Profeten Yusuf(A) (Josef)

Profeten Yusuf(A) var son till Profeten Yaqub(A) (Jakob). Profeten Yusuf(A) hade 11 bröder. Profeten Yusuf(A) drömde en gång att elva stjärnor tillsammans med solen och månen ödmjukt kastade sig till hans fötter. Han berättade drömmen för sin far. Profeten Yaqub(A) förstod att drömmen talade om sonens kommande storhet. Han varnade honom och sade till honom att inte berätta drömmen för sina bröder. Profeten Yusuf(A)s bröder var avundsjuka på honom på grund av faderns stora kärlek till honom. De beslöt att göra sig av med honom. Varje gång de skulle ta ut getterna på bete, bad de sin far att Profeten Yusuf(A) skulle få följa med dem. Profeten Yaqub(A) sade nej varje gång och sade att pojken var för liten. När Profeten Yusuf(A) hade blivit 16 år gammal, blev bröderna mycket envisa och sade att han nu var tillräckligt gammal att följa med. Med stor tvekan gick deras far med på att Profeten Yusuf(A) följde med dem. När de var tillräckligt långt hemifrån, började de göra upp planer för hur de skulle göra sig av med Profeten Yusuf(A). Snart kom de fram till en uttorkad brunn.

 

De tog av Profeten Yusuf(A) hans skjorta och kastade ner honom i brunnen. De brydde sig inte om hur mycket deras bror än bönföll dem. Hjärtlösa som de var lämnade de honom kvar att dö av hunger. På hemvägen slaktade de en get och fläckade ner Profeten Yusuf(A)s skjorta med blodet. De kom hem gråtande och berättade för sin far att en varg kommit och ätit upp Profeten Yusuf(A) medan de hade vallat sina får.Han trodde inte på deras berättelse men kunde inte göra något och beslöt att vänta tålmodigt. Under tiden gick en handelskaravan förbi brunnen och stannade för att dra upp vatten. De blev mycket överraskade, när de såg Profeten Yusuf(A) komma upp med hinken. De gömde honom bland sina varor och sålde honom till några slavhandlare för några silverstycken. På så sätt kom Profeten Yusuf(A) till Egypten. På slavmarknaden blev alla slavhandlarna mycket intresserade av Profeten Yusuf(A), som var en mycket vacker ung man. Nyheten om denne märklige yngling spred sig genom staden. Azizen, som var titeln på guvernören av Egypten och kungens högste styresman och som hette Fotifar, erbjöd ett så högt pris att ingen kunde överträffa det. Han tog hem Profeten Yusuf(A) och sade till sin hustru, Zulaykha, att de skulle adoptera honom som sin egen son. Men Zulaykha var blev helt bedårad av Profeten Yusuf(A) och kallade honom till sitt rum. När Profeten Yusuf försökte gå ifrån henne, drog hon av honom hans skjorta bakifrån.

I dörren stötte de ihop med azizen. Då hon såg sin man, försökte Zulaykha skylla allt på Yusuf(A). Hon påstod att han hade försökt lägga sin hand på henne. Innan azizen hann bli arg på Profeten Yusuf(A) talade ett spädbarn från sin vagga:

”… ett vittne från hennes eget hushåll intygade: Om hans skjorta är riven framifrån, är det hon som talar sanning och han är lögnare. Och om skjortan är riven bakifrån, är det hon som ljuger och han talar sanning.” (Den heliga Koranen 12:26,27)

Skjortan var ju riven bakifrån och azizen blev mycket arg på sin hustru. Kvinnorna i staden fick reda på vad Zylaykha hade gjort och började skvallra och skratta ut henne. För att rentvå sig själv beslöt hon att de själva skulle få se vilken dragningskraft Profeten Yusuf(A) hade. Hon bjöd in 40 av kvinnorna till slottet på en måltid. Så snart de alla hade en kniv i handen för att skära frukt, kallade hon under någon förevändning in Profeten Yusuf(A). De blev alla så förbländade av hans skönhet och hans närvaro att de skar sig själva i fingrarna och utropade: ”Detta kan inte vare en människa. Det måste vara en ängel”. Zulaykha fortsatte att antasta Profeten Yusuf(A) och azizen beslöt att sätta honom i fängelse trots att han var oskyldig. Hans förklaring var att folk skulle glömma vad hans hustru gjort om Profeten Yusuf(A) satt i fängelse. På så sätt skulle hennes ära och heder återupprättas.

