede Fatima(A)s andra son, föddes år 4 e. H. Efter sin äldre brors martyrdöd tog han platsen för Imamat efter honom. Imam Hossein(A) var Imam i 10 år. Det var till största delen under Mu’awiyahs regeringstid, utom de 6 sista månaderna, då Yazid regerade. Imam levde under mycket svåra förhållanden och under ständig förföljelse. Det berodde i första hand på att de religiösa lagarna och reglerna hade förlorat mycket av sin vikt och sitt påverkan. För det andra hade Mu’awiyah inte varit rädd för några medel att strunta i och ta bort Profeten(S)s familj. Mu’awiyah ville också stärka grunden för sin sons framtida kungarike. En stor grupp muslimer var emot honom, därför att de tyckte att han var en man utan principer och  samvete. För att besegra allt motstånd använde Mu’awiyah mycket elaka metoder. Han dog år 60 e. H. och ersattes av sin son Yazid. Det var gammal arabisk vana att svära trohetsed vid viktiga tillfällen som vid byte av ledare. Att bryta en
trohetsed tycktes vara ett brott.

Under sin livstid hade Mu’awiyah bett kända män svära trohetsed till Yazid men han sade aldrig till Imam Hossein(A)
att göra det. Han hade särskilt sagt till Yazid i sitt testamente att om Imam Hossein(A) vägrade att svära trohetsed, skulle han inte oroa sig för det. Han visste vilka oönskade resultat ett framtvingande kunde få. Men Yazid brydde sig inte om sin fars råd. Så fort han kom till makten befallde han guvernören i Madina att antingen kräva trohetsed av Imam Hossein(A) eller att skicka hans huvud till Damaskus. Guvernören i Madina talade om detta for Imam Hossein(A) i enrum. Imam(A) ansåg att frågan var så viktig för Umma att den borde bestämmas inför allmänheten i moské, men av guvernörens svar förstod Imam(A) att det inte skulle vara möjligt. För att undvika dödande i Madina, flyttade Imam(A) med sin familj till Macka. Detta var i början av sh’aban år 60 e. H. Imam blev kvar i Macka i nästan 4 månader. Nyheten spred sig i den islamiska världen. En flod av brev kom i stort antal in, särskilt från staden Kufa i Irak, som bjöd Imam(A) att komma dit och bilda regering. Imam(A) stannade kvar i Macka till thul-hijjah, när muslimer från hela världen skulle komma till Macka för att göra Hajj. Imam(A) förstod att en del av Yazids anhängare inte hade kommit till Macka som vanliga Hajji utan med uppgift att döda honom.

Han bestämde att åka till Irak utan att göra sitt Hajj färdig. På frågan om orsaken till denna hemlighetsfulla avfärd, svarade Imam(A) att han i år skulle göra Hajj i Karbalas öken och att han inte skulle offra djur utan sig själv och sin familj och sina vänner.

Han höll ett kort tal till en stor mängd människor. Han sade att han skulle resa till Irak och att han skulle dö som martyr (att offra sitt liv och bli dödad för Guds skull). Han uppmanade människorna att förena sig med honom för att nå målet, som är att offra sina liv på Allahs väg. Imam Hossein(A) var fast besluten att inte svära trohetsed till Yazid och han var helt medveten om att han skulle dödas. På vägen till Kufa nådde honom budet att befolkningen i Kufa efter påtryckningar och hot från Yazids män, inte stödde hans sändebud, Muslim ibn Aqil. En del av dem hade blivit medlemmar i Yazids arme. Ett stort antal soldater hade placerat sig i staden och mycket stränga undantagslagar hade införts. Fiendens soldater väntade på Imam(A). Muslim ibn Aqil och hans två söner hade lidit martyrdöden. Ungefär 60 km från Kufa, i en öken, som kallades Karbala, Samlades Yazids arme runt Imam och hans anhängare. Vatten förbjöds och armén hade utökats till att ha 30 000 fullt rustade soldater. Fienden ville börja kriget på kvällen före, den 9 muharram. Imam(A) bad om tillstånd till nästa morgon för att kunna göra speciella böner för den natten.Ungefär 30 av fiendens soldater gick över till Imam(A). Bland dem fanns Hurr, som var en av generalerna i Yazids arme. Den 10 muharram år 61 e. H. (680 e.Kr.) började kriget. Den dagen kämpade de från den tidiga morgonen till det sista andetaget. Alla Imam(A)s släktingar och anhängare dog martyrdöden.

När Imam var ensam kvar, såg han att hans 6 månaders gamla barn höll på att dö av törst. Han tog det lilla barnet, Ali Abdillah Al Asghar, till fienden och bad om lite vatten. Imam(A) hade inte talat färdigt, förrän det lilla barnets törst släcktes av en dödligt förgiftad pil från fienden, som naglade fast barnets hals vid faderns arm. Imam(A) gick ut på slagfältet och fortsatte hela tiden att beordra dem till det goda. Han påminde dem om att de inte bara var muslimer utan även fria människor. Hans maningar föll för döva öron. Han fortsatte att kämpa länge och dog till slut martyrdöden. När Yazids arme hade dödat Imam Hossein (A), högg de av hans huvud och satte det på en spjut. Yazids arme brände sedan ner tälten. De stal kvinnornas och barnens ägodelar, även deras slöjor. De högg huvudena från martyrernas kroppar och lät dem ligga i den heta ökensanden utan att begrava dem. Martyrernas huvuden togs först till Kufa och sedan till Damaskus tillsammans med kvinnorna, barnen och Imam Ali Zaynul Abidin(A). Händelsen i Karbala spelade en stor roll för det Bani Ummayyas kungadömets fall, även om dess effekt blev fördröjd. De direkta följderna var uppror och blodiga krig, vilka fortsatte under 12 år.