Fråga:
Vad säger islam om hur vi ska betrakta icke muslimer. Är en icke muslim fördömd till helvetet. Kan vi applicera våra regler på ickemuslimer någonsin, t ex fördöma en icke muslim och t ex kristen som äger en hund och inta en negativ attityd gentemot dessa då deras hem pga hunden t ex kan antas vara najjis osv? Eller att de går klädda oislamiskt? ws
Svar:
I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
Salam till er båda
All tacksamhet och lovprisande hör till Gud som skänkt oss förmågan att fundera, fråga och resonera!
Denna fråga är egentligen flera frågor i en där var och ett av dessa har sitt eget svar.
T.ex. så likvärderas inte kristna med icke-troende i Islam. Ahl al-Kitab (Bokens folk) som det kallas innefattar bl.a. judar och kristna och dessa ingår inte i samma grupp som icke-troende då de faktiskt tror på Gud till skillnad från de sistnämnda. Bokens folk anses inte vara najis (orena) som icke-troende och redan där skiljer sig de praktiska fiqh (rättslära) relaterade reglerna åt.
Gällande Ahl al-Kitab så finns det två fall – antingen lever de i ett Islamiskt land eller i ett icke-Islamiskt. I våra muslimska länder har vi exempelvis kristna och även judar som tillhör den nationen och levt i landet sen århundranden tillbaka. Dessa har förstås sina egna rättigheter och har rätt att praktisera sin religion även om landet för övrigt är Islamiskt. Det de däremot inte får göra är att sprida och propagera för sin lära bland muslimer och detta för att det inte ska skapas förvirring och splittring.
I frågan om alla andra än muslimer skulle automatiskt hamna i helvetet så är svaret nej eftersom varje fall beror av sina specifika omständigheter. Frågor som om den som inte blivit muslim har haft tillgång och nåtts och fått kännedom om den sanna tron eller inte, om denne själv kommit till korta för att söka sanningen eller om han/hon verkligen försökt men ändå inte funnit, om denne haft förmågan att klarsynt resonera eller om han/hon varit under inflytandet av den stora massan, om denne vägrat eller fientligt motsatt sig att se sanningen eller bara inte kunnat se det samt liknande frågor är aktuella i ett sådant avgörande som givetvis är upp till Gud som vet om allt som rör sig i människans inre i Sitt Allvetande och Allmakt. Var och ett av dessa fall kan alltså ha en egen specifk utgång som skiljer sig från övriga.
Dock, när det kommer till oss muslimers beteende och uppförande gentemot andra människor så finns det en underbar hadith (återberättelse) från Imam Ali(A) som lyder:
”Människorna är (ett av) två ting (i relation till dig); antingen din broder i tron eller din jämlike i skapelsen!”
Denna verkligt vackra och djupa hadith innehåller ett mycket vackert budskap och sätter egentligen ramarna för hur man ska förhålla sig till sina medmänniskor. Imamen(A) menar alltså oavsett vem medmänniskan är så rör det sig ändå om ett av två fall – antingen är persone ett syskon i tron och delar tro med en själv och om inte så är fallet så är det en like i skapelsen som delar samma grund med en själv, nämligen att vara människa! Detta sätter även riktlinjerna för hur man ska se på andra människor. Vi har alltid något gemensamt med varandra – minst så har vi vår mänsklighet gemensamt oavsett hur mycket vi än må skilja oss i ideologier etc!
I praktiken så skiljer sig vår levnadssätt som muslimer åt och har sina specifikationer så som andras levnadssätt har sina egna. I vårt beteende måste vi alltid se till att vår tro inte kommer till skada. I praktiska frågor så som att ha hund hemma, äta griskött eller i fråga om mahram och icke-mahram (relationer mellan orelaterade män och kvinnor) m.m. så har vi våra regler och ramar och som vi behöver hålla oss inom och så länge dessa inte överskrids i vår relation till andra så är det inga problem.
När det kommer till beteende och uppförande gentemot andra så har vårt beteende, moral och uppförande kraften att både närma andra sanningens stig och att avlägsna de från den. Vi har många återberättelse där folk har blivit muslimer genom att se vår heliga Profets(S) och Imamers(A) uppförande och moral mot sig själva, andra och även gentemot fiender. Om vi ser efter så har den goda moralen och uppförandet varit ett av de främsta elementen till människors vägledning. En muslim blir ju tagen för sina gärningar som för andra ses och antas som Islams lära så vi muslimer behöver i vårt uppförande och beteende och genom våra handlingar personifiera Islam och visa andra vår tro och så som Ahl al-Bait(A) uppmanat oss: ”Förmedla och kalla till vår lära genom era handlingar snarare än ord!”
Slutligen så kan man få ett tydligare förståelse för hur viktigt moral och beteende är i Guds ord som beskriver den heliga Profeten(S) enligt följande:
”Du är sannerligen av hög moral och uppförande” (den heliga Kroanen 68:4)
Vi hoppas att detta helhetssvar besvarar er fråga och hjälper er på vägen att söka mer kunskap inom frågan inshaAllah!
Må Gud vägleda, stärka och välsigna er systrar och oss alla till att i följet av Hans älskade Profet(S) och Ahl al-Bait(A) vara av hög moral och handla utefter vår vackra tro i alla lägen inshaAllah!
Inkludera oss i era böner kära systrar
Den Väntades Vänner