Fråga:
Syftet med Profeten Mohammads(S) profetskap var att vägleda människor och visa dem den rätta vägen, som är sammanhängande med spiritualism, medan vi å andra sidan ser i de Islamiska lagarna sådant som inte är enligt det verkliga syftet med Islam (att vägleda människor på den rätta vägen) såsom det visar sig:
”Om de kristna och judarna är beredda att betala jizya (skatt som icke muslimer måste betala), frige dem.” Jizya själv skingrar ju tankarna mot materialism.
Varför tillåter Islam något sådant så att de fortfarande kan följa sina falska religioner?
Svar:
En av stoltheterna med Islam är att den inte tvingar någon att acceptera denna religion utan att tycka om den eller åtminstone ha en halvhjärtad inställning till den. Koranen säger:
”TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd …” (Den heliga Koranen 2:256)
Filosofin i denna stora vers är också tydlig. Eftersom Islam har inbjudit till tron genom logik och bevisföring och strider mot dåraktiga och vidskepliga saker, är dess enda vapen att förklara sanningen och uttrycka den på ett generellt sätt. Varför skulle den tvinga folket, då den har ett så pass starkt vapen, som kan locka till sig det öppna sinnet och människor med förnuft?
För en sann tro krävs det i grund och botten ett antal speciella ting och om inte en person förvärvar dessa genom insikt och förutseende, är det svårt för dem att ta plats i hjärtat om en påtvingad tro tränger sig på dem. På detta sätt begränsas tron till tungan och kommer inte att ha någon plats i hjärtat och närhelst dessa påtvingade faktorer upphör, kommer en sådan person således att återgå till sitt tidigare tillstånd.
Denna typ av tro är inte gynnsam för Islam. Islam vill ge en sådan uppfostran till folket att de står fast vid dess principer ända intill döden och för att de inte skall gå vilse ens för en kort stund, och denna typ av tro kan inte uppnås utan logik, bevisföring och ett öppet sinne.
Syftet med jihad inom Islam och dess försvar från fiender är i sig självt ett ämne som bör diskuteras separat, medan jizya var en bestämd skatt som varje år skulle betalas av bokens människor (Ahl al Kitab) till staten. Anledningen till att ta ut denna skatt var, eftersom muslimerna styrde och de icke troende var i minoritet, vilket gjorde att den Islamiska staten var tvungen att se efter deras beskydd, förvaltning och säkerhet. Det var nödvändigt att kräva en skatt från dem som inte hade accepterat Islam, i syfte att spendera detta på deras liv och för att bevara deras rikedom. För att kunna beskydda människors liv och välstånd var den Islamiska staten tvungen att placera ut armén vid strategiska punkter, vilket orsakade enorma utgifter. För att möta denna kostnad var det enda sättet att samla in pengar från folket och använda dem för deras välfärd. När det uppstod krig mot fiender, skickade inte icke-muslimerna sina män.
Vi har många historiska fakta, där vi kommit att förstå att denna skatt, vilken i allmänhet är lägre var inte för att sätta press på icke-muslimer, utan dess syfte var att bevara freden och för säkerhetsändamål. Vi kommer här att återge några exempel på detta:
När Ibada bin Samat uppmanade Egyptens befälhavare att ansluta sig till Islam, sade han till dem:
1. Det vilar på er önskan, efter att ha studerat och reflekterat, att acceptera Islam och om ni inte vill bli muslimer betala då jizya och lev under beskyddet av den muslimska regeringen. Tills vi är där och ni är där, kommer vi att behandla er på ett sådant sätt att vi blir nöjda med varandra. Vi lovar att vi kommer att beskydda era liv, förmögenhet, egendom och mark och den som än kommer att passera landsgränserna, kommer vi att kämpa emot.
2. När muslimerna segrande över romarna och många delar av Shamat kom under deras kontroll, accepterade folket i Hams att betala jizya. Efteråt upphävde muslimerna, av olika anledningar, det fördrag som undertecknades mellan dem och de kristna i Hams efter överenskommelse från båda sidor. Det är därför en av de äldre personerna bland muslimerna talade till folket i Hams på följande sätt: ”Vad vi än har tagit från er, tar ni tillbaka det från oss och oavsett vilka överenskommelser vi än ingått, frigör oss från dessa.” Folket av Hams svarade: ”Vi kommer aldrig att separera från er. Ert sätt och er livsstil är mycket bättre än romarnas. (Om ni tillåter) kommer vi att kämpa mot den romerska armén genom att ansluta oss till den Islamiska armén.”
3. Mängden jizya som den Heliga Profeten(S) applicerade för de kristna i Najran klargör vår ståndpunkt, eftersom det var bestämt att de årligen skulle betala tre tusen Hilla (priset för varje Hilla var fyrtio dirham), vid två avbetalningar. Två tusen Hilla skulle betalas under månaden Safar och ett tusen Hilla under månaden Rajab. På samma sätt hade Profeten(S) ett avtal med folket i Izrah med villkoret att de skulle betala hundra dinarer varje år.
För säkerheten av liv, välstånd och egendom, var denna skatt ingenting för dem.