Samma dag som Profeten Yusuf (A) sattes i fängelse, fängslades två andra män. Den ene var kungens vinskänk och den andre var hans kock. Nästa dag sade vinskänken till Profeten Yusuf: ”Jag såg i en dröm att jag höll på att krossa druvor för att göra vin till kungen”. Kocken sade: ”Jag drömde att jag bar bröd i en korg på huvudet och fåglar pickade i brödet”.
Båda männen hade förstått att Profeten Yusuf(A) var en from man och de frågade om han kunde tyda deras drömmar. Profeten Yusuf(A) tog tillfället i akt att undervisa om Allah. Om deras drömmar sade han: ”O mina fängelsekamrater. Den, som drömde att han krossade druvor, skall snart bli frisläppt och gå tillbaks till sitt tidigare arbete. Den andre, som i drömmen bar bröd på huvudet, kommer att avrättas och fåglar kommer att äta hans hjärna.”
Profeten Yusuf(A) trodde att han med vinskänkens hjälp skulle kunna bli frisläppt. Han bad honom påminna kungen om hans oskuld, när han träffade honom. Båda männens drömmar förverkligades precis som Profeten Yusuf(A) hade förutsagt. En fånge släpptes fri och den andre hängdes. Men olyckligtvis glömde vinskänken allt vad profeten Yusuf(A) hade bett honom säga till kungen. Kungen hade en dröm, som det berättas om i Qur’anen:
”Kungen drömde att sju magra kor åt upp sju feta kor och att det fanns sju gröna sädesax och sju torra sädesax. Han frågade sitt hovfolk om de kunde tala för honom vad hans dröm betydde men de svarade alla: ”det är en förvirrad dröm och vi förstår inte vad sådana drömmar betyder”. (Den heliga Koranen 12:43,44)
Kungen grubblade mycket över drömmens betydelse. Inte ens hans vise män, som också funderade mycket på det, kunde förstå dess betydelse. Tack vare kungens dröm, släpptes Profeten Yusuf(A) ut ur fängelset. Så snart vinskänken hörde om kungens dröm, kom han ihåg sin tid i fängelset och sin medfånges förmåga. Han kom också ihåg att Profeten Yusuf(A) bett honom påminna kungen om hans oskuld. Han vände sig till kungen och fick hans tillåtelse att besöka Profeten Yusuf(A). Profeten Yusuf(A) tolkade drömmen och sade:”Under sju år kommer skördarna ge ett överflöd av säd till Egyptens folk. Sedan skall det komma sju år av hungersnöd och alla sädesmagasin skall tömmas och folket kommer att lida hungersnöd. Därför borde människorna nu odla så mycket spannmål som möjligt så att det även räcker under hungersnödens år.”

När kungen hörde den mycket kloka och förnuftiga förklaringen av drömmen från vinskänken, blev han förtjust. Han befallde att Profeten Yusuf(A) skulle föras till honom. Han ville dra nytta av hans stora visdom för att lösa sina problem. Trots att han hade varit så länge i fängelset, vägrade Profeten Yusuf(A) lämna fängelset innan hans oskuld var bevisad. Han sade till hovmännen:”Jag skall inte lämna fängelset förrän kungen har undersökt mitt fall. Säg till kungen att han frågar stormännens hustrur om den gången de skar sig i fingrarna, när de såg mig.”
De erkände alla sanningen. Zulaykha, azizens hustru, vittnade också om Profeten Yusuf(A)s oskuld. Sedan släpptes Profeten Yusuf ut från fängelset med sin heder återupprättad. Allah säger i Qur’anen:

”Kungen befallde sina män att föra Yusuf till honom; han ville ge honom en hög befattning. Konungen sade till honom: Från och med nu är du en ärad och betrodd person bland oss. Yusuf sade: ”Ge mig ansvaret för rikets skattkammare. Jag vet hur det skall skötas.” (Den heliga Koranen 12:54,55)

Och så blev Yusuf(A) aziz över Egypten. Han tog genast itu med sina nya uppgifter. Han var fast besluten att ingen skulle svälta när hungersnöden kom. Under de första sju året delade Profeten Yusuf(A) ut extra pengar till bönderna i de bördigaste områdena utefter Nilen, så att de skulle kunna odla så mycket spannmål som möjligt, Han befallde också att bygga så stora sädesmagasin att man där kunde förvara flera hundra ton av överflödet av spannmålen. När de sju första åren hade gått, var kornbodarna fulla. Sedan drabbades landet av svår torka. Tack vare Profeten Yusuf(A)s framsynthet och förmåga att planera, hotades inte landet av brist på föda. Hungersnöden nådde ända till Palestina och Kanaan, där Profeten Yaqub(A) och hans söner levde. En dag kallade
Profeten Yaqub till sig sina söner och sade:

”Söner, vi befinner oss i stort trångmål på grund av hungersnöden. Ni måste bege er till Egyptens aziz, som är känd över hela landet som en god och rättvis man. Lämna kvar Binjamin hos mig som sällskap så att jag inte blir ensam.”

