Inom islam betraktas polyteism (shirk) som en allvarlig överträdelse som innebär att tillskriva någon eller något en del av Guds exklusiva rättigheter och egenskaper. Shirk står i direkt konflikt med tawhid, tron på Guds enhet, vilket är den mest centrala doktrinen inom islam. Det betraktas som den främsta av synder, såsom nämnts på fleratlet platser i den heliga koranen, däribland följande verser:
”Gud förlåter inte att man sätter någon vid Hans sida, men Han förlåter den som Han vill andra [synder] än denna. Och den som sätter någon vid Guds sida begår en ofantlig synd.” (Koranen, 4:48)
”Gud förlåter inte att man sätter någon vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill andra [synder] än denna. Den som sätter någon vid Guds sida har gått alltför långt bort från [den rätta] vägen.” (Koranen 4:116)
Shirk kan delas in i två kategorier:
Större shirk (shirk al-akbar): Detta innebär att dyrka någon vid sidan av Gud eller tro på andra gudar tillsammans med Gud. Det leder till uteslutning från Guds förlåtelse och ett permanent straff i helvetet enligt Koranen 5:72:
De som säger: ”Gud är Kristus, Marias son” förnekar sanningen; Kristus sade [själv]: ”Israeliter! Dyrka Gud, min Herre och er Herre.” Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För [dessa] syndare finns ingen hjälpare.
Mindre shirk (shirk al-asghar): Detta kan inkludera handlingar som utförs med ett motiv att imponera på andra snarare än på Gud, som t.ex. riya (skrytsamhet).
Inom islamisk mysticism förkastar den ultimata enheten mellan Gud och skapelsen varje uppfattning om dualism. Alla fenomen ses som manifestationer av Gud, och allt utanför Gud är i grunden en illusion eller beroende av Honom. Detta betonar att förståelsen för tawhid i praktiken innebär att upplösa sitt ego och uppnå enhet med Gud. Shirk, enligt denna syn, kan då exempelvis handla om att låta sitt ego eller världsliga intressen komma emellan människan och Gud.