Fråga: Varför betraktas en icke-troende som oren?
Svar: Gud säger i den heliga koranen:
…يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّمَا الْمُشْرِكُونَ نَجَسٌ
TROENDE! De som sätter medhjälpare vid Guds sida är orena [på grund av sin avgudadyrkan]! … (den heliga Koranen, 9:28)
Denna vers förklarar tydligt att de som dyrkar andra än Gud betraktas som orena. Inom islamisk juridik (fiqh) betraktas även en icke troende som kroppsligt eller rituellt oren. Genom detta utlåtande varnas muslimerna från att påverkas av denna orenhet och därför rekommenderas att vara försiktiga i deras relationer med dessa människor.
Det är samtidigt viktigt att förstå att de troende är ålagda att följa Guds ord oavsett om orsakerna bakom olika dekret kan förklaras med hjälp av vetenskap eller inte.
Den andliga ”orenheten” som det talas om när frågan om förnekelse eller avgudadyrkan berörs, handlar om att människan ännu inte kommit till insikt med eller fullt ut lever efter faktumet att källan till allt är Allah(SWT). Den rena ursprungliga tron det talas om här kallas ”tawhid” på arabiska och betyder att erkänna Guds absoluta enhet i alla avseenden – Han är den enda skaparen, den enda som ska dyrkas, och det finns ingen som liknar Honom eller som delar Hans makt.
I Koranen finns en kort sura, sura al-Ikhlas (sura 112), som också bär namnet ”uppriktighet” (eller ren avsikt) och sammanfattar begreppet om tawhid genom att beskriva Guds enhet, evighet och oberoende, vilket är kärnan i ikhlas – att ha en ren och uppriktig förståelse och tro på Guds unika väsen.
Det som skiljer en icke troende person eller avgudadyrkare från en troende är just frågan om tawhid och ikhlas. Ikhlas är ett sätt att skydda tron mot shirk (att tillskriva Gud partner eller jämlikar). Den som har ikhlas är medveten om att alla handlingar endast bör utföras för Gud och ingen annan, vilket är ett uttryck för tawhid i det dagliga livet.
När avsikten bakom en handling inte är fri från jaget kan den därför inte anses vara helt ren och således inte betraktas som fri från orenhet. En icke troende person kan göra en till synes osjälvisk handling men så länge Gud inte finns med i ekvationen så kan ingen handling vara fri från jagets inflytande. Att ge till andra är i sig en handling som medför att människan mår bra och känner glädje och ro i själen. Så utan Gud blir det en handling som gör att hon mår bra men den är inte fri från osjälviskhet eller dyrkan av jaget.