Abu Hamzah återberättar från Imam Baqir(A) att Profeten Adam(A) beordrade Abel och Kain att ge en uppoffring. Abel var en fribonde med djur och Kain var en jordbrukare. Abel kom med en av sina bästa tjurar för att offra det och Kain valde en samling av de värsta odlingarna hos honom. Abels uppoffring accepterades medan Kains uppoffring inte accepterades. Gud har talat om deras berättelse i den Heliga Koranen:
”LÅT DEM höra berättelsen om Adams två söner, så som allt verkligen gick till – de bar fram var sitt offer [till Gud] och den enes [offer] togs nådigt emot men inte den andres.” (Den heliga Koranen 5:27)
Sedan sade Satan till Kain: ”Abels uppoffring accepterades men inte din. Om du låter honom leva så kommer hans avkommor i framtiden att skryta om detta för dina avkommor.” Så Kain dödade Abel.
När Kain återvände till Profeten Adam(A) så frågade han: ”Vart är Abel?” Kain svarade: ”Jag vet inte! Du skickade inte mig som hans beskyddare!”
Profeten Adam(A) gick för att leta efter Abel och hittade hans kropp. Han grät över honom i 40 nätter. Sedan bad Adam(A) Gud att skänka honom en son. Han fick en son och kallade honom Hibbat Allah (Guds gåva).
Profeten Adam(A) tyckte om honom väldigt mycket. När tiden för hans profetskap närmade sig sitt slut uppenbarade Gud för Adam: ”O Adam! Tiden för din profetskap börjar närma sig sitt slut och din tid har passerat. Nu ska du överlåta kunskapen som finns hos dig, med tron, de Stora Namnen och ärvandet av profetskapet bland dina avkommor. Ge de till din son Hibbat Allah”.
När Hibbat Allah begravde Adam så kom Kain till honom och sade: ”Jag såg att Adam skänkte sin kunskap till dig och inte till mig. Och det var den kunskapen som din bror Abel bad med så att hans offergåva accepterades. Jag dödade honom för att förhindra honom från att ha avkommor som ståtar sig inför mina avkommor med orden om att de är söner till han vars offergåva accepterades och ni är söner till han vars offergåva inte accepterades.”
Historien om Adams(A) söner innehåller värdefulla lektioner för oss. Vanligtvis i våra liv är vi tvungna att offra våra tillhörigheter till värdefullare saker, men ibland sjunker vi in i det dagliga livets rutiner att vi glömmer bort våra värdefulla saker. Vid en tid var vår bästa tid och rikedomar hängivna till Älskaren, men nu har vi antingen bytt älskare eller våra värderingar…”
(Ett utdrag från boken ”Kamal al-Din” av Sheikh Saduq.)