Min väg till Islam – Anonym Syster

Bismillah,

 

Salamun aleikum kära syskon!

 

Slutet av augusti år 2014 gick jag från att läsa om andra religioner i syfte att konvertera ”bort” från islam till att titta på en serie om evolutionsteori och inse att jag trodde på att det fanns en Gud och att Profeten Mohammed (frid vare med honom och hans familj) är Guds sändebud. Något jag egentligen inte ville och inte ville ses som. Jag skulle vilja dela med mig om min väg till islam inshaAllah. Men hur hamna jag här? ﷽﷽﷽﷽﷽﷽﷽﷽soffa och inse att

 

Astronomi och vetenskap var en stor del av min barndom. Jag var helt förtrollad över hur magnifik universum var och hade till och med ett stort teleskop vid tioårsåldern som jag använde för att kolla på månen med dess kratrar. I vårt hem var det inte så mycket ingående prat om Gud eller religion. Min mamma kunde exempelvis gå till kyrkan, läsa muslimska duas såsom dua tawassul, men samtidigt ha små buddhastatyer och bilder på farvahar symbolen som representerar zoroastrianism i hemmet.

 

Från grundskolan till slutet av gymnasiet har jag haft många troende kristna ortodoxer runtomkring mig. Det var först i gymnasiet jag blev nära vän med en muslimsk syster som var mer praktiserande än andra muslimer jag träffat. Att lyssna och fråga om mina religiösa vänners religion och riter var något jag älskade. Jag brukade även följa med mina kristna vänner till kyrkan och delta i ungdomsträffar med diskussioner relaterat till kristendom. Innerst inne saknade jag nog att själv ha en tro eller tillhörighet och jag hoppades på att finna den genom mina vänner eller mina kyrkobesök. Det var fint, men det hände aldrig att jag blev övertygad.

 

Trots mitt intresse för religion har jag aldrig känt att jag helhjärtat tror på någon religion Däremot fanns tron på Gud. Även om religionen inte fanns där brukade jag göra duaas och samtala med Gud på mitt egna sätt. Jag trodde helt enkelt på Gud – men inte religion. Minns när vi hade religion för första gången i högstadiet och jag bläddrade och bläddrade för att hitta den religion jag trodde på. Jag satt med boken på skolbänken och tänkte att inget passar in på min ”tro” och att jag snarare tror på en blandning av allt. Jag var väldigt förvirrad och kände mig konstig för att min ”tro” inte passade in och att religion var så självklart och viktigt för majoriteten av de i min omgivning.

Ett tag trodde jag att zoroastrianism var det jag trodde på på grund av den ”gyllene regeln” med ”goda tankar, goda ord och goda handlingar” (vilket egentligen alla religioner har men som jag inte förstod). I och med att jag är svenskiranier var det på något sätt ”alternativet” till islam. Jag köpte bland annat flera halsband med farvaharsymbolen som jag alltid hade på mig. Att läsa om religionen hade jag undvikit då jag tänkte att den gyllene regeln räckte. Efter några diskussioner kände jag dock att jag måste se vad tron säger. Informationssökandet började och kort därefter insåg jag att zoroastrianism inte var för mig heller. Halsbanden tillsammans med alla tankar och hopp om att jag någonsin kommer ha en religion som jag innerligt tror på lades bort.

 

År gick förbi och Gud blev allt mindre viktig. Jag stod emot förtryck mot muslimer, men hade fortfarande mina fördomar. Muslim var inte heller något jag var. En dag skedde dock en händelse i mitt liv där det blev viktigt att veta vad för tro jag hade. Det var det som gjorde mig tvungen till att ge religion, speciellt islam, en till chans.  Jag fick höra att jag var född muslim i och med att mina föräldrar är iranier och gift sig enligt islam (sedan kom det dock fram att de inte var muslimer men det är en annan historia). Jag var helt i chock och tänkte är JAG muslim? Jag vet inte ens mycket om islam och mina föräldrar är väl inte muslimer? Jag vägrade acceptera att jag var muslim. Dels hade jag vissa fördomar, och dels hade jag inte ens någon kunskap om islam. Hur kan jag ha en religion som jag inte ens accepterar eller tror på?

