Fråga:
Som vi vet så kallas tolvimamgruppen för ”tolvare” (ithna ashariyyah) eftersom dess efterföljare tror att efter den Heliga Profeten(S) så var hans efterträdare tolv personer. Och bland alla muslimer är det bara en grupp som håller denna tro, således är traditionerna angående tolv Imamerna(A) som både Shia och Sunni har återberättat och vars ursprung är från Profeten(S) är onekbara – dessa kan endast appliceras på Shia bland muslimerna. Naturligtvis är den ursprungliga gruppen begränsad till denna grupp. Trots detta finns det vissa traditioner, som några som nämnts i Sulaims bok, så berättas det att antalet Imamer(A) är 13 stycken – en tradition som sägs komma från Ibn Sahl al-Nawbakthi. Hur kan detta förklaras?
Svar:
Vi har gett tillräckliga förklaringar angående de traditioner som indikerar på att antalet Imamer(A) är tretton i samlingen ”Clarity of Vision for One who follows the twelve Imams”. Där har vi klargjort att de traditioner med dess mening existerar inte, och även om det existerade så har denna tradition en enda återberättare och enligt principerna i religion, tron och andra frågor så är det viktigt att få säkerhet i frågan gällande tradition, därför är inte en enda återberättare någon som man förlitar sig på.
I sådana fall kan man bara lita på en tradition som är stabil och med rationella argument eller om det har berättats konsekutivt och att det är säkert att den kommer från en ofelbar som man kan lita på. Traditioner som är mutawatir och har passerat genom gränsen för tawatur (konsekutiv återberättelse) indikerar att Imamerna(A) är tolv. Om det då dyker upp en icke säker tradition som talar emot alla dessa traditioner, vilken trovärdighet kan den ha och hur kan forskare förlita sig på den? Bara i Ahmads musnad finns det 30 berättalser från Profeten(S) om att antalet Imamer(A) är tolv och i Sahih Muslim har detta återberättats genom åtta kedjor av återberättare och likaväl i andra samlingar och hadithböcker hos ahl ol-sunnah så har detta ämne behandlats ett par gånger.
I Shia böcker och traditioner har det rapporterats med hundratal kedjor att Imamerna(A) kommer vara tolv, alla dessa traditioner har återberättats av välkända kompanjoner och efterföljare (tabe’in) upp till två årtionden innan Imam Mahdis(AJ) återkomst och i själva verket ses detta vara som en förrutsägelse och information angående framtiden. Trots allt detta har det sagts att en tradition som återberättats från Sulaim att Profeten(S) sade till Imam Ali(A): ”Du och tolv personer från dina ättlingar kommer att vara de sanna Imamerna(A).”
I verkligheten är det så att de nuvarande texterna och de pålitliga texter som innan vår tid var i handen på de rättslärda så har inte denna tradition funnits. Vid sidan av detta så finns det många traditioner i Sulaim Ibn Qays böcker där står det uttryckligen Imamerna(A) och deras namn som tolv personer, deras namn har rapporterats från Imam Ali(A) till Imam Mahdi(AJ) i samma ordning som Shiamuslimerna tror på.
Denna bok som skrevs det första århundradet efter hijrah är pålitlig och summan av materialet uttrycker tydligt sanningen bakom Imamat skolan då det innehåller nyheter om Imamer(A) som ännu inte var födda då. Stabila tecken och bevis indikerar korrektheten i den här boken. Om vi nu antar att den här boken innehåller en sådan hadith, så kan den hadithen tolkas i ljuset av traditioner från andra böcker. Och det är att den här traditionen indikerar antalet Imamer(A) och att de är från Alis ättlingar och eftersom majoriteten – 11 av 12 – är Imamer(A) från hans ättlingar så förklarades det i dessa ord, som det verkar inte har återberättats i dess helhet.
Ibn Nadim tillskrev denna syn som motsäger traditionen om de tolv Imamerna(A) till Abu Sahl Nawbakhti, vilket inte verkar vara korrekt eftersom Abu Sahl Nawbakhti är inte en person att uttrycka en sån åsikt, som inte har någon bevis att ta i beaktning. I Shia böcker som behandlar biografierna angående återberättarna av hadith där Nawbakhti familjen finns med i detalj så har inte en sådan syn tillskrivits Abu Sahl i sektionen som handlar om honom, alla har prisat hans tankar åsikter och handlingar. Det verkar snarare vara samma fel som sker i biografiska böcker och att författaren har passerat detta utan att vara varsam. Att tillskriva sådana grundlösa uppfattningar till välkända personer har ingen annan resultat än att vilseleda de oinformerade eller dåligt informerade.
Hur som helst har diskussionen om Mahdaviyyat och fördöljandet och de återstående ämnena som berör den tolfte Imamen(AJ) ha diskuterats sedan begynnelsen av islam. Denna tro finns också i islams föregångare bland de gudomliga religionerna.