Nujih sade till sig själv: ”Vad bra att jag skall besöka Imam Hassan(A) nu. Jag vet att han vilar vid denna tidpunkt på dagen.”
Nujih gick till Imamens(A) trädgård. När han kom till imamens(A) trädgård, såg han imamen(A) sitta under trädets skugga.
Imam(A) höll på att äta mat och bredvid honom var det en hund. Imam(A) åt små tuggor och gav mat till hunden.
Nujih sade till sig själv: ”Vilken envis hund, Imam(A) har arbetat denna dag och är trött och hungrig, och nu låter denna hund inte imamen(A) äta sin mat.” Nujih gick och plockade en sten och sedan skrek på hunden.
Hunden blev rädd och backade sedan stirrade den på Nujih. När Nujih ville kasta stenen på hunden, ropade imam Hassan(A) på honom: ”Gör inte det!”
Nujih sa: ”Mästare, varför låter du mig inte skrämma hunden härifrån.”
Imam(A) sade: ”Gör inte det, detta djur är hungrigt och mår dåligt. Jag skäms för Allah(SWT) att jag äter medan ett hungrigt djur tittar på mig. När hunden äter färdigt, kommer hunden att gå.”