En dag kvar till att ta första steget i den heliga vallfärden, kroppen är fortfarande kvar i Göteborg men själen ha redan flugit och känns som om den befinner sig i Guds heliga hus.
Sitter här och räknar timmer för att komma fram, längtan är obeskrivligt, längtar till att befinna mig bland de tre miljoner, längtar till känslan av jämlikhet, till den andliga känslan i Jabel araffa, längtan till att göra tawaf runt Hans heliga hus, längtan till att gå mellan Saffa och Marwa! Längtan till att se profetens grav. Längtan att be runt och i Hans hus, i Kaba. Där vill min själ vara, där vill jag vara.
Känslan förstärkts med en förberedande föreläsning om vår hajj resa, där tog den ansvariga syskon upp all info. Som man behöver veta, allt ifrån boende, kläder m.m.
Inte nog med det utan han gick igenom varje steg man skall göra, där satt jag och lyssnade med stort intresse, jag satt där men kändes som om min själ ha redan vandrat där och började sin färd.
Massor med funderingar och frågetecken dök upp, hur jag ska göra med det ena och hur ska jag göra med det andra. Men sobhan Allah kändes som om den ansvariga syskon hade läst min tanker, hans svar var lugnande med att ”tillsammans ska göra varje steg noga och gemensamt”.
Just den meningen väckte inom mig den andliga förnimmelsen, i den stunden kände jag stark kärlek till alla som satt där. Vi tillsammans ha ett gemensamt mål, personer som jag aldrig känt innan är nu jättenära mig.
Samtidigt är det stort ansvar, ansvariga syskon berättade mycket om hur man ska kontrollera sina avsikter och hur man bör vara noga i detta.