Fråga:
Astronomer anser att jorden har en sfärisk form och rör sig kring sin egen axel; är detta bekräftat av vetenskapen eller fortfarande tveksamt?
Och om jorden verkligen roterar, vilka är de vetenskapliga och märkbara tecknen?
Vad är orsaken till att polstjärnan, genom vilken Qibla riktningen kan bestämmas, alltid dyker upp på samma plats?
Utöver detta, finns det något i den Heliga Koranen och Islamiska traditioner som stödjer detta?
Svar:
I vår tid har det vetenskapligt bevisats att jorden är sfärisk och roterar kring sin axel och för detta har olika argument lagts fram. Det mest uppenbara beviset för jordens rotation är ”Pendel beviset”. Det betyder att då ett tungt föremål fästs med en lång vajer så att den kan svänga och rotera fritt; kommer den efter att ha förflyttats, att fortsätta sin rörelse under en ganska lång tid. Om jorden hade varit orörlig och stillastående, är det nödvändigt att föremålets rörelser borde motsvara en bestämd linje, men av erfarenhet har det visat sig att rörligheten inte motsvarar en bestämd linje och att den successivt avlägsnar sig från den första linjen. Det har också blivit känt genom detta experiment att jorden alltid rör sig från en bestämd riktning till en annan. Riktningen av denna rörelse, som rör sig från väst till öst kan bestämmas genom linjernas verkan. (För en bättre förståelse och förklaring av detta argument ber vi er att dra nytta av de böcker om astronomisk vetenskap där olika skisser finns tillgängliga). På samma sätt är det också känt genom erfarenheter att då en sten långsamt tillåts falla från en höjd, faller den inte i en exakt rak linje, utan den faller något mot väst; och detta visar att jorden rör sig från väst till öst.
Självklart, ser vi alltid polstjärnan på en och samma plats, eftersom den nästan ligger mitt emot jordens axel. Det är uppenbart att om en boll vrids runt sin axel (t.ex. då en nål genomborrar mitten av ett äpple och äpplet vrids runt nålen) kommer axelns punkt alltid att förbli den samma. Exempelvis så kommer alltid spetsen på nålen att stanna kvar på samma plats. Detta är anledningen att polstjärnan alltid ses på ett och samma ställe.
När det gäller jordens förhållande, bör vi rikta uppmärksamheten mot den framförvarande punkten (nedre delen av jorden), eftersom jordens form nästan är som en boll. Varhelst vi går, ser vi samma förhållande. Vi kommer alltså att finna punkten ovanför våra huvuden som himlen och punkten under våra fötter som jorden och gravitationskraften håller oss kvar på marken överallt.
Det finns många stjärnor, som syns på södra halvklotet och som inte ses på norra halvklotet och i motsats till detta finns det också planeter som ibland kan ses från en del och ibland från andra delar av jorden. Slutsatsen av denna diskussion är att det logiska beteendet av planeten, som befinner sig mitt emot oss, fungerar på samma sätt som den vi bor på.
Här nedan följer några verser och traditioner som stödjer teorin om jordens rotation.
1. ”Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi – Guds verk, som i allt är fulländat! …” (Den heliga Koranen 27:88)
Ibland anses det att denna vers har ett samband med Qiyamat. Det vill säga att människan kommer att se bergen i detta skick på Återuppståndelsens dag, men meningen; Guds verk, som i allt är fulländat, förnekar detta, eftersom denna ordväxling i skrivandet inte är samhörighet med Återuppståndelsens dag och Domedagen är inte dagen för Gud att vara beslutsam; utan det är den dag då solsystemet kommer att förstöras. Och i slutet av versen, nämner Gud varaktigheten av Hans skapande med tydliga ord och inte genom revolutionära förändringar, utan det betecknar systemets stabilitet.
Den uppenbara betydelsen av versen påpekar att bergen är i rörelse, även om de förefaller vara stillastående och orörliga. Det är möjligt att man i detta läge kan ställa sig frågan varför Gud nämnt bergens rörelser i stället för jordens rörelser, medan bergens rörlighet är underordnad jordens rörlighet? Och vore det inte mer lämpligt att i stället för att (nämna) bergens rörelser, nämna jordens rörelse?
Trots allt är svaret på denna fråga tydlig, och svaret är att när en sfär roterar kring sin axel blir dess rörelse märkbar med hjälp av de spetsar, märken och färger, som är ingraverat i den. Utöver detta nämns bergen eftersom de alltid varit ett tecken på storhet och hög ställning och det är ett allmänt och erkänt faktum att bergens rörelser inte skulle haft någon betydelse eller mening utan jordens förflyttning.
En sak värd att uppmärksamma är att man i stället för orörlighet, använder ordet overksamhet, eftersom ordet i detta sammanhang är mer beroende av framföringssättet, och tanken på att jorden framställs som orörlig (angående vilken människan utsätts för tvivel) blir mer uppenbar i sådana fall.
Anledningen att Koranen jämför bergens rörelser med molnens rörelser är för att jordens rörelser är precis som molnens rörelser; tyst och snabb.
2. ”[DET ÄR] Han som har gjort jorden till er vagga …” (Den heliga Koranen 20:53)
Den heliga Koranen jämför vår jord med en vagga och det är möjligt att anledningen till en sådan jämförelse kan vara att vaggan gungar tyst i en cirkulerande rörelse, på samma sätt som jorden förflyttar sig.