Hur kan man be och fasta i polarområdena?

Fråga:
När vi träffade några materialister och icke-muslimska människor frågade de hur Islam kan vara en universell religion medan dess lagar endast kan tillämpas i våra områden och områden liknande våra. Att till exempel be fem gånger om dagen och fasta under månaden Ramadan är inte möjligt, på nord och syd polerna eftersom dagarna och nätterna är ovanligt långa där. Vissa platser har en sex månader lång dag och en sex månader lång natt.

Svar:
Genom gudomlig vishet, har de Islamiska lagarna lämnat en lösning på dessa problem redan innan de uppstått. På basis av detta, verkställs aldrig en Islamisk lag utan någon åtskillnad.
Förklaringen till detta är att våra ledande rättslärda har diskuterat problemet i sina böcker. Ett exempel på sådana personer är den nu avlidne Kazim Yazdi, som var en av våra ledande rättslärda. I hans bok Urwathul Wuthqa nämner han detta problem och klargör att skyldigheten för dessa människor är att be och fasta enligt tiderna från de områden som har måttliga dagar och nätter. Vad dessa människor bör göra är att se hur länge dagarna och nätterna pågår under den specifika årstiden. Och då kan man fasta och genomföra de fem dagliga bönerna enligt detta.
Denna fråga kan också besvaras på ett annat sätt genom vilket alla tvivel och invändningar klargörs. (Observera detta).
I Polar regionerna där nätterna och dagarna är långa och solen ibland syns på himlen under sex månader, och inte går ner, går den från den ena horisonten till den andra en gång var tjugofjärde timme.

I sådana regioner är solens förflyttning runt horisonten inte densamma under hela året. När den kretsar runt horisonten går den ibland upp och ibland ner och syns i lågläge, och ur denna aspekt är ibland omgivningarna mer upplysta och ibland mindre. Således upprepas denna process en gång om dagen. Om du tittar på de bilder som tagits under solens förflyttning runt horisonten vid denna plats kommer du att förstå fakta.
När solen befinner sig vid zenit kallar de människor som bor i närheten av polerna detta för dag och påbörjar sina sysslor. När den sjunker och närmar sig horisonten och mattas av, kallar de detta för natt och tid för vila.

Vi bör komma ihåg att när solens tecken når horisonten vid polarregionerna kommer det i de måttliga regionerna, som har lika långa dagar som nätter, att vara natt.
Ur denna synvinkel kan natt och dag lätt räknas ut och bestämmas. Om en pol är fixerad vid marken, när längden på dess skugga ökar något mer än dess storlek, är det tid för middagsbön (dohr) och eftermiddagsbön (asr) och när den blir som längst, är det midnatt. Och på detta sätt är det lätt att bestämma middagstiden och midnattstiden.

Om vi nu vet längden på dagarna och nätterna under denna tid på året i de måttliga regionerna, och till exempel vet att dagarna i början av sommaren normalt är fjorton timmar och nätterna tio timmar, kan vi lätt beräkna tidpunkterna för våra böner och vår fasta etc.
Och vad som än nämnts ovan och på basis av detta, har bönens ansvar under långa dagar blivit uppenbara men när nätterna är långvariga bör vi komma ihåg att atmosfären under de tjugofyra timmarna inte är densamma. Snarare är det helt mörkt ibland och ibland lite ljust; ibland befinner sig solen nära horisonten med en dimmig himlen eller mörkare än så, och ibland rör sig solen bort från horisonten och himlen blir mörk.

På nätterna hjälper stjärnornas position och förflyttning, deras avstånd från horisonten, dess mörker och ljusstyrka i himlen, oss att bestämma middagstiden och tiden för midnatt och genom att ta i beaktning medianlängden av dagar och nätter i de moderata regionerna, kan de religiösa plikterna utföras.
De ovan nämnda förklaringarna visar att plikterna för bön och fasta tillsammans med andra Islamiska plikter inte enbart är tillämpliga på specifika områden utan de kan fullföljas i alla regioner.