Fråga:
Det är påbjudet inom Islam att när vattnen inte finns tillgängligt måste man istället för wotho’ (tvagning) och ghosl (tvättning) utföra tayammum på marken/jorden etc. Men hur kan tayammum utföras på jord, när alla typer av bakterier finns i den? Och de kan ju överföras till oss genom jorden?
Svar:
Det har genom medicinska vetenskaper bevisats att ren och förorenad jord är säker från bakterier och de flesta bakterier kan inte överleva i jorden. Skälet till att jord är så beskyddande är för att väldigt små levande organismer finns i jorden som fungerar som dödliga fiender för skadliga bakterier. I en död kropp finns det till exempel miljoners miljarder bakterier, och då kroppen begravs i jorden, börjar omedelbart dessa små levande organismer att bryta ned kroppen och mycket snart kommer de att besegra armén av bakterier och utplåna dem helt.
Därför har, tvärtemot vad folk tror, ren och förorenad jord inte några bakterier och således fungerar den som en viktig fiende för bakterierna och förr eller senare förintar jorden dem.
Med detta i åtanke verkar det som om detta, då vatten inte finns tillgängligt och Islam påbjuder utförandet av tayammum på jord, sker enligt den medicinska vetenskapens upptäckter.
En grundläggande punkt att notera när det gäller detta, är att det i Koranversen om tayammum betonas att marken är ren. Det står följande:
”Och (om) ni inte finner vatten, skall ni ta ren jord och stryka över ansikte och händer.” (Den heliga Koranen 4:43)
Med avseende på denna religiösa befallning, framför de heliga Imamerna(A) i sina återberättelser att marken skall vara ren, oförorenad och frisk. I boken Wasael al-Shia har Imam Sadiq(A) citerat följande:
”Utför inte tayammum på sådana platser, såsom farleder, där människor ständigt passerar förbi.”
Denna betoning finns eftersom det generellt sätt finns en möjlighet till att sådana platser kan vara mer förorenade, men de platser där människor inte passerar igenom förblir i allmänhet rena och oförorenade.