Göra Taqlid till en religiös Marja’ (Mujtahid)

Fråga:
Det finns människor bland oss som inte anser att göra Taqlid (efterfölja) i Islamisk lag är obligatoriskt. De hävdar att det åligger hos alla att härleda lagarna i Sharia (stommen av Islamiska lagar) från den Heliga Koranen och andra källor – eftersom:

1. Den heliga Koranen är emot alla typer av efterföljande (Taqlid) och är absolut emot blint följe.
2. Taqlid är att efterfölja utan att fråga och förnuft och vishet gillar inte denna typ av följe.
3. Taqlid är orsaken till oenighet bland muslimer eftersom det oftast finns mer än en Maraji’ och deras rättsliga utslag är inte desamma.

Svar:
Vi tror att källan till alla dessa invändningar är en. Det är att det finns två betydelser av ordet ”Taqlid”. En av dem har en allmän mening, vilket är den normala betydelsen. Det har en annan litterär mening som inleds i diskussioner i böcker om rättspraxis och grundregler.  De föregående och nuvarande invändningarna gäller den första betydelsen medan det inte finns något samband mellan den första betydelsen och den andra.

Förklaringen till detta är att Taqlid vanligtvis används inom felaktiga handlingar i vardagen som folk brukar göra utan någon egentlig tanke eller motivering. Att efterlikna dåraktiga människor är säkerligen en större dumhet. Det är varken accepterat av förnuft eller islamisk lag. Och ingen sund människa är villig att blint följa någon annan person.

Det är samma Taqlid som avgudadyrkarna gjorde för att rättfärdiga deras avgudadyrkan. De brukade säga att deras förfäder följde samma tradition och de var inte beredda att ta avstånd från deras förfäders traditioner.

Den Heliga Koranen har nämnt deras i argument i följande vers:
”Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel.” (Den heliga Koranen 43:23)
De rättfärdigade deras löjliga tradition (att dyrka trä – och sten avgudar) med att säga att deras förfäder också gjorde det. De valde att blint följa deras traditioner. Det är samma typ Taqlid som ansvarar över utspridningen av samhällelig ondska såsom kappkörning, mode och sexuell perversion.

Maulana Rumi har pekat på samma typ Taqlid: ”Deras dåraktiga Taqlid har förstört folket”.

Som tidigare nämnts är mestadel av invändningarna gällande Taqlid referat till den första betydelsen av Taqlid som används i en generell bemärkelse. Men den andra innebörden av Taqlid, som används i religiösa termer, är helt annorlunda. Den kan uttryckas i en mening: ”Icke-experter följer experter i vissa frågor.”

Det vill säga att de som saknar kunskap inom religiösa problem, som kräver expertis och års av studier, måste efterfölja en religiös Mujtahid (en expert bland rättslärda med befogenheter att vägleda befolkningen i rättsfrågor) och handla efter deras utslag.  I den betydelsen är innebörden av Taqlid att en mindre lärd person följer en lärd. Det är grunden för mänskligt liv i alla områden, oavsett om det är inom jordbruk, produktion eller medicin.
Om detta tas bort vid något tillfälle från mänskligt liv, dvs. en patient besöker inte en läkare, eller folk anlitar inte advokater för juridisk rådgivning; man anlitar inte ingenjörer och arkitekter, man använder inte hantverkarnas, mekanikernas och experter av andra områdens kunskaper, så skulle världens sociala struktur hotas och varje område skulle slockna.

De religiösa problemen är inget undantag i detta system. Utan tvivel så bör alla göra egna ordentliga undersökningar på trosprinciper gällande Tawhid (trosbekännelsen), Adl (gudomlig rättvisa), Nobowwah (Profetskap), Imamat (Islamiskt ledarskap) och Maad (domedagen) och deras berättigande är inte heller svår eller komplicerad.  Varje person kan göra det i enlighet med hans eller hennes uppfattningsförmåga.

Men gällande praktiska islamiska lagar: tillbedjan, affärstransaktioner och politik såsom bön, fasta, helig kamp, sanktioner och bestraffningar, förhållanden, blodspengar i äktenskap och skilsmässa och tusentals andra dagliga frågor [så] kan inte alla individuellt skaffa kunskap om alla dessa lagar. Inte heller kan de dra någon nytta från källorna till Islamisk lag, såsom den Heliga Koranen, traditioner, förnuft och konsensus.

Därför har människor inget annat val än att följa religiöst rättslärda för dessa problem – de rättslärda som har lagt ner år av studier och har erhållit fördjupande kunskaper om Guds Bok, Profetens(S) levnad och yttranden och skrifter av Ahl al-Baits(A) Imamer.
Ur denna diskussion kan man konstatera att följa en Mujtahid inte är ett blint följe utan berättigande. Denna Taqlid har följande logiska och förnuftiga bevis:

Uppfattningen hos en rättslärd, vis man och specialist och att den dessutom är oskadlig – den är oftast närmast sanningen och generellt sätt står den inte utanför sanningen.

