Bön om rätt vägledning på den raka vägen (Siraatil Mustaqeem)

Fråga:
Trots att Islams Profet(S) befann sig på den raka vägen och vägledde muslimerna att följa den; varför sa han under bönerna: ”Led oss på den raka vägen?” (Surah Al-Fatihah, 1:6) Terminologiskt sätt är det väl något som redan har åstadkommits?

Svar:
Varje existens med alla dess företeelser (vare sig det är fysiskt eller intellektuellt) är avtagande och föränderlig då uppkomsten av en företeelse sker med en orsak och på grund av särskilda villkor. På samma sätt är särskilda förutsättningar och arrangemang nödvändig för ett verkställande och en fortsättning av dess existens, vilket kommer att klä på den dräkten av kontinuitet och livsanda och kommer förhindra dess nedgång och förstörelse.
På liknande sätt följer konceptet vägledning samma regler. En särskild aktsamhet (förutseende) och förutsättning krävs för vägledning för dess livsglöd och kontinuitet, vare sig det gäller individen eller samhället. Annars är det möjligt att en vägledd person avleds från den raka vägen och efter vägledning kan hon gå vilse igen.

Således kan en individ och en grupp genom vägledning uppnå en viktig och framstående ställning, men dess framtid är oklar. Det är upp till dem att dra nytta av den nuvarande situationen och presentera sig själv i Guds rättsal och med uppriktighet åkalla att Han bevara denna välsignelse (vägledningen) som är mottaglig för förändringar och ett byte för förfall och förstörelse under alla hennes livsperioder.
Om en vägledd person därför säger, ”O Allah! Led oss på den raka”, så är betydelsen: ”låt oss bli orubbliga på vägen och bevara denna välsignelse över oss.”
Den stora lärde, Allamah Tabarsi säger följande när han presenterar en allegori i Majma’ al-Bayan: ”Och många av sådana tolkningar av parabler finns hos oss. När du ser att din älskade gäst sakta drar bort sin hand från maten så säger du omedelbart till honom: ”Snälla, fortsätt att äta”, och han fortsätter då. Detta innebär att du skapar en kontinuitet.”