Gud och världen

Tawhid ur en världslig syn omfattar enhetlighet, sammanhållning och harmonin mellan alla delar av universum. Eftersom systemet av skapandet är ett, och allt i det är relaterat till samma ursprung och källa, samtidigt som det inte finns någon mängd av gudar eller skapare, och eftersom alla beståndsdelar i världen är en del av samma helhet, och att alla delar utgör en enhet (de är delar av en helhet) har de därför en och samma inriktning;

”[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] – ser du någon spricka.” (Den heliga Koranen 67:3)

”Har de inte ägnat någon eftertanke åt [allt som visar att] Gud inte har skapat himlarna och jorden och allt däremellan utan en plan och ett syfte och att en slutpunkt är fastställd [för allt]? Men många människor förnekar att de [en dag] skall möta sin Herre!” (Den heliga Koranen 30:8)
Enligt detta synsätt, är universum ett dynamiskt system som en husvagn där alla resenärer är kopplade till varandra, likt de stora och små delarna av en maskin, som arbetar tillsammans mot ett och samma mål och syfte. Funktionen och meningen med varje del är beroende på den position det intar i denna organiska helhet. I denna dynamiska och evolutionära kurs, uppfyller alla delar sin del i systemet, likt en ömsesidig relation. Varje del bidrar till en väl fungerande funktion för andra delar och är både nödvändig för andra samt i sig själv. Varje form av fel, stopp eller avvikelse i funktion i någon av de delar, är tillräckligt för att rubba eller bryta hela harmonin i systemet. Således ger detta upphov till ett inriktat system av djup innebörd som förenar alla delar.

Tawhid innebär också förekomsten av ett syfte i skapandet, allt är uppbyggt på noggrann, organiserad samordning och beräkningar. Det finns ”själ” och mening i varje enskild del, eftersom det är ett verk av en klok skapare. Det finns därför, ett syfte och mening med hela universum, en mening och ett syfte som är märkbar i några av dess delar:

”VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns däremellan för ros skull.” (Den heliga Koranen 21:16)

Kort sagt, allt skapande är varken meningslöst eller ett absurt fenomen, utan det kan liknas vid en maskin som konstruerats och tagits i drift för vissa specifika ändamål. Vi må fråga vad detta syfte är, men inte vad det är till för. Liksom en meningsfull dikt, vars mening kan förstås genom att tänka över den lite, går det även att upptäcka syfte med allt det skapade genom eftertanke och reflektion, och det bör inte ses som en ”påhittad” berättelse, full av sagor, som saknar innebörd.
Dessutom omfattar Tawhid också underkastelse av alla varelser i universum till Gud, ingenting i den här samlingen är av egen vilja eller i motstånd mot Hans vilja. De lagar som håller uppe denna värld och allt som lyder under dessa lagar, är i fullständig underkastelse till den gudomliga viljan och befallningen. Därför finns den inga lagar i naturen som på något sätt förnekar förekomsten av Gud, som är dess Upprätthållare och Källa:

”Ingen av de varelser [som befolkar] himlarna och jorden kan nalkas den Nåderike annat än som [Hans] tjänare;” (Den heliga Koranen 19:93)

”Och de säger: ”Gud har avlat en son.” Stor är Han i Sin härlighet! Nej, allt i himlarna och på jorden tillhör Honom och allt böjer sig för Hans vilja.” (Den heliga Koranen 2:116)
Och även:
”Och hade Vi velat kunde Vi ha skapat dem [utan rörelseförmåga,] var och en på sin plats, så att de varken kunde gå framåt eller tillbaka.” (Den heliga Koranen 39:67)