Monoteism

I Guds Namn
Den enda, den enhetlige
Han utan jämlike
Störst i absolut mening
Bortom föreställande
Närmare än Närheten
Kärleken och Ursprunget
Den Allvetande, den Allsmäktige
Den Nåderike, den Barmhärtige
vars Barmhärtighet omfattar allt!!


Gud är större än att kunna förstå; även att skriva de ovanstående orden – trots att de är inspirerade av Guds egna ord – har varit svårare än svårt och dessa ord nuddar endast en och annan aspekt av Guds egenskaper. Hans väsen är större än vi kan begripa och bara försöket att beskriva lämnar en stum. Gud har tillskrivit sig attribut och namn som för oss agerar som en droppe, eller snarare en atom ur det vida oändliga havet, att känna Gud genom. Att en begränsad varelse som människan ska begripa och uppfatta en oändlig Gud är en omöjlighet eftersom begränsad kan inte inrymma oändlig; det vore som att en skål skulle rymma havet – det är omöjligt för att den begränsade skålen inte har kapaciteten att omfatta det oändliga havet. För att förstå och inse en sannig krävs att man kan omfatta och inbegripa den och begränsad kan omöjligt omfatta Oändligheten.

Imam Ali(A) beskriver Guds höghet från att inbegripas mycket elegant och vackert: ”Han som inte kan uppskattas och värderas i höjden av intellektuella övertygelser, eller nås i djupet av klarsynthetens dykningar; Han vars beskrivning inte ryms inom någon gräns eller lovtal, och inte heller inom beräknad tidsram eller utsträckt varaktighet.” (Nahj al-Balagha, khutba 1)

Därmed kan vi inte uppfatta Guds väsen men däremot kan vi se bevisen på Hans existens och attribut. Imam Ali(A) säger: ”Jag ser inte något, som jag inte ser Gud med”. Ett av innebörden för Imamens(A) ord är just att varje existens och väsen är ett bevis för Guds existens; med andra ord kan man härleda Guds existens genom att se på Hans skapelse.