Ursprunget och upphovet till tron på evigt liv och det andra livet är först och främst uppenbarelsen från Gud vilka mänskligheten har fått av hans budbärare.
När människan lär känna Gud och tror på sanningen i profeternas budskap och inser att det som de framförde är uppenbarelsen från Gud, för att vi inte ska synda, kommer hon att tro på Återuppståndelsens Dag och evigt liv, vilket enligt alla profeter är den mest betydelsefulla principen efter monoteismens princip.
Åena sidan beror människas tro på livet efter detta på hans övertygelse och tro på profetians principer och även på hans tro på sanningen i profeternas budskap. Å andra sidan beror den på människans kunskap i allmänhet och graden av korrekthet och logik i ens uppfattning av den Sista Domen.
Förutom Guds uppenbarelsen framförda till människorna av Hans Budbärare, så finns det andra tecken och bevis för tro på Återuppståndelsen, vilka är resultatet av människans mentala, logiska och vetenskapliga ansträngningar. De bekräftar sanningen i profeternas budskap angående den Sista Domen. Dessa bevis och tecken är:
1. Sättet att lära känna Gud.
2. Sättet att lära känna universium.
3. Sättet att lära känna människans själ.
Vi fäster här inget avseende vid de sätt som kräver serier av filosofiska och vetenskapliga resonemang. Vi kommer att diskutera detta ämne huvudsakligen med utgångspunkt från uppenbarelserna och profetians principer.
Följande rubriker krävs för att kunna diskutera det eviga livets problem ur islamisk ståndpunkt.
1. Dödens beskaffenhet.
2. Livet efter döden.
3. Skärselden.
4. Domedagen.
5. Sambandet mellan denna världen och nästa.
6. Människans gärningar och förvärv är eviga och odödliga.
7. Likheterna och olikheterna mellan livet i denna världen och livet i nästa värld.
8. Koranens argument och bevis för den andra världen.
9. Guds rättvisa.
10. Guds vishet.