Fråga:
Värför faller Shia ned med huvuden på en Turbah?
Svar:
”Lova och prisa därför din Herre och fall ned på ditt ansikte tillsammans med de andra som faller ned inför Honom i tillbedjan” (Den heliga Koranen 15:98)
Shia-muslimerna föredrar att falla ner med sina huvuden på en liten platta jord, som kallas Turbah, som vanligtvis tillverkas av lera från Karbala i Irak.
Enligt Shi’ah Ja’fari fiqh – som är en av de fem huvudsakliga lagskolorna i Islam – måste nerfallelse i bönen förrättas på ren jord eller vad som växer i den, förutsatt att det inte är något som äts eller används som klädesplagg. Detta inkluderar damm, sten, sand och gräs, förutsatt att det inte är ett mineral. Nerfallning på papper är tillåtet, eftersom det är tillverkat av ett material som växer på jorden, medan det inte är tillåtet på klädesplagg och mattor.
De juridiska lärda inom alla Sunni lagskolor instämmer angående giltigheten av nerfallelse på jord och det som växer på jorden.
Gjorde Profeten(S) och hans följeslagare detta?
Att be på jorden var med visshet Profetens(S) och hans följeslagares sed. Abu Sa’id al-Khudri berättade: Jag såg Allahs apostel falla ner (med pannan) på lera och vatten och jag såg lermärket på hans panna [1].
Anas bin Malik berättade: Vi brukade be med Profeten när det var stekhett, och om någon av oss inte kunde lägga ner sitt ansikte på jorden (pga hettan), brukade vi sprida våra klädesplagg över marken och falla ner (med pannan) över kläderna [2].
Enligt denna hadith var det endast i undantagsfall som Profeten(S) och hans följeslagare föll ner (med pannan) på klädesplagg.
Profeten(S) brukade också ha en Khumra som han föll ner med pannan på. Maymuna berättade: Allahs apostel brukade be på en Khumra [3].
Enligt al-Shawkani, en känd lärd Sunni, har mer än tio av Profetens(S) följeslagare rapporterat i traditioner om Profetens(S) nerfallelse (med pannan) på en Khumrah. Och han listar alla Sunni källor som nertecknat dessa traditioner, till dessa hör bl.a Sahih Muslim, Sahih al-Tirmidhi, Sunan Abu Dawud, Sunan al-Nasa’i och många andra [4].
Så vad är en khumrah?
En small matta tillräckligt stor för ansiktet och händerna att falla ner på under bönen [5].
Ibn al-’Athir, en annan berömd lärd Sunni, skriver i Jami al-’Usul:
“Khumra är liksom det som Shi’ah i vår tid faller ned (med pannan) på” [6].
“Khumra är en small matta som är tillverkad av palmfibrer eller något annat material…. Och det är likt det som Shi’ah använder för att falla ner (med pannan) på” [7].
Men varför Karbalas jord?
De speciella karaktären av Karbalas jord var kända och de uppmärksammades både under Profetens(S) levnadstid såväl som efter hands död:
Umm Salama säger: Jag såg Husayn (a) sitta på sin farfars, Profetens(S), knä och Profeten hade ett rött stenblock i handen. Han kysste sanden och grät. Jag frågade honom vad jorden var för något. Profeten(S) sade: “Gabriel har informerat mig att min son, Husayn, kommer att bli mördad i Irak. Han har hämtat denna sand för mig från det landet. Jag gråter för det lidande som Imam Hossein(A) kommer att utsättas för.” Sedan gav Profeten(S) jorden till Umm Salama och sa till henne: “När du ser denna jord förvandlas till blod, vet du att min Hossein har blivit slaktad.” Umm Salama behöll jorden i en flaska och övervakade denständigt, ända tills hon på Ashura, 10 Muharram 61 A.H såg att den hade förvandlats till blod. Då visste hon att Imam Hossein(A) hade blivit en martyr [8][9][10][11][12].
Imam Ali(A), passerade Karbala efter slaget vid Siffin. Han tog en handfull av jorden och utropade: ‘Ah, ah, på denna plats kommer några män att dödas, och de kommer att komma till Paradiset utan räkenskap’ [13]!
Varför är det obligatoriskt att falla ner med pannan på (bränd) lera från Karbala?
Det är det inte! Men Shi’ah föredrar att falla ner (med pannan) på jord från Karbala pga den stora betydelse som Profeten(S) och Imamerna från hans Familj (Ahl al-Bait) fäste vid den. Efter Imam Hossein(A)martyrskap, plockade hans son Imam Sajjad(A) upp lite jord från marken, förklarade den helig, och behöll den i en väska. Imamerna (a) brukade falla ner (med pannan) på den (jorden) och göra en tasbih av den, och reciterade hyllningar till Allah på den [14].
De uppmuntrade också Shi’ah att falla ner (med pannan) på den jorden, med insikten om att det inte var obligatoriskt, utan att det gav större belöning. Imamerna(A) insisterade att man måste falla ner (på pannan) inför Allah endast på ren jord och att det var att föredra om det utfördes på Karbalas jord [15][16].
Shi’ah har länge behållit denna jord. Inför rädsla att det skulle vanhelgas, har de knådat jorden till att forma små plattor ellre delar, som nu kallas mohr eller Turbah. Under bönen faller vi ner (med pannan) på dem, inte som en obligatorisk gärning, utan med insikten om dess speciella karaktär. Annars, när vi inte har någon tillgång till en sådan platta, ber vi på ren jord, eller något som har sitt ursprung i jorden.
Det är synd att vissa människor illvilligt insisterar på att Shi’ah dyrkar stenar eller att de dyrkar Imam Hossein(A). Sanningen är den att vi dyrkar endast Allah genom att falla ner (med pannan) på Turbah inte till den. Och vi dyrkar aldrig Imam Hossein(A), Imam Ali(A), eller Profeten Mohammad(S). Vi dyrkar endast Allah(SWT), och det är i enlighet med Allahs vilja att vi faller ned (med pannan) endast på ren jord.
Sammanfattning
Detta är anledningen till varför Shiamuslimer bär på små turba, vanligtvis gjorda av Karbalas jord, vilket ger de möjligheten att sätta pannan mot denna högt rekommenderade objekt och att följa Profetens(S) sunnah.
Fotnoter:
[1] Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 12, nr. 798; vol. 3, bok 33, nr. 244[2] Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 2, bok 22, nr. 299
[3] Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 378
[4] Al-Shawkani, Nayl al-Awtar , Kapitlet om nerfallelse (med pannan) på Khumrah, vol. 2, s. 128
[5] Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 376 (förklarad av översättaren i parentesen)
[6] Ibn al-’Athir, Jami’ al-Usul, (Cairo, 1969), vol. 5, s. 467
[7] Talkhis al-Sihah, p. 81
[8] Al-Hakim, al-Mustadrak, vol. 4, s. 398
[9] Al-Dhahabi, Siyar a`lam al-nubala’, vol. 3, s. 194
[10] Ibn Kathir, al-Bidayah wa’l-nihayah, vol. 6, s. 230
[11] Al-Suyuti, Khasa’is al-kubra, vol. 2, s. 450; Jam` al-Jawami, vol. 1, s. 26
[12] Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 346
[13] Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 348
[14] Ibn Shahr Ashub, al-Manaqib, vol. 2, s. 251
[15] Al-Tusi, Misbah al-Mutahajjad, s. 511
[16] Al-Saduq, Man la yahduruhu’l faqih, vol. 1, s. 174