Guds rättvisa och frågan om evinnerlighet

Vi vet att Koranen talar klart och tydligt om evig bestraffning som skall drabba syndare och otrogna. I Koranen kan man läsa följande: “Gud har lovat de tvehågsna, både män och kvinnor, och de otrogna helvetets eld, att de där må evinnerligen förbliva. Detta är deras allt; Gud har förbannat dem, och dem väntar ett varaktigt straff.” (Den heliga Koranen 9:69)

I samma sura, kapitel, beskrivs belöningen för de troende på följande sätt: “Gud har lovat de rättrogna, både män och kvinnor, lustgårdar, genomflutna av bäckar, att de i dem må evinnerligen förbliva, och ljuvliga boningar i Edens lustgårdar. Guds välbehag är något ännu viktigare; detta är den högsta lyckan.” (Den heliga Koranen 9:73)

Här kan man fråga sig varför en människa som lever högst 80 till 100 år och har begått en synd bestraffas i miljoner år eller för evigt?
Frågan är inte så angelägen eller viktig när det gäller belöning, eftersom Guds barmhärtighet är mycket stor, och om belöningen blir större är detta tecken på Guds stora barmhärtighet. Men i fråga om onda gärningar kan man fråga sig hur begränsade synder kan bestraffas för evigt? Hur kan man förklara detta med hänsyn till Guds rättvisa? Skall det inte finnas någon balans mellan brott och straff?

För att nå en slutgiltig lösning på detta problem måste vi notera ett antal punkter och överväga dem mycket noga:

 

A. Bestraffning i den hinsides världen liknar inte bestraffning i denna värld. Här bestraffas t.ex. en som har stulit någonting med ett begränsat fängelsestraff, medan bestraffning i den hinsides världen har att göra med ett brotts effekter. Med andra ord: Det lidande som syndarna drabbas av i den hinsides världen, är resultatet av deras egna gärningar i denna värld. Om detta säger Koranen följande: “Idag (domedagen) skall ingen själ lida den ringaste orätt, och I skolen blott få edra gärningars lön.” (Den heliga Koranen 36:54)
Man skulle kunna få klarhet i denna fråga med hjälp av ett enkelt exempel: En person missbrukar narkotika och alkohol och hörsammar inte dem som varnar honom att detta är skadligt för hans hälsa och att han kan drabbas av diverse mag-, hjärt- och nervsjukdomar. Efter en period av “glädje” och “rus” drabbas han av magkatarr, hjärtkärlsjukdomar, får leverskador samt neurotiska besvär och kommer att lida av dessa i ett tiotal år eller kanske resten av livet. Kan man då fråga varför han skall lida av sjukdomar i flera år medan han missbrukade under ett fåtal år? Svaret blir att han lider av sina egna gärningar.

Även om han skulle ha Noaks livslängd och lida av dessa besvär säger man att han valde detta medvetet.
Bestraffningar på domedagen är oftast av denna karaktär.

 

B. Det är fel att föreställa sig att det måste råda balans mellan brott och straff. Relationen mellan brott och straff är ingen tidsmässig relation, utan har att göra med brottets kvalitet och resultat.
När någon mördar en oskyldig människa bestraffas han med livstids fängelse. Brottet skedde under en eller ett fåtal sekunder, medan straffet är tiotals år och ingen anser att straffet är orättvist. Detta eftersom det här inte gäller det fåtal sekunder eller minuter, timmar, månader eller år då brottet begicks, utan brottets kvalitet och dess skadeverkningar.

C. Evig vistelse i helvetet och eviga bestraffningar gäller enbart dem som har stängt alla hoppets dörrar till befrielse. De har medvetet sjunkit ner i djupet av korruption och fördärv. Syndens mörker har tagit över hela deras existens och de har färgats av syndens och ogudaktighetens mörker. I Koranen står det att läsa att: “Jo, de som åsamka sig ont och på vilka deras synder vakta, dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.” [Surah al-Baqarah, 2:75]

Dessa människor har brutit all kontakt med Gud och stängt alla befrielsens portar för sig själva. De liknar en fågel som medvetet har brutit eller bränt sina vingar och som är tvungen att stanna på marken för evigt och aldrig mer flyga.
Dessa punkter klargör att evig bestraffning drabbar en särskild kategori eller grupp bland hycklare och otrogna, vilket inte strider mot principen om Guds rättvisa. Detta är ett olyckligt resultat av deras egna gärningar. De har varnats tidigare av Guds sändebud. Sådana bestraffningar drabbar självfallet inte dem som är omedvetna om detta.

Här måste man även påpeka att enligt Koranen och Sunnah, dvs. Profetens(S) tradition, är Guds barmhärtighet så stor att den omfattar en stor del av syndarna. Några får del av Guds barmhärtighet genom förbön, andra genom benådning. En del har gjort goda, fast små, gärningar och Gud belönar dem mycket stort. En del får lämna helvetet efter att ha tillbringat en tid där och renats där.
Endast de som genom sin fientlighet, sitt förtryck, sin orättfärdighet, sitt hyckleri och sin korruption är genomruttna och har förmörkats av syndens och ogudaktighetens mörker får stanna där i all evighet.
Källa: [Adl, Gudomlig rättvisa, lektion 10, Skriven av Ayatollah al-Udhma Nasser Makarem Shirazi]

Kontakta oss


Om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss

  • info@dvv.se

© 2017 Islamportalen