Owais Qarani (RA- Rahemah-o- Allah-Gud vare honom nådig))hade bara en enda önskan och det var att en gång få se Profeten(S– Salla Allah-o alayh wa aleh-frid vare med honom och hans hushåll) med egna ögon. Han såg ofta Profeten(S) i sina drömmar. Dagarna gick och han vaktade sina kameler och tänkte hela tiden på Allah (SWT subhanah-o wa taala- glorifierad och upphöjd äro Han). Medina den benådade staden, dit han ville gå var långt borta. Men framför allt hade han en gammal mor som inte ville vara skild från honom.
En dag gick hans önskan i uppfyllelse. Hans mor kände hur stark hans längtan var och sade själv till honom att gå. Glad och fri som en fågel, begav han sig till Medina. Hela vägen tänkte han på Profeten(S). Så snart han nådde Medina frågade han efter vägen till Profetens(S) hus.
Snart stod han vid dörren till sin älskade väns hus. Som han hade lärt sig så knackade han på dörren och skickade hälsning till dem som var i huset. Umm Salamah (Profeten Mohammads(S) hustru) frågade honom vem han var och han svarade: ” Owais från Qaran.”
Umm Salamah hade hört Profeten(S) tala om honom. Men Profeten(S) var inte hemma. Sorgsenhetens skugga drog hans ansikte. Han kunde inte vänta längre. Han hade lovat sin mor att inte vara borta länge och med tungt hjärta begav han sig till Yemen.
När Profeten(S) återvände från sin resa så sade han med sådan glädje, som man känner när man hittat en förlorad vän:” Jag känner doften av min vän, min avhållne vän från Qaran”. Men han fann att hans trogne vän hade bevisat att han var en sann muslim, vänlig och omtänksam mot sin mor och en som håller vad han lovar. Trots att de aldrig träffade varandra så räknas Owais Qarani(RA) som en av följeslagarna. Deras mötesplats var drömmarnas underbara värld. Profeten(S) sade: ”Du är i Yemen och ändå är du nära mig; du är nära mig trots att du är i Yemen:”
Syskon, källa till dessa fyra berättelser är tagna från: Boken al-Islam dini (Islam är min tro)