Fråga:
Hur ser Islam på ekonomin?
Svar:
Den rättmätige ägaren av universum med alla sina skatter är skaparen. Han har valt ut människan som väktare och förvaltare av sin egendom. Därför borde det vara naturligt att människan hanterar denna dyrbarhet hon anförtrotts i enlighet med Guds föreskrifter.
Det här betyder inte att en människa inte kan äga en förmögenhet därför att förmögenheten är Guds egendom. Det betyder inte heller att det människan tjänar eller sparar ihop kan konfiskeras av andra som tillber Gud.
Det betyder att människan måste inse att hennes tillgångar i första hand tillhör skaparen och att skaparen har givit människan en förmägenhet för att hon ska använda den, eller låta den växa, på ett lagligt sätt. Hon ska t.ex. ge till de behövande, på det sätt som Gud har föreskrivit, i religiös skatt och välgörenhet. Hon ska t.ex. inte köpa alkohol dels för det är synd i sig själv, och dels därför att man använder då Guds förmågenhet för att finansiera något som är förbjudet att tillverka. Dessutom, förstör man med denna förmögenhet en annan an Guds egendomar – drinkarens kropp och själ.
Islam tillåter äganderätt av egendom, varor och naturtillgångar.
I enlighet med att Gud är den fakriske ägaren av förmögenheten, är det förbjudet att samla ihop och undanhålla en förmögenhet(T.ex. i sitt hem eller gömt i jorden) på ett sådant sätt att ingen del av den kommer samhället till gagn. Det är förbjudet att monopolisera (Ränta betraktas som att monopolisera pengar). Det är förbjudet att ha en ekonomisk standard som avsevärt överskrider den allmänna levnadsstandarden.
Det förbjudna är till för att hindra människor från att manipulera sig själva. Det är också ett sätt att undvika att produktionen riktas in på de rikas köpkraft och lyxkonsumtion, snarare än på sådana varor som är nödvändiga för alla.