Den sista Profeten

Året var 570 e. Kr. när den sista Profeten(S) föddes i den lilla byn Quraish, i staden Mecka. Några månader innan födelsen hade hans far, Abdullah(RA) ibn Abdel Mutalib(RA) avlidit och vid sexårsåldern blev Profeten föräldralös. Redan som ung omkom hans mor, Amina(RA), av en svår sjukdom. Det dröjde inte länge när även hans farfar lämnade jorden och med ett krossat hjärta flyttade Profeten hem till sin farbror Abu Talib(RA) där han blev väl omhändertagen. Profeten var analfabet då han aldrig fick chansen att lära sig skriva och läsa.

Vid 25-årsåldern fick Mohammad(S) i uppdrag av Khadija(RA) (en rik affärskvinna) att åka till Sham[1] och ta hand om affärer. När han återvände hem med vinsten frågade hon de anställda, som hon hade sänt med honom, hur han hade skött sig och de sa inget ont om Mohammad(S) snarare tvärtom. Att han var en sann och uppriktig person som aldrig bedrog eller lurade någon.

Imponerad av hans karaktär beslöt sig Khadija att gifta sig med honom, detta trots att hon var 15 år äldre än honom. Hon kom att spela en viktig roll i Profetens liv, hon blev den första kvinnan som accepterade Islam. Hon var en exemplarisk fru som alltid ställde upp för sin man i gott och ont, må Allah(SWT) vara nöjd med henne.

Tiden gick och när Profeten Mohammad(S) nådde runt 40-års åldern fick han sin uppenbarelse i Hira-grottan. Grottan som låg i Mecka var ett ställe som Profeten ofta vände sig till när han i lugn och ro satt och filosofera kring de väsentliga frågorna. Vid uppenbarelsen kom ängeln Gabriel(A) med den första versen ”Iqra”; ”Recitera!” Ängeln tog Profeten i sin famn och sa följande:

”Recitera!, i din Herres namn, som skapat, som skapat människan av stelnat blod. Recitera! Ty din Herre är den nådigaste, Han, som undervisat med pennan, som undervisat människan om vad hon ej visste.” (Den heliga Koranen 96:1)

Meckaborna var mycket medvetna om Profetens ädla egenskaper, han var känd för att vara den pålitlige (Al-Amin) och den sanne (Al-Sadiq). Han var en stark och målmedveten människa som alltid gjorde det rätta. Hela sitt liv varken festade eller drack och höll sig långt ifrån avgudadyrkan.


[1] Omfattar Jordanien, Syrien, Libanon, Palestina