Fråga:
Eftersom Islam uteslöt alla andra religioner, varför anses det i en del Koranverser att alla människor och samhällen i denna värld – vare sig muslimer, judar eller kristna osv., är frälsta människor om de tror på Allah(SWT) och utför goda gärningar. Koranen säger:
”… ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” (Den heliga Koranen 2:62)
Innebär inte detta att alla samhällen i världen, även efter tillkomsten av Islam, enligt ovan nämnda villkor (dvs. tro och handling) erhåller frälsning? Och fortfarande existerar deras religioner av egen kraft och de ogiltigförklaras inte på grund av deras trovärdighet?
Svar:
Låt oss först lägga fram texterna av de ovan nämnda verserna för att sedan analysera dem.
1. ”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” (Den heliga Koranen 2:62)
2. ”De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” (Den heliga Koranen 5:69)
Det finns ingen meningsskillnad om man jämför den första versen med den andra.
3. ”Gud skall på Uppståndelsens dag döma mellan dem som tror [på vad som har uppenbarats med denna Skrift] och dem som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud är vittne till allt som sker.” (Den heliga Koranen 22:17)
Det är möjligt att man vid en första anblick tror dessa verser säger att om följarna av ovannämnda religioner tror på Guds enhet och återuppståndelsen och utför goda gärningar, så skulle de vara frälsta och därför drar slutsatsen att andra religioner ännu inte upphävts. Således när Islam presenterades för människorna betydde inte detta att följandet av andra religioner eliminerades, utan var och en från tidigare religioner har slagit in på en väg som leder mot Gud.
Och människan kan nå sin destination på vilket sätt han vill. Och det är inte alls nödvändigt att en specifik religion, såsom t.ex. Islam måste följas. Detta är den debatt, som under flertalet tillfällen framförts av de personer vars studier av den Heliga Koranen är ytliga.
Likväl bör man komma ihåg att grunden för tolkning av en enstaka vers inte baseras på att andra verser bör negligeras eller förbises. Och att sambandet bakom denna vers bör plockas bort från dem. Men för att förstå innebörden av en vers, utöver omständigheterna kring uppenbarelsen, bör versen före och versen efter denna vers och även andra verser i den Heliga Koranen hållas i åtanke.
Om det efter tillkomsten av Islam tilläts att bekänna sig till andra religioner, skulle det inte finnas någon anledning att fortsätta med andra religioners lagar i Islams namn. Det skulle inte heller vara nödvändigt för Islams Profet(S) att vara en ledare för alla världens raser och skriva till ledare och regenter genom att uppmana dem alla mot hans(S) religion, och lägga fram sin religion som en universell religion och den sista gudomliga lagen.
Profetens(S) brev och hans upprepade inbjudanden till Islam under sin levnadstid och muslimernas utkämpade av heliga krig som tärde på de andra religionerna och de återberättelser som har nått oss från Imamerna av Ahlul Bayt(A) angående detta, bär alla vittnesbörd att perioden av profetskap genom tillkomsten av Islam kom till ett slut och att gudomliga lagar andra än Islamiska och profetskap annat än Mohammads(S) inte har något anseende längre.
Låt oss nu se vad som är syftet med dessa verser. I ovan nämnda verser nämns två fakta. En är kortfattad och den andra är detaljerad.
1. Om judar och kristna verkligen är sanna efterföljare av Tawhid (trosbekännelsen) och Qiyamat (räkenskap) och inte visar upp sig, bör de enligt Tora och Evangeliet tro på Islams Profet(S), eftersom Tora och Evangeliet har förmedlat den goda nyheten om ankomsten av Profeten(S) och beskrivit hans tecken, såsom: ni känner igen honom som ni känner igen era söner. En sak värd att uppmärksamma är att den Heliga Koranen i Surah Ma’idah strax före versen som diskuteras, säger:
”Säg: Ni står inte på [fast] grund, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser, så länge ni inte [i allt] följer Tora och Evangeliet liksom det som er Herre [nu] har uppenbarat för er …” (Den heliga Koranen 5:68)
Det finns inget behov av att lägga fram att meningen med att i allt följa de himmelska Böckerna är att agera enligt det som står i dem. Och vad som finns i dessa böcker är profetskapet av Islams Profet(S) och det är ett universellt profetskap, som tas upp i dem. Den Heliga Koranen har pekat mot detta flera gånger. Om de verkligen tror på Gud och dagen för uppståndelse, så är det ett måste för dem att också tro på det universella profetskapet av Profeten(S), som är en del av Guds lära i Gamla och Nya Testamentet. I dessa fall kommer de att bli muslimer och sannerligen erhålla belöningar.
