Fråga:
Varför är det tillåtet att be två böner tillsammans?
Svar:
Beviset om att be två böner tillsammans kommer från återberättelser av Imam Sadiq(A) och har samlats i Sheikh Hurre Aamelis bok.
Vi bör också hålla i minnet att det inte endast är shiamuslimska återberättare som återberättat dessa traditioner, utan även återberättare från Ahl ol-sunnah har återberättat att det är tillåtet att be två böner tillsammans (om det inte finns någon laglig ursäkt som säger något annat). De har återberättat från den Heliga Profeten(S) i sina autentiska böcker av Ibne Abbas, Maaz Ibne Jabal, Abdullah Ibne Masood och Abdullah Ibne Umar cirka tio traditioner. Alla kan inte citeras i sin helhet, men vi nämna dock några av dem:
(1) Den berömda återberättaren av den sunnimuslimska världen, Ahmad bin Hanbal skriver i sin berömda bok Musnad från Ibne Abbas:
”Den Heliga Profeten(S) brukade be middags- och eftermiddagsbönerna, och på samma sätt afton och kvällsbönerna utan fruktan för fienden eller ursäkten av att vara på resande fot.”
(2) Sedan har samma tradition återigen berättats, denna gång av Jabir bin Zaid som återberättade från Ibne Abbas att ”Jag brukade be åtta rok’at av middags- och eftermiddagsbönerna eller sju rok’at av afton och kvällsbönerna tillsammans med den Heliga Profeten(S).” Och denna tradition har återberättats av Ibne Abbas på ett annat sätt.
(3) Ännu en gång återberättas det från Abdullah Shaqiq: ”En dag gav Ibne Abbas en predikan till folket och hans tal var så långt att stjärnorna börjande synas på himlen. En man från Bani Tamim stammen reste sig upp och protesterade, sägandes att det var dags för aftonbönen och om talet fortsatte skulle tiden för denna bön passera. Ibne Abbas sade till denna person: Jag vet mycket mer om traditioner och praxis av den Heliga Profeten(S) än dig. Jag har sett den Heliga Profeten(S) be middags- och eftermiddagsbönerna tillsammans och afton och kvällsbönerna tillsammans.” Återberättaren säger att han tvivlade på detta, och samtalade med Abu Huraira som bekräftade Ibne Abbas uttalande.
(4) Den berömda återberättaren Muslim ibn Hajjaj al-Qashiri (död 261 e.H.) har i sin bok Jama Prayers dar Huzar (att be de två bönerna tillsammans i sin egen stad) återberättat fyra traditioner av vilka tre är från Ibne Abbas och en från Maaz ibn Jabal och kärnan i dessa fyra traditioner är detsamma som ovan. [1]. Och i dessa traditioner anges en ny synpunkt, och när återberättaren frågar om anledningen för att slå samman två böner, svarade han: ”Han (Profeten(S)) vill inte att hans anhängare skall hamna i svårigheter.”
Detta resonemang har också återberättats i shiamuslimska traditioner. Traditioner återberättade från Imam Sadiq(A) tar också upp denna punkt. [2]
De som återberättat att man kan be två böner tillsammans är inte enbart begränsade till Ibne Abbas och Maaz ibn Jabal. Tibrani sade att Abdullah ibn Masood sagt att den Heliga Profeten(S) gav ett godkännande om att be middags- och eftermiddagsbönerna och afton och kvällsbönerna tillsammans, så att inte samhället (Ummah) skulle behöva utsättas för onödigt lidande [3].
Samma sak har återberättats av Abdullah ibn Zubair. Han berättar att den Heliga Profeten(S) bad böner tillsammans, trots att han inte befann sig på resa, så att hans Ummah inte skulle utsättas för svårigheter [4].
Den här berättelsen är från en av Ahl ol-sunnahs många traditioner, men även i tolkningen av Koranen som säger att det rekommenderas att be böner separat och om vi vid något tillfälle inser att denna rekommendation kommer att påverka resultatet av vår dyrkan så kan vi, i enlighet med Profetens(S) vägledning, lämna denna rekommendation och be två böner tillsammans.
Livet under vår tid, i många delar av världen, har kommit till den graden att det är svårt att utföra denna rekommenderade handling och många gånger resulterar detta i är att vissa människor inte klarar av att utföra bönerna. Under sådana omständigheter kan man ta nytta av Profetens(S) vägledning och för att kunna utföra mer viktiga arbeten kan man be två böner tillsammans. Många rättslärda sunnimuslimer är av samma åsikt, men på grund av vissa skäl, håller de sig borta från denna synpunkt.
Fotnoter:
[1] Sahih Muslim, vol. 2, s. 151
[2] Wasael al-Shia, Kitabus Salat, kapitlet om tiden, 32, Traditionsnummer 2,3,4,7.
[3] Sharh Muwatta av Zarqani, s. 263
[4] Kanz al-Ummal, s. 242