Han föddes som Mohammad Sadr al-Din(RA-Rahemah-o Allah-må Gud vare honom nådig), son till Khwajah Ibrahim Qawami(RA), i Shiraz, Iran 979 e.H. (efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina). Då föräldrarna kallade honom för Sadra och han senare i livet fick titeln Mollah (storslagen vetenskapsman) vart han istället känd som Mollah Sadra. Han var son till en utomordentligt kunnig politiker som också var starkt religiös, hans fader var nämligen minister till den regerande över regionen Fars (Persien). Han var enda barnet och resultatet av sin faders många böner om att beviljas sin önskan att få en arvtagare. Sadra var väldigt intellektuell, energisk, strikt samt nyfiken som pojke och bemästrade alla sina lektioner som relaterades till persisk och arabisk litteratur men även konsten av kalligrafi under en extremt kort period.
Då Esfehan 1006 e.H valdes till Safavid dynastins huvudstad flyttade han dit för fortsatta studier men återvände tillbaka till Shiraz år 1010 e.H och ärvde mycket mark och välstånd efter sin faders bortgång. Två av de som han studerade under var Sheikh Baha al-Din ’Ameli(RA) och Mir Damad(RA). I Shiraz började Mollah Sadra(RA) lära ut filosofi till elever från alla världens kanter. Han var väldigt originell och kreativ, till den grad att han hade nya innovativa tankar och idéer som fick de filosofer vars motton var blint följe av sina föregångare att bli argsinta. Det ledde till att han offentligt kränktes, förödmjukades och behandlades dåligt utav dem väldigt ofta. Han lämnade sin hemstad och flyttade till en by vid utkanterna av Qom vid namn Kahak. En oerhörd tid av depression och spirituell kollaps fick Mollah Sadra(RA) att sluta lära ut.
Så som han har informerat i sin magnifika boks, al-Asfar, introduktion var den tiden mest avgörande för hans insikt. Han började leva ett asketiskt liv i dyrkan och avhållan (från mat/dryck/etc.) så att han tog sig upp igenom de olika nivåerna av Rohaniyyah (spiritualitet) och Irfan (mysticism). Denna period i hans liv anses vara den gyllene tiden för honom ur ett spirituellt perspektiv. Trots sin tunga sorg och depression lyckades han nå den nivå att hans hjärtas ögon synade de dolda filosofiska verkligheterna. Denna framgång fulländade hans skolas filosofiska tankesätt. Upphörandet av hans utlärande och skrivande fortsatte ända tills hans (nafs al-mutma’inna) beordrade honom att återvända till samhället och påbörja skrivandet och utlärandet ännu en gång. Han hade hållit sig borta från samhället i tystnad i cirka fem år men då han åter igen började skrev han sin storslagna bok, al-Asfar, som är en filosofisk encyklopedi, och förklarade begreppet existens lite smått.
Han fick allt som allt fem barn varav tre var döttrar som alla tre gifte sig med några av hans studenter och blev också själva ökända som filosofer, poeter, vetenskapsmän. Hans äldsta dotter, Umm Kulthum(RA), var en anständig gudadyrkarinna, samt forskarinna och poet, liknande var det med hans två andra döttrar, Zubaydah(RA) och Ma’soomah(RA).
Omkring 1040 e.H återvände Mollah Sadra(RA), enligt många p.g.a inbjudan från regenten över Fars, Allah Werdi Khan(RA), till Shiraz. Då Allah Werdi Khan(RA) hade slutfört byggandet av skolan som hans fader, Imam Qoli Khan(RA), hade startat och förberett för läror i filosofi, erbjöd han till honom positionen av vetenskaplig handledare. Mollah Sadra(RA) lärde även ut filosofi, tolkning och al-hadith (återberättelser) och tränade ett fåtal studenter där. Det förstås av hans bok ”Se Asl” (tre pelare) att han attackerades av sin stads vetenskapsmän då han var extremt kritisk mot sin tids rättslärda, filosofer, teologer och fysiker. Däremot fick attackerna denna gång positiv moteffekt, där han hade växt sig starkare och bestämde sig för att bekämpa deras nedtryckningar och skapa, introducera samt kvarhålla sin egna filosofiska lära.
Trots det ständiga resandet och det femåriga avbrottet skrev Mollah Sadra(RA) väldigt många storslagna verk, vilka några få bland dem är al-Mabda’ wa’l-Ma’ad(Början och Slutet), Huduth al-’Alam(Alltets Syften), Iqad al-Na’imin, al-mizaj(Kontroll), mutashabihat al-Qur’an(Koranens Enigmatiska Bud). Mollah Sarda(RA) hade sådana magnifika studenter som Mohammad Faydh Kashani(RA) vilken också blev hans svärson, den ökände poeten ”Fayyadh” Lahiji(RA) och Mollah Hossein Tonnekaboni(RA).
Mollah Sadra(RA) vandrade konstant till fots ända till Mecka, Arabien för att besöka Ka’ba. Han uträttade jämt och ständigt, både hajj at-tamatto’ (obligatorisk pilgrimsfärd till Mecka) och hajj al-’omra (rekommenderat pilgrimsfärd till Mecka) till fots, vilket är extremt krävande att göra. Han fortsatte med sitt asketiska levnadssätt och lyckades utföra sju hajj at-tamatto’, som sker en gång per år. Under det sjunde försöket att vandra från Iran ända till den Arabiska halvön för att besöka Ka’ba(Guds Hus) i Mecka blev han sjuk då han befann sig i staden Basra, Irak. Hans bortgång anlände och tog honom ifrån denna värld för de vars hjärtan var besatta av den att kvarstanna.
Enligt allmän uppfattning skall hans bortgång ha varit 1050 e.H medan enligt sin egen dotterson ’Ilm al-Hodas(RA), som var utav stjärnorna i kunskapens himmel av sin tid och son till Allamah Faydh Kashani(RA), noteringar står det att han egentligen dog fem år innan, alltså 1045 e.H. Det abrupta avbrottet på några av hans verk som Korantolkningen och Sharh-e Usul-e Kafi (den tillräckliga principens tolkning), som är titeln på hans tolkning av den största hadith(återberättelse) kollektionen inom shialäran samlad av Mohaddith(hadithsamlare) Kulayni(RA), 1044 e.H är stora bevismaterial som bekräftar detta påstående.
Mollah Mohammad Sadr al-Din(RA) dog i Basra, Irak men hans lik fördes vidare till Najaf där han begravdes på den vänstra sidan av Imam Alis(A) heliga viloplats, enligt sitt dotterbarn ’Ilm al-Hoda(RA).