På faderns befallning begav sig Profeten Yusuf(A)s bröder till Egypten för att köpa säd och ta den till Kanaan. När hans bröder kom till Egypten, blev Profeten Yusuf mycket glad att se dem. De kände inte igen honom, eftersom de inte kunde tänka sig att han fortfarande levde. Profeten Yusuf(A) var besviken att inte se Binjamin. Han försåg dem med tillräckligt vete för deras behov och såg till att deras pengar stoppades tillbaks i hemlighet i deras packning. Han bad dem också ta med brodern nästa gång. Qur’anen säger:

”Yusufs bröder kom till honom och han kände igen dem, när de steg in i kungens hovsal. De kände inte igen honom. När han gav dem livsmedlen sade han: Nästa gång, ta med er bror till mig från er far. Som ni ser är jag en artig värd, som ger en viss mängd till var och en av er. Om ni inte tar honom med, kom då inte till oss. Vi skall inte ge er mer säd”.(Den heliga Koranen 12: 58-60)

När de kom hem, berättade bröderna för sin far om profeten Yusuf(A)s gästvänlighet. När de nästa gång behövde säd återvände de till Egypten, och den här gången var Binjamin med dem. Profeten Yusuf(A) blev mycket lycklig när han såg sin yngste bror. Han talade om för Binjamin vem han egentligen var, men bad Binjamin att inte säga det till bröderna. Profeten Yusuf(A) gjorde upp en plan så Binjamin skulle kunna stanna kvar hos honom. Detta är omnämnt i Suratu Yusuf. Han befallde sina män att stoppa in en av kungens guldpokaler i Binjamins packning. Profeten Yusuf(A)s bröder hade inte hunnit långt, förrän de blev hejdade och anklagade för stöld. De nekade och sade att om någon av dem avslöjades som tjuv, skulle Profeten Yusuf(A) få behålla honom som slav. Karavanen genomsöktes och man hittade pokalen i Binjamins packning. När bröderna fördes inför Profeten Yusuf(A) sade han:

”Det var ni som sade att vi skulle få hålla kvar Binjamin hos oss. De svarade: O Egyptens aziz, vår far är gammal och svag. Du får hålla kvar vem du vill av oss men inte Binjamin.”

Men profeten Yusuf sade att han inte kunde hålla kvar någon som var oskyldig. Bröderna hade inget annat val än att återvända till Kanaan. Den äldste brodern, Yahuda, vägrade återvända utan Binjamin. Han föredrog att stanna kvar i Egypten för att slippa möta sin far. Bröderna återvände till Kanaan och berättade för fadern vad som hade hänt. Han blev helt förtvivlad och bad sönerna genast återvända till Egypten och leta efter både Profeten Yusuf(A) och Binjamin. När de kom tillbaks till Egypten påminde Profeten Yusuf(A) dem om hur illa de behandlat sin bror Yusuf. När de hörde detta, skämdes de och bad Profeten Yusuf(A) om förlåtelse. Han sade:

”Ni behöver inte vara rädda för mig. Må Allah förlåta er era synder. Ta nu min skjorta och täck min fars ansikte med den så att han återfår sin förlorade syn. Kom sedan tillbaks till mig med hela er familj”.

När han fått tillbaks synen och hört den goda nyheten om sin son, beslöt Profeten Yaqub(A) att genast bege sig till Egypten. Som bevis för sin tacksamhet gjorde Profeten Yusuf(A)s föräldrar och bröder sidjda. På så sätt uppfyllde Allah Profeten Yusuf(A)s dröm om de elva stjärnorna, som föll på knä framför honom tillsammans med solen och månen. På sin sons begäran bosatte sig Profeten Yaqub (A) med hela sin familj i Egypten. Deras stam blev känd som Bani Isra’il. Profeten Yaqub(A) levde 17 år i Egypten och dog när han var 147 år gammal. Profeten Yusuf(A) drog sitt sista andedrag några år senare, när han var 110 år gammal. Hans kungarike gick över till Fir’aun.