 

Jag tänkte att jag kunde konvertera ”bort” från islam och bli kristen. Kristendom var jag i alla fall mer bekant med, och jag hade inte lika mycket fördomar. Jag bestämde mig för att läsa Bibeln med gamla och nya testamentet, sedan Koranen för att få en inblick i de heliga texterna. Jag var ute efter vad religionerna egentligen säger och inte den skeva bild som presenteras av media och skolböcker, så jag var väldigt kritisk och ifrågasättande. Inställningen fanns dock kvar om att jag lär konvertera till kristendom. Att det finns fler Gud än en var helt uteslutet så polyteistiska religioner var inte ens bland alternativen. Judendom visste jag att det inte gick att konvertera till så även den uteslöts.

 

Jag åkte bort med en kristen vän och började läsa Bibeln samtidigt som jag frågade ut henne om kristendom. Mycket var fint, men samtidigt var det mycket frågetecken utan svar.

Jag kom tillbaks från resan med insikten om att jag inte kunde acceptera det som står i Bibeln och således inte var kristen. Någon dag senare gick jag på öppet hus i ett muslimskt center i närheten av mig. Läsningen av Koranen påbörjades därefter, men till en början blev jag inte fångad. Det kan delvis ha med att jag läste Koranens budskap på svenska som även har en annan tolkning, och delvis för att jag innerst inne inte kunde se mig själv som muslim.

 

Denna känsla bestod tills jag läste Koranens vetenskapliga verser om bland annat embryologi och astronomi. Jag blev helt mållös, men samtidigt började ifrågasättandet. Det här kan inte ha varit nedskrivet för 1400 år sedan? Hur? Vem? Hur kan denna kunskap ens finnas då och där när forskare bara för några decennier sedan kom fram till detta? Någon har säkert ändrat och lagt till i Koranen. 

 

I samma skede kollade jag på serien ”Cosmos” som i de första avsnitten tar upp evolutionsteori. Jag satt ensam i min soffa i vardagsrummet och fick det förklarat att vi människor är släkt med apor, fjärilar och Gud vet vad och att allt skapades från ingenting. Det var en ren slump att jorden är i perfekt avstånd till solen och att den har en atmosfär som gör att vi inte har lika många kratrar som vår måne. Ingenting ledde till att jorden ploppade upp med vatten och från ingenstans kom en bakterie som sedan utvecklades och blev fisk, fisken kunde plötsligt gå och andas på land, sedan flyga. Alla levande djur och människor är i princip i grunden från en bakterie som bara sådär ploppade upp i havet på jorden som skapades från ingenting. VA? Hur är det ens logiskt? Nej, jag tror definitivt på att det finns en Gud.

 

I serien visades även universum och dess helt otroliga galaxer och planeter, och jag insåg hur verkligen allt är perfekt. SubhanAllah. Jag började tänka på de vetenskapliga Koranverserna. Hur kan allt vara en slump? Omöjligt för mig att tro på. När jag insåg skapelsens perfektion fick jag en ”aha-upplevelse” om hur självklart det är med att det bara finns en Gud och att Profeten Mohammad (fvmhohf) är Guds sändebud. Även om jag inte hade så mycket kunskap om religionen var det bara så självklart. Insikten om sanningen skedde verkligen minst när jag anade det. Det låter kanske konstigt, men det blev verkligen solklart lite från ingenstans och när jag minst anade det. Omöjligt för mig att beskriva.

 

Hur ska jag inte tro på Guds ord i Koranen? Alhamdulillah, Gud vägleder sannerligen de som vill bli vägledda om Gud vill. Vid det tillfället trodde jag att jag var född muslim (vilket jag alltså inte är), men jag sa shahada (trosbekännelsen) ändå och började sakta sakta lära mig mer om min nyfunna tro och praktisera alhamdulillah.