As-Salam Aleikom Wa Rahmatullah Wa Barakatu
Jag heter Nina ,och vill dela med mig om min väg till islam.
Det började egentligen när jag var liten, minns att jag som 8-9 åring brukade prata med Gud. Talade om vad jag hade gjort, tackade Honom och berättade mina önskningar. Han var en del av mitt liv och tyckte mycket om våra stunder tillsammans.
Fortsatte med det i flera år, så att konfirmeras som 14-åring var en självklarhet för mig.
Men det blev en besvikelse, kände inte igen ”min” Gud med den Gud prästen talade om. Att Gud hade en son lät så fel för mig, treenigheten kunde jag aldrig ta till mig, så jag slutade helt enkelt att tro och lämnade våra samtal.
Några år senare träffade jag min nuvarande man. Han var muslim, men inte så praktiserande. Vi talade om Gud och islams syn på Gud.
När jag var 18 år gifte vi oss, och jag sa min shahada (trosbekännelse) i Iran. Mest av praktiska skäl och inte så mycket på det själsliga planet.
Flera år senare hamnade jag på ett forum där många muslimer, kristna och ateister diskuterat religion. Märkte att jag mer och mer började försvara islam, och ju mer fakta jag sökte desto mer passionerad blev jag. kändes som alla pusselbitar föll på plats, och att jag återvände till den Gud som jag som barn kände och som jag så länge hade försummat. Jag lärde känna budskapet som Profeter i alla tider förespråkat, att det finns bara En Allsmäktig Gud värdig att dyrka.
Jag lärde mig att be för första gången och kände en underbar varm känsla i hela kroppen, tårarna forsade ner och jag ville aldrig resa mig från sujood.
Tog min shahada igen, men denna gång med övertygelsen att det inte finns någon Gud utom Gud och Mohammad är Hans Sändebud.
Har nu varit muslim i två år, alhamdulillah! Det har förändrat mig som person och hela min livssyn. Är mer balanserad och harmonisk.
Imam Safiq fick en gång frågan vad han bygger sitt liv på. Han svarade: ”På fyra grunder:
1.Jag insåg att min rizq ((livsuppehälle och levebröd) inte äts upp av någon annan , då jag blev lugn.
2.Jag insåg att Gud ser mig, då jag företog haya(blyghet som tillbakahåller)
3.Jag insåg att ingen annan gör mitt jobb, så jag ansträngde mig.
4.Jag insåg att mitt liv slutar med döden, så jag förberedde mig.”