Och även om det uppkommer ett misstag, så är felet begränsat medan ifall en icke-lärd person försöker handla på eget sätt kommer han göra de flesta sakerna på ett felaktigt sätt.

Exempelvis när en sjuk person går till en läkare så kommer han ta ett recept och det finns en möjlighet att läkaren har begått ett mistagg i det fallet. Dock kommer inte hans misstag få allvarliga konsekvenser gällande receptet (Här betecknas läkaren som en kunnig och lärd person).

Men om mannen upphör med att följa läkarens råd och tar vilken medicin som faller honom i tycke när han blir sjuk så skulle han göra en riskabel sak. Han har lagt sitt eget liv i fara.
Resultatet av denna diskussion är att lekmannen efterföljer en specialist är ett logiskt och rimligt konstaterande.
Detta är också fastställt att denna typ av efterföljande och söka nytta inte är ett tecken på hjälplöshet hos människan; snarare ett bevis på hennes förmåga. Då vi vet att kunskapssfären är så stor att varje område har hundratals grenar med egen expertis så kan man inte specialisera sig i en 1/1000 av all vetenskap även om man var i profeten Nuhs(A) ålder och hade Avicennas hjärna. Det finns därför inget annat alternativ än att följa en expert i ett område som man själv inte är en specialist inom.

Ifall en ingenjör exempelvis blir sjuk så går han till en läkare och när en läkare vill bygga ett hus han går till sin favoritarkitekt så att han kan skapa en plan åt honom och när dessa två har problem med sina bilar åker de in till en bilmekaniker. Likaså följer de som inte är experter på Islamisk lag Mujtahids.
Punkten som kvarstår är att när folk hänvisas till religiösa rättslärda och det ges lämpliga råd – varför är de inte tillåtna att ställa frågor?

Det är som att säga att: Vad är problemet i patienten ber om förklaring och motivering till alla läkemedel som läkaren ordinerat för honom? Är det möjligt för läkaren att förklara alla recept till sina patienter? Även om vi antar att läkaren går med på att göra det; men vad skulle det vara för nytta för en person som varken är en expert inom biologi eller farmakologi och hur skulle han acceptera allt detta var sant?

De som yttrar sådana saker är verkligen okunniga om den Islamiska vetenskapens vidd. De vet inte att det inte är ett jobb för en lekman att kunna förstå den Heliga Koranen och hundratusentals traditioner. År av studier krävs för att förstå den Heliga Koranens verser, traditionerna, återberättarna av traditionerna och praxisen i att veta ifall en tradition är korrekt eller inte; tolkning av Profetens(S) yttranden. Allt detta kräver expertis.

Ibland händer det också att för att finna lösningen på ett problem gällande äktenskap, skilsmässa eller barnuppfostran måste man titta på många verser av Koranen och hänvisa till tiotals traditioner. Sedan måste man noggrant studera anseendet hos dem tiotalas återberättarna av traditioner i Ilme Rijal böckerna.  Kan alla verkligen ha så mycket expertis? Innebär det inte att alla bör lämna sitt arbete och börja studera religiösa lagar – samtidigt som vi inte ens vet ifall alla de människor har förmågan att nå till nivån för Ijtehad eller inte; ifall de har kapaciteten att härleda lagarna från Sharia eller inte. Det är möjligt att de flesta människorna har olika förmågor.
Och att hävda att olika Mujtahids orsakar splittring är verkligen ett märkligt påstående!

1. I varje tidsperiod finns det bara en eller ett fåtal Maraji’ som är välkända för alla. Men ifall alla muslimer uttryckte sina åsikter om Islamisk lag så det skulle bli kaos i samhället.
2. Det finns olika åsikter bland de lärda inom endast den tredje eller fjärde problemsnivån. Det finns inga oenigheter inom grundläggande lagar och principer. Det är därför du ser att människor som följer olika Mujtahids står på samma rad, bredvid varandra under gemensamma böner. Den delen av skillnader i lagar hindrar inte deras sammankommande under Jamat (gemensamma) böner. Alla av dem går till Hajj (pilgrimsfärd till Mecka) under samma dagar och utför Hajj ritualerna och skillnaden i religiösa dekret (Fatwa) besvärar inte en enda människa i resesällskapet.
Alla dessa saker markerar att skillnaderna i religiösa dekret gäller enbart angelägenheter som inte påverkar den kollektiva enheten.