I korthet skiljer sig inte tron på Gud och den dag yttersta dagen mellan de himmelska Böckerna och deras läror. (I vilka profetskapet av den sista Profeten(S) ingår). Således kommer sedan en sådan person som har förtroende för dessa inte längre att vara kristen, utan denne kommer att betraktas som en muslim.
2. Det framgår genom studerandet av föregående vers till denna vers i Surah al-Baqarah, att den hänvisar till den grupp av människor, som trodde på Gud vid tiden för de tidigare profeterna(A) och som trodde på den yttersta dagen. Under dessa tidsperioder följde de befallningarna för deras respektive religion. I motsats till detta bröt andra mot Tawhid och tog sig för att dyrka den gyllene kalven och blev skamlösa till en sådan grad att de klart och tydligt sade till Moses(A): ”Så länge som vi inte kan se Gud med våra egna ögon kommer vi att inte dyrka Honom.” Som ett resultat av ett sådant opassande beteende kom Israeliterna att drabbas av Guds vrede. Och enligt betydelsen av det som avses i föregående vers, blev deras pannor stämplade med skam och elände och de hade förtjänat Guds vrede, eftersom de inte upphörde att förneka sanningen i Guds budskap och dödade profeterna mot all rätt. (Den heliga Koranen 2:61)
Gud har uppenbarat de ovannämnda verserna för att undanröja de felaktiga begreppen och förklara att den grupp av bokens folk, som verkligen trodde på Tawhid och den yttersta dagen och utförde goda gärningar, skiljer sig från andra. De kommer att erhålla frälsning på uppståndelsens dag och ingen sorg och grämelse skall drabba dem.
Under dessa omständigheter kommer denna vers att vara specifikt för den grupp av bokens folk, som levde i det förgångna och dog innan proklamationen av den Heliga Profeten(S) och versen hänvisar inte till tidsperioden för Profeten(S) av Islam.
Syftet med uppenbarelsen av denna vers förklarar också detta på ett komplett sätt så att vissa muslimer, efter profetskapet av den Heliga Profeten(S) och uppenbarelsen av den Heliga Koranen, som undrar vad ödet kommer att bli för deras förfäder, som var anhängare av andra religioner, då Islam är det enda sättet att nå sanning och frälsning? Den ädla versen avslöjades för att lugna dem.
”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” (Den heliga Koranen 2:62)
Och på ett formellt sätt meddelades det att alla de människor som under sina respektive tidsåldrar trodde på Gud och den yttersta dagen och fortsatte att utföra goda gärningar, kommer att erhålla frälsning och ingen sorg och grämelse skall tynga dem.
När Hazrat Salman al-Mohammadi(A) mötte den Heliga Profeten(S) inledde han först med att diskutera om klostrens förvaltare och munkarna och många anslöt sig till samlingen och slog sig ned runt den Heliga Profeten(S). Han tilltalade Profeten(S) genom att säga:
”Alla munkarna i vårt kloster väntade på ditt profetskap, men tyvärr måste jag meddela att de gick de bort innan de fick möjligheten att träffa ditt hedrade jag.”
Vid denna tidpunkt sade någon till Hazrat Salman(A) att dessa människor hade elden till arvedel. Detta gick inte hem hos Hazrat Salman(A). Vid denna tidpunkt uppenbarades den vers som är under diskussion och visade att de som verkligen trodde på de sanna religionerna i det förflutna, men som kanske inte fick möjligheten att uppleva den Heliga Profeten(S) även de skulle erhålla frälsning.
Slutsatsen av detta svar är att de människor som innan Islams Profet(S), på sin tid hade en stark tro på den sanna religionen, kommer att erhålla frälsning på räkenskapens dag. I denna situation, har inte denna vers någon relevans för tankar som ”fredsälskande personer” (Varje religions efterföljare är bland de frälsta folken) och denna typ av tolkning visar på brist av kunskap angående innebörden av denna vers och de verser, som är samstämmiga med den.
Utöver detta stämmer den 17: e versen i Surah al-Hajj inte det minsta överens med den förklaring som de tolkat. Dess innebörd är inget annat än att Gud på återuppståndelsens dag kommer att döma mellan olika samhällen i världen. Detta påstående bär inte alls vittnesbörd om att anhängare av alla religioner kommer att erhålla frälsning. Och att alla rör sig mot den sanna vägen. [För ytterligare förklaring se Tafseer Namoona på persiska/urdu.